Långsamma springer fort?

I startfållan för "Springa fort" skall de som siktar på en tid mellan 20-23 min stå.
Jag ids inte längre bli förvånad över de personer som ställer sig där.
Ibland undrar man om de någonsin sprungit ett lopp?
De rusar som dårar i starten och tar slut i första backen.
Jag sprang på 23.54.
Alltså 54 sek för långsamt för den startfållan .
Tycker inte jag behöver skämmas för det.

För övrigt är det för trist med folk som bara klagar.
"Varför får man inga gratisgrejer?"
"Men usch så mycket folk det är."

VårRuset med 18 500 löpare kanske inte är något för er?

5 km tillsammans med 15 000 andra





via Instagram http://instagr.am/p/LNzJxEmWhs/

Årets grillning hos Sörås

Och Sofia är hemma igen!
Den obligatoriska gruppbilden är klar.
Efter typ 15 tagningar.

Milspåret 2012

Trots 4 dagars matförgiftning lyckades jag pressa ner tiden på milen till 52 min och 15 sek.
Varmt och jäkligt jobbigt men fan vad nöjd jag var väl i mål.

Grilla på kanadensiskt vis?

På lördagskvällen visade vädret sig från sin bästa sida så vi bestämde oss för att grilla.
Zoe valde bordsdekoration.
När vi föreslog att vi skulle grilla allt kött samtidigt och sen äta stirrade Hester och Ivar på oss förskräckt och säger: - Va? Grillar ni på kanadensisk vis?
Ja, tydligen..

Det kristnas tillhåll

Medan Ivar i lördags skadade ljumsken på tennisbanan passade vi på att åka till den lilla staden Spakenburg.
Alla som bor här är kristna. Superkristna.
På söndagar är de inte tillåtna att göra mer än att gå till kyrkan. Två gånger.
Inget tv-tittande, ingen träning, inget.
Staden var supermysig och just denna lördag var det en liten festival.
Jag och Magnus hade fullt upp att försöka se om det går att se hur riktigt kristna personer ser ut.
Det gjorde det inte. De såg ut som alla oss andra.
Ja, utom gummorna som gick runt i speciella dräkter då (se bakom Magnus)


Typiskt svenskt?

När vi i fredags intog en härlig lunch på torget i Amersfoort undrade servitören vart vi var ifrån.
När vi sen frågade om han kunde prata någon svenska nickade han glatt och sa: knäckebröd och Ikea!
Svenska eller svenskt. Kan kvitta.

Smoke a little?

Ett museum vi dock hoppade över var detta.
Undrar om det ingick en joint i inträdesbiljetten?

De röda distrikten

Red light district. Den ökända delen av Amsterdam.
Man blir lika förskräckt, bedrövad och chockad över att se de söta tjejerna bjuda ut sig i fönstrena.
En och annan sminkad kille fanns det också.

Amsterdam

I Amsterdam blev det Heinekens ölmuseum.
Ett museum där man både blir till öl och två gånger under turen får dricka ölen.

Amersfoort Proef

I torsdags samlades Amersfoorts bästa restauranger på torget och lagade till sina paradrätter.
Vid ingången köper man ett kort laddat med poäng och sen är det bara att välja ut och prova på.
Ostronen lät vi dock bli.
Det blev istället hamburgare, anka kaviar och hummer.
Och lite kaffe med dessert.



Mot långhelg i Amersfoort

Till vännerna Hester och Ivar med Norwegian.
Ny upplevelse att flyga med Norwegian till annan destination än Alicante.
Vi fick parkera på Lindskrog. Benstocken var fullt.
Vi provar mer nytt.

Barfota längs Birger Jarlsgatan?

Den dagen i veckan då man väljer att plocka fram sina näst högsta kilklackar ur garderoben.
Vad händer då?
Jo, jag glömmer att jag ska hämta på dagis och får springa, eller iallafall försöka springa från Sveavägen till Humlegården.
Jag är glad att jag hann med bussen med båda fötterna i behåll och i ett icke stukat skick.
Ett tag funderade jag på att som i filmerna stanna till för att kasta av mig skorna och fortsätta springa.
Dålig ide då det dessutom regnade.
Note to self: Glöm det där med högklackat och för guds skull, kom ihåg dagishämtning!

Before Cruise

Fördrink på Hilton Slussen med Johanna och Mini.
Sen mot Birka Paradise och Amelias jubileumskryssning.

Längesedan

För exakt 21 år sedan vann hon ESC.
Och här är vi.
Stort.

Hemma hos Carola

I Bromma hos härliga Carola och hennes fantastiska lilla dotter Zoe.
Med minnen från när jag var liten och hade rummet tapetserad med bilder på Carola kan jag inte låta bli att känna att det är stort.