Vad gör Tuva då? Jo, raggar upp en ny kompis vid poolens lekplats såklart.
5-åringen Emil.
När vi frågar henne om han pratar svenska säger hon efter att ha funderat en stund:
- Han pratar åska.
Öh?
Jaha, norska?
Mullrande språkegenskaper?
Nu har både kompisen Emma och Lukas åkt hem.
Vad gör Tuva då? Jo, raggar upp en ny kompis vid poolens lekplats såklart.
5-åringen Emil.
När vi frågar henne om han pratar svenska säger hon efter att ha funderat en stund:
- Han pratar åska.
Öh?
Jaha, norska?
Vad gör Tuva då? Jo, raggar upp en ny kompis vid poolens lekplats såklart.
5-åringen Emil.
När vi frågar henne om han pratar svenska säger hon efter att ha funderat en stund:
- Han pratar åska.
Öh?
Jaha, norska?
Å hej och hög
Idag blåste det rejält på stranden. Höga vågor. Röd flagg. Badförbud.
Vad gör man då?
Jo, roar sig med kamerans fiffiga inställningar.
Vad gör man då?
Jo, roar sig med kamerans fiffiga inställningar.
I rasande fart
När Pjer, Camilla och lilla Emma var på besök gick det undan.
Leksakslådan med hjul blir en riktigt bra lådbil.
Leksakslådan med hjul blir en riktigt bra lådbil.
Dåligt uppkopplad?
Vi har två datorer, en iPad och två iPhones i huset.
Tur att grannen låter oss använda hans nätverk.
Men när det inte fungerar får Magnus undersöka.
Tur att grannen låter oss använda hans nätverk.
Men när det inte fungerar får Magnus undersöka.
Lunch på tågstationen
Emma och Jonas grannar på Vistamar 1 är riktigt roliga.
Han, en pensionerad bankdirektör från Murcia - Manuel. Hon, från Bulgarien, bott i Spanien i 6 år - Darina.
Varje gång Jonas och Emma kommer till Mil Palmeras överöser Darina och Manuel dem med presenter i form av mat och dryck.
Manuel och Darina kan knappt ett ord engelska. Jonas och Emma kan knappt ett ord spanska.
Ni kan ju tänka er de konversationerna.
Igår lyckades vi på något sätt bli inbjudna av Manuel och Darina på äkta spansk lunch allihop kl 14.00 på en restaurang i Pilar.
Ok. Kan ju bli spännande.
In i bilarna och iväg.
Dock var restaurangen i Pilar tyvärr stängd så vi vände bilarna mot Torrevieja där Manuel på vägen bokar bord på en restaurang som är Torreviejas gamla tågstation.
Inte vilken restaurang som helst duger åt Manuel.
Där satt vi.
Fat efter fat med mat kommer in. Skinka med melon, skaldjur, lamm, bröd, Vinto Tinto, cafe con leche, glass, rispudding och choklad.
När vi med pösande magar tror att det hela är slut kommer två flaskor cider in.
Tydligen vanligt att man tar ett glas bubbel efter lunchen för att starta igång matsmältningen.
Vi konverserade med enstaka spanska ord, några engelska, en hel massa spangliska och såklart teckenspråk.
Tror ni vi fick betala?
Såklart inte. Manuel betalade för hela kalaset.
Intressant och rolig långlunch. På äkta spansk restaurang.
Han, en pensionerad bankdirektör från Murcia - Manuel. Hon, från Bulgarien, bott i Spanien i 6 år - Darina.
Varje gång Jonas och Emma kommer till Mil Palmeras överöser Darina och Manuel dem med presenter i form av mat och dryck.
Manuel och Darina kan knappt ett ord engelska. Jonas och Emma kan knappt ett ord spanska.
Ni kan ju tänka er de konversationerna.
Igår lyckades vi på något sätt bli inbjudna av Manuel och Darina på äkta spansk lunch allihop kl 14.00 på en restaurang i Pilar.
Ok. Kan ju bli spännande.
In i bilarna och iväg.
Dock var restaurangen i Pilar tyvärr stängd så vi vände bilarna mot Torrevieja där Manuel på vägen bokar bord på en restaurang som är Torreviejas gamla tågstation.
Inte vilken restaurang som helst duger åt Manuel.
Där satt vi.
Fat efter fat med mat kommer in. Skinka med melon, skaldjur, lamm, bröd, Vinto Tinto, cafe con leche, glass, rispudding och choklad.
När vi med pösande magar tror att det hela är slut kommer två flaskor cider in.
Tydligen vanligt att man tar ett glas bubbel efter lunchen för att starta igång matsmältningen.
Vi konverserade med enstaka spanska ord, några engelska, en hel massa spangliska och såklart teckenspråk.
Tror ni vi fick betala?
Såklart inte. Manuel betalade för hela kalaset.
Intressant och rolig långlunch. På äkta spansk restaurang.
Talar spanska polisen engelska?
Kom hem från Mercadona idag med hjärtat i halsgropen.
Kom körande från motorvägen och i korsningen ner mot Rio Mar ser jag en grupp spanska poliser som står och plockar in varenda bil som kommer från stranden.
I samma sekund jag ser dem kommer jag ihåg att jag låst in körkortet i säkerhetsskåpet.
Jag hinner på 5 sekunder tänka hur jag snabbast vänder (på en enkelriktad gata), om spanska polisen verkligen förstår engelska (om man ser till övriga 95% invånare i detta land är svaret: nej, troligtvis inte) och hur förklarar jag med knapphändig spanska och teckenspråk att mitt körkort ligger i mitt hus någon kilometer därifrån.
Och varför det ligger just där.
Vilken sorts bestraffning får man för att köra en hyrbil utan körkort?
Hjärtat bultar nästan ut ur bröstkorgen tills jag inser att de bara plockar in bilar från ena hållet och inte det jag kom ifrån.
Blinkade duktigt, svängde runt ena polisen och körde sakta och fint hemåt.
Parkerar utanför huset. Då börjar jag andas igen.
Jag har inget körkort med mig borde på spanska bli: No tengo licencia de conducir conmigo.
Typ.
Kom körande från motorvägen och i korsningen ner mot Rio Mar ser jag en grupp spanska poliser som står och plockar in varenda bil som kommer från stranden.
I samma sekund jag ser dem kommer jag ihåg att jag låst in körkortet i säkerhetsskåpet.
Jag hinner på 5 sekunder tänka hur jag snabbast vänder (på en enkelriktad gata), om spanska polisen verkligen förstår engelska (om man ser till övriga 95% invånare i detta land är svaret: nej, troligtvis inte) och hur förklarar jag med knapphändig spanska och teckenspråk att mitt körkort ligger i mitt hus någon kilometer därifrån.
Och varför det ligger just där.
Vilken sorts bestraffning får man för att köra en hyrbil utan körkort?
Hjärtat bultar nästan ut ur bröstkorgen tills jag inser att de bara plockar in bilar från ena hållet och inte det jag kom ifrån.
Blinkade duktigt, svängde runt ena polisen och körde sakta och fint hemåt.
Parkerar utanför huset. Då börjar jag andas igen.
Jag har inget körkort med mig borde på spanska bli: No tengo licencia de conducir conmigo.
Typ.
Katten Mattias och Horadada
Alldeles nyss.
Tuva: Jag skall läsa en saga för en katt
Magnus: Jaha, vad heter katten då?
Tuva: Den heter Mattias
Jaha.
Idag blev det en cykeltur till Horadada.
Men det tog ett tag innan vi kom iväg. Gick inte att pumpa framhjulet på herrcykeln. All luft pös ut.
Graham och Cindy är hjälpsamma som vanligt och ringer efter en vän i området som är bra på det här med cyklar.
Efter att ha monterat loss framhjulet, tagit bort däcket och konstaterat att det inte var hål på slangen kom vi på att det var pumpen vi använde som var trasig och orsakade det platta däcket.
Ny pump och sen kom vi iväg.
Ger mig f-n på att vi körde förbi en död orm.
Vad annars liksom?
Tuva: Jag skall läsa en saga för en katt
Magnus: Jaha, vad heter katten då?
Tuva: Den heter Mattias
Jaha.
Idag blev det en cykeltur till Horadada.
Men det tog ett tag innan vi kom iväg. Gick inte att pumpa framhjulet på herrcykeln. All luft pös ut.
Graham och Cindy är hjälpsamma som vanligt och ringer efter en vän i området som är bra på det här med cyklar.
Efter att ha monterat loss framhjulet, tagit bort däcket och konstaterat att det inte var hål på slangen kom vi på att det var pumpen vi använde som var trasig och orsakade det platta däcket.
Ny pump och sen kom vi iväg.
Ger mig f-n på att vi körde förbi en död orm.
Vad annars liksom?
Missade vi något?
Igår var det tydligen någon slags helgdag här?
Jag åkte en sväng till Dos Mares för att göra ett ärende och sen handla på Eroski (typ ICA Maxi)
Tog en titt in i den jättelika affären och konstaterade att, nej, jag slår mig inte in här.
Kön till kassorna slingrade så långa så man såg inte slutet.
Kastar mig in i bilen för att istället ta Carrefour Express.
På parkeringen är det total kaos. Alla parkerar överallt. Samtidigt. Brevid varandra, bakom varandra och nästan ovanpå varandra.
Med fara för andras liv tar jag span på en kvinna som är på väg till sin bil. Gör en rivstart så halva bakdäcken smetades fast på asfalten, blinkade som en besatt med både blinkers och helljus.
Jag skulle ha hennes plats.
Lite spanjorska över mig kände jag då..
Jag fick iofs bryta mig ut med konservöppnare men det var det värt. Jag hade ju en plats.
När jag kommer in i affären visar sig ett nytt kaos. Folk överallt.
Hyllan där brödet ligger var totalt tom, inte en brödsmula så långt ögat når, vid grönsaksdiskarna stod folk och närmast slogs om tomaterna.
Jag hukade, kutade igenom affären och ryckte åt mig av det som fanns och vad jag kunde komma åt. Ägg, öl och pasta. Intressant lunch.
Var det en analkande storm på gång eller skulle varenda spanjor gå i ide?
När jag kom hem gick vi en sväng ner på stranden.
Där var det knökfullt.
Klämde oss ner i ett hål, stod ut 1 timme. Sen gick vi hem.
Söndagar är ingen rolig stranddag.
Idag var det poolen som gällde.
Med Camilla och Emma. Pjer var utlurad på golfrunda i 36 graders värme.
Vi undrade om han var riktigt frisk.
Vi kom till poolen vid 11.00. Gick hem 18.30. Nu känner vi oss lite stekta.
Imorgon kommer Jonas, Emma nr 2 och lilla Lukas.
På onsdag tar vi med oss hela gänget för att åka tillbaka till La Casa de Reloj.
Mycket bra restaurang som vi verkligen rekommenderar!
Jo, förresten.
Vi åkte ju ifrån bryggkaffet. Hemska tanke.
Och kaffet från IKEA börjar också sina.
Herregud, vi måste ju prova ett spanskt bryggkaffe.
Det kaffet. Det är starkt.
Men duger i kris.
Imorgon kommer två nya paket direkt ifrån Sverige.
Tack o lov.
Jag åkte en sväng till Dos Mares för att göra ett ärende och sen handla på Eroski (typ ICA Maxi)
Tog en titt in i den jättelika affären och konstaterade att, nej, jag slår mig inte in här.
Kön till kassorna slingrade så långa så man såg inte slutet.
Kastar mig in i bilen för att istället ta Carrefour Express.
På parkeringen är det total kaos. Alla parkerar överallt. Samtidigt. Brevid varandra, bakom varandra och nästan ovanpå varandra.
Med fara för andras liv tar jag span på en kvinna som är på väg till sin bil. Gör en rivstart så halva bakdäcken smetades fast på asfalten, blinkade som en besatt med både blinkers och helljus.
Jag skulle ha hennes plats.
Lite spanjorska över mig kände jag då..
Jag fick iofs bryta mig ut med konservöppnare men det var det värt. Jag hade ju en plats.
När jag kommer in i affären visar sig ett nytt kaos. Folk överallt.
Hyllan där brödet ligger var totalt tom, inte en brödsmula så långt ögat når, vid grönsaksdiskarna stod folk och närmast slogs om tomaterna.
Jag hukade, kutade igenom affären och ryckte åt mig av det som fanns och vad jag kunde komma åt. Ägg, öl och pasta. Intressant lunch.
Var det en analkande storm på gång eller skulle varenda spanjor gå i ide?
När jag kom hem gick vi en sväng ner på stranden.
Där var det knökfullt.
Klämde oss ner i ett hål, stod ut 1 timme. Sen gick vi hem.
Söndagar är ingen rolig stranddag.
Idag var det poolen som gällde.
Med Camilla och Emma. Pjer var utlurad på golfrunda i 36 graders värme.
Vi undrade om han var riktigt frisk.
Vi kom till poolen vid 11.00. Gick hem 18.30. Nu känner vi oss lite stekta.
Imorgon kommer Jonas, Emma nr 2 och lilla Lukas.
På onsdag tar vi med oss hela gänget för att åka tillbaka till La Casa de Reloj.
Mycket bra restaurang som vi verkligen rekommenderar!
Jo, förresten.
Vi åkte ju ifrån bryggkaffet. Hemska tanke.
Och kaffet från IKEA börjar också sina.
Herregud, vi måste ju prova ett spanskt bryggkaffe.
Det kaffet. Det är starkt.
Men duger i kris.
Imorgon kommer två nya paket direkt ifrån Sverige.
Tack o lov.
Efter sol kommer regn, efter regn kommer sol
Det regnar väldigt sällan i Mil Palmeras i juli månad.
Igår pratade vi om att på förra årets sista dag för Clara och Lena regnade det.
Regn på sista dagen vill man inte ha när man skall "bränna in" det sista.
Inte hade vi i vår vildaste fantasi tänkt att det också skulle bli så just idag.
På Lenas och Claras sista dag.
Precis när vi kommit ner till stranden tornar mörka moln upp sig.
Åskan gick och blixtarna ven över himlen.
Vi kurade ihop oss under våra parasoll och skrattade.
Stranden tömdes ganska fort. Vi satt kvar.
Sen sprack det upp.
När vi sitter på strandbaren och äter lunch kommer skyfall nummer 2.
Sen spricker det upp.
När vi precis har satt oss i våra stolar kommer skyfall nummer 3.
In under parasollen igen.
Sen sprack det upp. Och vi solade.
Undrar när skyfall nummer 4 kommer?
Bara det inte kommer när vi sitter på stritan ikväll och äter middag.
Vad det blir?
Gissa.
Campera på Passarela.
Igår pratade vi om att på förra årets sista dag för Clara och Lena regnade det.
Regn på sista dagen vill man inte ha när man skall "bränna in" det sista.
Inte hade vi i vår vildaste fantasi tänkt att det också skulle bli så just idag.
På Lenas och Claras sista dag.
Precis när vi kommit ner till stranden tornar mörka moln upp sig.
Åskan gick och blixtarna ven över himlen.
Vi kurade ihop oss under våra parasoll och skrattade.
Stranden tömdes ganska fort. Vi satt kvar.
Sen sprack det upp.
När vi sitter på strandbaren och äter lunch kommer skyfall nummer 2.
Sen spricker det upp.
När vi precis har satt oss i våra stolar kommer skyfall nummer 3.
In under parasollen igen.
Sen sprack det upp. Och vi solade.
Undrar när skyfall nummer 4 kommer?
Bara det inte kommer när vi sitter på stritan ikväll och äter middag.
Vad det blir?
Gissa.
Campera på Passarela.
Mil Palmeras - our summerlife
Vi är här.
Det är sommar igen.
Och det är Mil Palmeras.
Allt gick i rekordfart.
Till Benstocken, parkera, på bussen, in på terminal 2, checka in.
Till och med säkerhetskontrollen hade de bra fart på.
Men jag undrar fortfarande hur det gick för den där familjen som kom gående i kön till säkerhetskontrollen med sina resväskor med sig?
Du, ursäkta men ska inte dom där checkas in först?
Hm, alla reser vi på olika sätt.
Rutinerade blandat med förstagångsresenärer.
Kan sluta precis hur som helst.
Norweigan taxar ut som vanligt exakt på angiven tidpunkt.
Precis som det börjar regna. Vi somnar alla tre med vetskap om att 30 graders värme väntar.
Landar på nya terminalen. Nytt, stort och väskorna kommer på det gigantiska bandet efter 15 minuter.
Vi anser att vi "reser lätt" när vi inte har Tuvas vagn med oss.
Ner till Centauro för att hämta hyrbilen. Det är lång kö och Tuva blir bajsnödig. Topp.
Efter att ha köat bakom 5 förstagångshyrare (som måste fråga om allt) och ett par som ville ha detaljerad beskrivning om hur man kör till Valencia (varför flyger man då till Alicante??) så är det äntligen vår tur.
Vi blir uppgraderade till en sprillans VW som vi efter lite trixande hittar i det nya garaget efter att ha tagit hissen ner en våning, gått över en bro och sen åkt nästa hiss upp en våning.
Ut på AP7 och efter en dryg timme sitter vi på balkongen med Lena, Clara, nygjord kycklingsallad och en kall öl.
Snabb sväng ner till stranden. Konstaterar att det fortfarande ser ut som det alltid har gjort men se nu är restaurangen nere vid stranden åter öppen efter att ha varit stängt i 5 år.
Och takterassen har de öppnat igen!
Sedvanligt tar vi oss en Tinto Verano på eftermiddagen. 1 liter var typ.
Och på kvällen en Campera på Passarela.
Något annat fungerar inte.
På måndagen avlöper inte stranddagen exakt som den brukar.
Helt plötsligt blir det fart på livräddarna.
Clara kommer upp och säger att det troligtvis ligger någon i vattnet som kanske har drunknat.
Och så är det.
Livräddarna hämtar mannen med sin vattenscooter. 2 ambulanser, polisen och guardia civil kommer i omgångar. Det spärras av.
Vi sitter en bit bort och bevittnar.
Ni som kommer ihåg så har jag och Magnus varit med om detta en gång förut på Alcudia 2004.
Då på ännu närmare håll. Jag hjälpte då till att bära in honom och upp på stranden medan Magnus larmade.
Han i vattnet hette Gary. Det glömmer jag aldrig. Han klarade sig inte.
Det gjorde inte denna man heller trots en enorm insats.
Till allas vår förvåning fick vi dagen efter höra att frun tillsammans med en bekant fått sitta med sin döde man som svepts in i en foliefilt i över en timme innan de kom med en bår och hämtade honom.
Så oerhört tragiskt.
På kvällen lättar vi upp stämningen hos Volker unt Liz.
Igår avlöpte dagen som vanligt. Ja, jag brände mig lite. Inget ovanligt det heller dag 2.
Vi har våra rutiner efter 28 år.
Marknaden på kvällen är tillbaka efter ett tillfälligt avbrott men har minskats och flyttats något åt vänster.
Vi går en sväng i hettan innan jag och Lena lämnar Magnus vid spisen för att göra carbonara medan vi handlar.
Skräckfilmskväll. Insidious.
Clara och Lena kurar i soffan bakom varsin kudde, skriker. Jag och Magnus skrockar.
När vi skall gå och lägga oss blir det full rulle.
Magnus kan såklart inte låta bli att skrämma Clara som rusar som en dåre in i lilla sovrummet.
Efter en stund lyfter jag på ögonlocket när folk kommer rusande ut ur lilla sovrummet igen med Lena i täten viftandes med flugsmällan.
Kackerlacka.
Tror klockan hade passerat 01.30 innan ett någorlunda lugn lade sig över Vikingo 83.
Lena och Clara har några dagar kvar.
De kör på bara 17 dagar detta år.
Undrar om det är därför Lena läser två böcker samtidigt? En pocket och en ljudbok.
Blir det inte rörigt liksom? Kanske inte.
Idag kändes det som om någon stod med en stor hårtork och blåste på oss med på stranden.
Otroligt hett.
Och när man är lite bränd är det på gränsen till jäkligt jobbigt.
Vid 14.30 gav jag, Magnus och Tuva upp för att gå hem och duscha och istället ta bilen till Cartagena för att köpa den där adaptern man måste ha för att få vår TV och min Mac att lira ihop.
En snabb sväng in på Jysk för att kolla potentiella nya stolar till balkongen.
Man kan inte sitta som en korv och äta korv.
Ikväll blir det något nytt. Ett helt oprövat kort.
En restaurang på väg in mot San Pedro, La Casa del Reloj.
Fick fina betyg i senaste Bullentinen, Costa Blanca guiden 2011.
Men innan vi åker hinner jag möblera om lite.
Hasta luego!
Det är sommar igen.
Och det är Mil Palmeras.
Allt gick i rekordfart.
Till Benstocken, parkera, på bussen, in på terminal 2, checka in.
Till och med säkerhetskontrollen hade de bra fart på.
Men jag undrar fortfarande hur det gick för den där familjen som kom gående i kön till säkerhetskontrollen med sina resväskor med sig?
Du, ursäkta men ska inte dom där checkas in först?
Hm, alla reser vi på olika sätt.
Rutinerade blandat med förstagångsresenärer.
Kan sluta precis hur som helst.
Norweigan taxar ut som vanligt exakt på angiven tidpunkt.
Precis som det börjar regna. Vi somnar alla tre med vetskap om att 30 graders värme väntar.
Landar på nya terminalen. Nytt, stort och väskorna kommer på det gigantiska bandet efter 15 minuter.
Vi anser att vi "reser lätt" när vi inte har Tuvas vagn med oss.
Ner till Centauro för att hämta hyrbilen. Det är lång kö och Tuva blir bajsnödig. Topp.
Efter att ha köat bakom 5 förstagångshyrare (som måste fråga om allt) och ett par som ville ha detaljerad beskrivning om hur man kör till Valencia (varför flyger man då till Alicante??) så är det äntligen vår tur.
Vi blir uppgraderade till en sprillans VW som vi efter lite trixande hittar i det nya garaget efter att ha tagit hissen ner en våning, gått över en bro och sen åkt nästa hiss upp en våning.
Ut på AP7 och efter en dryg timme sitter vi på balkongen med Lena, Clara, nygjord kycklingsallad och en kall öl.
Snabb sväng ner till stranden. Konstaterar att det fortfarande ser ut som det alltid har gjort men se nu är restaurangen nere vid stranden åter öppen efter att ha varit stängt i 5 år.
Och takterassen har de öppnat igen!
Sedvanligt tar vi oss en Tinto Verano på eftermiddagen. 1 liter var typ.
Och på kvällen en Campera på Passarela.
Något annat fungerar inte.
På måndagen avlöper inte stranddagen exakt som den brukar.
Helt plötsligt blir det fart på livräddarna.
Clara kommer upp och säger att det troligtvis ligger någon i vattnet som kanske har drunknat.
Och så är det.
Livräddarna hämtar mannen med sin vattenscooter. 2 ambulanser, polisen och guardia civil kommer i omgångar. Det spärras av.
Vi sitter en bit bort och bevittnar.
Ni som kommer ihåg så har jag och Magnus varit med om detta en gång förut på Alcudia 2004.
Då på ännu närmare håll. Jag hjälpte då till att bära in honom och upp på stranden medan Magnus larmade.
Han i vattnet hette Gary. Det glömmer jag aldrig. Han klarade sig inte.
Det gjorde inte denna man heller trots en enorm insats.
Till allas vår förvåning fick vi dagen efter höra att frun tillsammans med en bekant fått sitta med sin döde man som svepts in i en foliefilt i över en timme innan de kom med en bår och hämtade honom.
Så oerhört tragiskt.
På kvällen lättar vi upp stämningen hos Volker unt Liz.
Igår avlöpte dagen som vanligt. Ja, jag brände mig lite. Inget ovanligt det heller dag 2.
Vi har våra rutiner efter 28 år.
Marknaden på kvällen är tillbaka efter ett tillfälligt avbrott men har minskats och flyttats något åt vänster.
Vi går en sväng i hettan innan jag och Lena lämnar Magnus vid spisen för att göra carbonara medan vi handlar.
Skräckfilmskväll. Insidious.
Clara och Lena kurar i soffan bakom varsin kudde, skriker. Jag och Magnus skrockar.
När vi skall gå och lägga oss blir det full rulle.
Magnus kan såklart inte låta bli att skrämma Clara som rusar som en dåre in i lilla sovrummet.
Efter en stund lyfter jag på ögonlocket när folk kommer rusande ut ur lilla sovrummet igen med Lena i täten viftandes med flugsmällan.
Kackerlacka.
Tror klockan hade passerat 01.30 innan ett någorlunda lugn lade sig över Vikingo 83.
Lena och Clara har några dagar kvar.
De kör på bara 17 dagar detta år.
Undrar om det är därför Lena läser två böcker samtidigt? En pocket och en ljudbok.
Blir det inte rörigt liksom? Kanske inte.
Idag kändes det som om någon stod med en stor hårtork och blåste på oss med på stranden.
Otroligt hett.
Och när man är lite bränd är det på gränsen till jäkligt jobbigt.
Vid 14.30 gav jag, Magnus och Tuva upp för att gå hem och duscha och istället ta bilen till Cartagena för att köpa den där adaptern man måste ha för att få vår TV och min Mac att lira ihop.
En snabb sväng in på Jysk för att kolla potentiella nya stolar till balkongen.
Man kan inte sitta som en korv och äta korv.
Ikväll blir det något nytt. Ett helt oprövat kort.
En restaurang på väg in mot San Pedro, La Casa del Reloj.
Fick fina betyg i senaste Bullentinen, Costa Blanca guiden 2011.
Men innan vi åker hinner jag möblera om lite.
Hasta luego!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)