Gnagare på väg

Nä, inte AIK-anhängare.
Även om dom är på väg. Ner i botten av tabellen..

Ofta läster jag i tidningen om problemen vi har med alla råttor i Stockholm.
Dom finns tydligen överallt och ställer till med en massa ofog.
Under alla mina år har jag inte sett en enda råtta.
Igår på väg hem från jobbet såg jag en.
I tunnelbanan.
Undrar vilken station han skulle åka till?
Själv tog jag bussen.

Pålar i Polen?

I en rondell strax norr om Campoamor för några dagar sedan.
Jag och Magnus blir nästan rammade av en sliten och halvt krockad BMW som tyngs ner i asfalten av 5 personer när vi kör in i rondellen.
Jag konstaterar högt att bilen är från Polen.
- Ja, och full av pålar var den! säger Magnus

Va? Polsker och polacker heter det väl?
Eller?

Spanien 2007

Resedagbok, Mil Palmeras, Spanien 2007.

Lördag 14 juli
Avresa från Arlanda. Sterling har sänkt antalet kg man få checka in. Max 15 kg per person. Hur går det ihop när man har en resväska som väger 5 kg tom och skall vara borta i 4 veckor. Det går inte.
Vi har 7 kg för mycket. Måste betala för 5 kg. 60 kr per kilo.
Vi får veta att det är pga att Sterling måste betala så dyrt för att få flyga från Arlanda som de har varit tvungna att hitta en intäktskälla.
Att man har typ 20 kg som handbagage bryr dom dig ju inte om. Vikten klarar planet.
Synd. Men man är glad att dom kan hålla ganska låga priser på biljetterna iallfall.
Väl inne har vi stenkoll på gaten. Tills dom byter.
Något man kan säga om Sterling är i alla fall att dom är så jäkla snabba på boarding. Kan det ha och göra med att dom betalar per tid i gaten?
Jag står för att betala i kassan när dom ropar ut att det är final call. Jag skyndar som fan. Magnus viftar och vi kommer på sist på planet (men vi saknar en passagerare som inte dyker upp).
Hyfsat lugn resa förutom två unga finska tjejer i 16-årsålderna som hoppar runt som guttaperkabollar.
Magnus tar väskorna, jag hämtar hyrbilen. En silverblå Fiesta.
Magnus har tagit med vår nya GPS som innehåller spanska kartor. Den visar vägen korrekt.
Väl framme låser vi upp fortet och slår oss ner på balkongen.
Läser dagboken. Min systers man Jocke (se kort till höger), han är minsann med om äventyr här nere.
Liftar med ecuadorer och annat. Tur att min syster för det mesta ligger hemma och sover eller är nere på stranden när han härjar runt.
När vi skall sova uppstår nästa huvudbry. Vart sjutton har alla kuddar tagit vägen? Allt vi hittar i ”Magnus säng” är en stor fluffig korv. Är det Claras korv?

Söndag 15 juli
Magnus vaknar och fryser. Är karln sjuk på något sätt? Det är 30 grader..
Jag ”tvingar” Magnus att göra slingor på mig. Efter att ha tittat på säsong 6 av Sex and the City innan vi åkte har jag en ”idé” om hur jag vill se ut.
Jag bossar stackars Magnus hit och dit och efteråt ser jag ut som en galning. Typ som en rysk kvinna (fråga mig inte varifrån jag fått det).
Det ser för jäkligt ut.
Magnus säger att han ALDRIG mer kommer göra slingor på mig.
Jag förstår honom.
Att man aldrig lär sig.
Jag gör slingor på Magnus, det blir superbra. Som vanligt.
Vi storhandlar på Carrefour.
Ringer till Lena för att fråga om kuddarna. Skall jag köpa nya eller? Nejdå, det nya för i år säger Lena är att man måste leta efter allt.
Okej, jag letar och hittar kuddar.
Söndag i Mil Palmeras. Allt är stängt. Vi äter ute.
Volker unt Lis. Gott som vanligt.
En sväng på n-stigen. Vi köper varsitt par solglasögon för 6 euro styck.
När vi kommer hem går Magnus glasögon sönder. 3 mikroskopiska delar faller ner på bastmattan.
Magnus hittar dem mirakulöst och lagar.

Tisdag 17 juli.
Vi åker till IKEA i Murcia.
Relativt nyöppnat.
Vi har fått höra att det är en sjuhelvetes rondell innan IKEA.
Med råge kan man säga.
Försök föreställa er en rondell med fyra filer och alla filer går och olika håll och ingen vet åt vilket håll man skall åka!!
Vi körde fel första gången och fick ta ett varv till. Helt galet var det.
Inne på IKEA kändes det som hemma. Utanför kassorna hade dom en STOR butik för svenska delikatesser. Allt från olika sorters sill till Ballerina och Estrella Chips.
På väg hem får den stackars GPS-en tilt och rösten säger:

- Sväng vänster, sväng höger, backa, kör framåt, gör en laglig u-sväng!

Jag bara kör till slut och är helt säker på att jag vid något tillfälle körde mot enkelriktat men till slut hittar vi ut och gasar upp på motorvägen.
På väg hem från Murcia (där IKEA ligger) måste man åka upp för några ganska höga berg.
Sakta, sakta går det.
När jag precis fått fart kommer en tung lastbil ut framför mig och skall försöka ta sig uppåt.
Va fan. Skulle han ut just då? Jag tutar.
Magnus gormar: Men sådär kan du ju inte göra. Stackars lastbilschaufför.
Äh, vaddå?
Jag gör som alla andra spanjorer. Jag tutar.
Vi stannar på en byggmarknad på väg hem för att köpa vi färg och superlim. Framför oss i kassan står ett engelsk par och skall betala med kort.
Det går inge vidare.
Jag är hungrig och har för längesedan tappat allt mitt tålamod.
Jag säger på svenska (och suckar väl lite samtidigt): Vi har så dålig karma när det gäller kassor.
Magnus ger mig onda ögat igen, skäms och säger: Meh, dämpa dig lite. Du ser ut om Mr Bean när du gör sådär!
Mrs Bean var det här! Som skrämmer engelska turister!

Onsdag 18 juli
Magnus har ont i ryggen.
Vi uppsöker svensk läkare.
Magnus får recept på piller som skulle kunna fälla en hel elefant.
På kvällen sitter vi på balkongen och hör att det är karaoke vid poolen.
Dom sjunger så dåligt så det isar i benmärgen.
Jag hör köpt ny hårfärg och tonat mitt hår tillbaka till brunt.
Tack och lov blir det bra. Kan pusta ut.

Dagarna passerar förbi med strandbesök. Vi väntar också besök. Från Sverige.
Måndagen den 23 juli kommer Carina och Marcus.
Vi har bett dem ta med en svensk fasadflagga då den vi har både är blekt och trasig.
Det var tydligen inte det lättaste.
Till slut efter mycket om och men fick den gå som specialbagage.
Vad sjutton trodde dom att dom skulle kunna göra med flaggan ombord?
Vi tillbringar en vecka på stranden. Tar en sväng förbi La Manga och till Habaneras för shopping såklart.
När Carina och Marcus är på plats är det förstås skräckfilm som gäller på kvällarna.
Vi börjar lite mjukt med Hills Have Eyes 2.
När halva filmen har gått brakar den ihop. Vår dvd-spelare vill inte.
Vi tar fram datorn.
Det fungerar.
Tills det är 9 minuter kvar av filmen. Då tar det tvärstopp. Nu vet vi inte hur det slutar.
Attsingens.

På lördagen när vi är på väg ner mot stranden ser vi en enorm kö. Vad är det som står på?
Jo, det delas ut gratisgrejer.
Inga är så snikna som spanjorerna när det gäller gratisgrejer förstår ni. Två tjejer står vid en bil och delar ut strandmattor och de gör reklam för ett varuhus som heter ”THADER”. Dom köar och köar.
När dom kommer fram ger dom sin matta till någon i familjen och ställer sig sist igen.
Magnus och Macke gör ett försök men får lov att se sig utmanövrerade.
Tanterna på stranden sprang så sanden yrde i flera minuter.
När det lagt sig på eftermiddagen kommer nästa gäng.
Ett gäng från Pacha kommer, ropar i megafoner och delar ut flyers.
Skall man aldrig får vara ifred på stranden?
På kvällen äter vi på El Seniorio.

En vecka går fort.
Dags att lämna Carina och Macke på flygplatsen igen.
Vi stannar kvar in Alicante för att kolla in lyxbåtarna i hamnen och åka upp till kastellet.
Mörka moln har nu dragit in över Mil Palmeras och luftfuktigheten är på topp. Höga vågor i vattnet.
Undrar om det blir regn.
Kan man aldrig veta.
Men för säkerhets skull drar vi igen takluckorna innan vi sover.
Hemma har vi hört att det regnar hela tiden.
Längtar vi efter det eller inte?