Veckans tråkigaste: Att åka från sol och värme hem till moln och jobb
Ja, ja, jag har hört det där med "borta bra men hemma bäst". Men är det verkligen så?
I denna stund tillbaka i kalla Svedala är jag inte beredd att hålla med.
Skinnet känns tre storlekar för litet, solbrännan försvann på planet och varför skall det vara så in i satans kallt i det här landet?
Okej, vi kommer säkert att sova gott i natt i vår egna säng utan 95% luftfuktighet men det går iallafall inte att komma ifrån det faktum att vi för mindre än 30 timmar sedan låg på en kritvit sandstrand, det var över 40 grader och ett glas kall öl stod framför näsan på oss.
Jag vill tillbaka!!!
Pachaproblemet då kanske ni undrar? Vi gjorde min systers familj (fam Sörås) stolta och tog taxi. Min kära syster har nämligen kommenterat på bloggen att vi inte skulle vara några snåljopar utan ta taxikostnaden. Okej då.
Jag ringde för att fråga vad det skulle kosta till Pacha. Runt 20 euro. Okej. Vi bokade.
Taxin hittade inte så jag fick dirigera honom till poolområdet där han fick hämta upp oss. Vi var inte en full kvartett. Charlotta ville inte följa med.
Klockan var runt 01.00 när vi kom till Pacha. 15 euro per person i inträde. Därinne var det inte en kotte. Vad var det jag sa om att spanjorer har sena vanor?
Ölen kostade 6 euro (men då fick man den i två plastglas)
Det får inte förekomma riktiga glas inne på Pacha eftersom golvet är av hårdaste klinkers och vad händer om någon tappar ett glas och sedan ramlar på splittret?
Vi gick runt en stund (det var verkligen hur stort som helst!) och fotograferar.
Slog oss ner i ett rum som hette "Funkyroom". Till slut började det strömma till folk och vi tog en sväng på dansgolvet.
kl 03.50 var det fortfarande inte en skymt av något skum och då var vi så trötta så vi gav upp.
Trist men sant.
Ut och leta efter taxi. Vi fick tack och lov tag i en snabbt. Chauffören känner först på min kjol och vill veta om vi har badat i skummet. När han förstår att vi inte gjort det är vi välkomna att åka med. Det gick som snabbast i 170 km/timmen. Gick snabbt hem.
På måndagen var vi lite måttligt sega och det fick bli en pizza till lunch. Kort dag på stranden.
Charlotta och Claes vill vara pigga till tisdagen då det är sista dagen på stranden och hemresedax.
De planerar och packar.
Kl 08.00 blir det väckning, frukost och sedan raskt ner till stranden.
Så blev det inte...
Vi vaknar natten till tisdag av att det vräker ner regn utanför. Ingen fara tänker vi, det har dragit bort till morgonen.
Men nope. Molnen hänger envist kvar och det finns inte en skymf av sol någonstans.
Jahopp. Vi äter frukost och väntar, tittar på film och väntar. Framåt lunch har vi gett upp, det blir ingen solning.
Vi börjar laga mat samtidigt som regnet börjar ösa ner utanför.
För er som har varit med om ett antal störtskurar i ert liv: You havent seen nothing yet!!
Det regnade rätt in i köket och i ena sovrummet! Det dundrade så våldsamt så vi kunde inte höra vad den andre sa.
När vi väl satt oss för att äta lunch på balkongen var jag helt övertygad om att taket skulle komma ner över oss.
Till slut börjar det läcka. Fram med hinkar! Nej, vi har inga hinkar! Ta bakbunkar! 40 minuter senare var det klarblå himmel och dax att åka till flygplatsen.
Så kan det vara.
Jag och Magnus fick två riktigt bra sista dagar men kunde vi inte bli lite brunare?
Hälsar nyss hemkomna Linda och Magnus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar