En kopp kaffe?


Från Magnus via msn idag:

"Jag har gett mig på perkulatorn här på jobbet, den låter som ett gammalt ånglok.. om det är en stor explosion här i hitechbuilding så är det jag som kokar kaffe..."

Så ni vet..

Katastrof. Jag tar bussen.

Den nya bilen är här.
Saaben är bytt mot BMW.
Vet inte om det var ett helt lyckat byte men vad kunde vi bestämma liksom?

Idag fick jag se den för första gången.
Jag höll på att smälla av när vi kom ner i garaget.
Allt jag visste om bilen var att den var svart och det var ju bra. Bilar ska vara svarta anser jag.

Men, inte är den helsvart inte. Den är stripad med Wallstreets logga på sidan.
Och till min stora fasa har dom klistrat två tjocka gula ränder som börjar på motorhuven och som går tvärs över taket till baken på bilen.
Katastrof!!
Gult och svart!
Jag är allergisk mot dom färgerna!!
Dom kan ju tro att det är två AIK-are som åker i bilen!
Jag måste genast införskaffa ett stort DIF-märke och klistra upp någonstans på bilen.
Någon måtta får det faktiskt vara!

Okej då. Bilen är helt ok. Den är inte stor men helt ok.
Verkar pigg på lägre växlar. Hört att den gör 160 utan problem på motorvägen.
Jag hoppas jag får provköra den i helgen och se vad det går för.

Till dess tar jag bussen.

Se själva nedan. Rena katastrofen. Ja, färgmässigt alltså. Annars är den väldigt fin.


Hur skall man orka och varför envisas vi?


En valborg i Uppsala.

Som jag hade hört mycket om det här med Valborg i Uppsala.
I söndags skulle jag då få se detta omtalade fenomen för första gången i mitt liv.
Och jag chansar nu på kanske sista.

Det var fullspäckat schema.

1. Sillunch hos David
2. Bokat bord på Birger Jarl
3. Hem och festa lite till hos David
4. Tillbaka till Birger Jarl

En fråga dyker då upp förstår jag.
Varför skulle vi hem emellan om vi ändå skulle tillbaka till Birger.
Svar: För att äta mat.

Dagen började med att jag och Magnus som just denna helg var billösa skulle ta tåget till Uppsala.
Vår älskade SAAB står nu i en bilhall i Åkersberga för att säljas vidare.
Magnus har fått nytt jobb och ny bil. En BMW 116 står nu parkerad utanför och jag har 4 st vinterdäck brevid soffan. Extra sittplatser för gäster. Perfekt.

Nåja, tåget.
Man kan milt uttrycka det som om att det var totalt PACKAT.
Pensionärerna Linda och Magnus var naturligtvis ute i god tid så vi fick sittplatser.
När tåget börjar rulla står tre grabbar i 20-årsåldern brevid oss och skall börja prata om helgen. Ni vet ju själva att det är så svårt att låta bli att lyssna på vad folk pratar om..
Så nu vet jag att kille nr 1 var svensk mästare i amerikansk fotboll och verkade inte säker på om han hade en tjej eller inte.
Kille nr 2 hade varit hemma hos ett ragg kvällen innan och lite fint påpekade att han hade ju direkt inte sovit så mycket.
Kille nr 3 var visst ihop med någon men ändå inte och hade svårt att bestämma sig om han skulle ragga i Uppsala eller inte.
Vilka bekymmer. Och allt detta lyckades dom prata om i drygt 45 minuter.

Väl framme hos David hittar vi några frusna själar som prompt skulle sitta ute på gräsmattan och ha sillunch.
Maten var iskall och alla fick hålla hårt i sina papptallrikar som flög åt alla håll.
Men, vi är ju svenskar. Vi skall sitta ute.
Jag höll på att frysa ihjäl.

På Birjer Jarl var det däremot riktigt röjigt. Rena afterski-stämningen.
Vi drack drinkar, öl och dansade.
Tills klockan blev 18. Då orkade vi inte mer.
Bara tanken på att gå hem, duscha, äta och börja om på en ny vända gjorde att jag och Magnus somnade på studs.
Vi tog tåget hem kl 19.10.

Summering:

1. Valborg i Uppsala var kul. Så länge vi orkade
2. Det närmaste jag kom en brasa var röken från allas cigaretter
3. Envisas inte med att sitta ute när det blåser storm och är 10 plusgrader. Det tar ju evigheter innan man tinar upp igen!

På fredag drar vi till Uppsala igen.
Men då är det Kristinas 30-årsfest.
Hoppas vi inte skall sitta ute...