Förra veckan lämnade vi in Magnus nya Dieseljeans som köptes före sommaren för att få dem uppsydda 3 cm.
Igår hämtade jag dem och hängde in dem i garderoben.
Imorse när Magnus skulle ta på dem upptäckte vi att dom blivit uppsydda 10 cm.
Ni kan ju själva tänka er hur glad Magnus blev när hans jeans för 1000 kr helt plötsligt slutade på vaden.
Och jag, ja, jag kunde inte sluta skratta.
Det var ju inte kul men ändå var det hysteriskt kul.
Jag föreslog för Magnus att han kunde ju dra upp strumporna lite extra för att dölja det värsta?
Det tyckte han inte alls var kul..
Kastade mig på cykeln, åkte ner till skräddaren.
Som jag misstänkte hade hans nya kollega från Thailand hört fel och skrivit 10 cm istället för 3 cm.
Han blev bestört, ersatte jeansen och försäkrade sig om att jag absolut kunde lita på att det inte kommer att bli fel igen.
Så, är det någon med storl 29 i midjan och korta ben där ute i behov av ett par nya jeans?
Hör av er!
Ps, hade det varit mina jeans hade jag förmodligen blivit helt hysteriskt och gråtit som ett barn..
Träna med pottan
Tuva har lite smått börjat träna med pottan. För att göra det extra roligt kan man ju ha den på huvudet.
Tuva och dockan
Hon bäddar och fixar i vagnen, sen får dockan åka fram och tillbaka i vardagsrummet.
Prada kräver Bugaboo
Alla har sin stil.
Oftst är det en helhet. Allt bara hör ihop precis som om det vore inköpt vid samma tillfälle eller
t o m utplockat av en stylist.
Idag strosade jag runt en sväng på H&M i Ringen bland barnkläderna tillsammans med alla andra mammor.
Gick där ganska anonym, jag hade ju varken Tuva eller vagn med mig.
En del säger: Sådan hund, sådan matte.
Jag säger: Sådan mamma, sådan vagn.
Vi köper ju alla våra barnvagnar efter olika önskemål, krav, budget och så vidare.
Idag såg jag en mamma med hela lyxkittet.
Solglasögon från Prada, Sevenjeans, nyslingat välklippt hår, och förstås en vit Bugaboo Cameleon (pris från 9000 kr och uppåt). I vagnen låg en bedårande söt flicka i Burberrykofta och enbart mjukisdjur från Teddykompaniet.
Jag började genast fundera på vad som egenligen passar med en svart Teutonia Prestige eller en rosa och grå MacLaren?
Hamnade inne på Skovision.
Säljaren kom fram för att småprata lite. Jag var egentligen inte på humör men lät mig svepas med i säljsnacket och vips hade jag ett par übersnygga stövletter på mig som kostade 3850 kr.
Ja, jag vill poängtera tydligt här nu för att förhindra en eventuell hjärtattack på Magnus att jag absolut inte köpte dem.
Men, det fakto att jag trots allt såg prislappen först fick hon mig ändå att prova dem.
Vad betyder det? Att hon var en riktigt klippa på att sälja in skor eller att jag var en lättlurad kund som inte kan säga nej?
Jag vet inte riktigt men allt jag kunde tänka på var att hon med Bugaboovagnen säkert hade köpte dem..
Jag tog på mig mina slitna loafers och cyklade i solskenet hemåt mot min Teutonia.
Oftst är det en helhet. Allt bara hör ihop precis som om det vore inköpt vid samma tillfälle eller
t o m utplockat av en stylist.
Idag strosade jag runt en sväng på H&M i Ringen bland barnkläderna tillsammans med alla andra mammor.
Gick där ganska anonym, jag hade ju varken Tuva eller vagn med mig.
En del säger: Sådan hund, sådan matte.
Jag säger: Sådan mamma, sådan vagn.
Vi köper ju alla våra barnvagnar efter olika önskemål, krav, budget och så vidare.
Idag såg jag en mamma med hela lyxkittet.
Solglasögon från Prada, Sevenjeans, nyslingat välklippt hår, och förstås en vit Bugaboo Cameleon (pris från 9000 kr och uppåt). I vagnen låg en bedårande söt flicka i Burberrykofta och enbart mjukisdjur från Teddykompaniet.
Jag började genast fundera på vad som egenligen passar med en svart Teutonia Prestige eller en rosa och grå MacLaren?
Hamnade inne på Skovision.
Säljaren kom fram för att småprata lite. Jag var egentligen inte på humör men lät mig svepas med i säljsnacket och vips hade jag ett par übersnygga stövletter på mig som kostade 3850 kr.
Ja, jag vill poängtera tydligt här nu för att förhindra en eventuell hjärtattack på Magnus att jag absolut inte köpte dem.
Men, det fakto att jag trots allt såg prislappen först fick hon mig ändå att prova dem.
Vad betyder det? Att hon var en riktigt klippa på att sälja in skor eller att jag var en lättlurad kund som inte kan säga nej?
Jag vet inte riktigt men allt jag kunde tänka på var att hon med Bugaboovagnen säkert hade köpte dem..
Jag tog på mig mina slitna loafers och cyklade i solskenet hemåt mot min Teutonia.
Glada Alma
Ibland är det lite läskigt hur olika saker inträffar.
I tisdags fick jag en akuttid hos naprapaten vid Skanstull. Tänkte genast att då måste jag ju höra av mig till Jossan och lilla Alma som bor i närheten och föreslå en fika.
Sen kommer det femton saker emellan och jag glömmer helt bort det.
Lite halvstressad kastar jag mig på cykeln, åker förbi Zinkensdamm för att lämna in ett par byxor hos skräddaren och när jag är på väg ut för att cykla vidare kommer jag på att jag glömt min plånbok hemma.
Shiiiiit!
Upp på cykeln igen och trampar som en dåre uppför Lundagatan, kutar upp för trapporna, ner igen och upp på cykeln.
I sista sekund bestämmer jag mig för att jag istället för vägen via Zinken skall åka längs Årstaviken till Skanstull.
Efter halva vägen cyklar jag förbi, ja vem då om inte Jossan som kommer gående med lilla Alma.
Det måste ju helt enkelt varit meningen att vi skulle ses!
Lilla Alma, som nu bara blir mer och mer lik sin mamma var så glad och mycket god smak har hon också, hon kröp med sin snitsiga stil direkt fram till mina vita ballerinaskor och började undersöka.
I tisdags fick jag en akuttid hos naprapaten vid Skanstull. Tänkte genast att då måste jag ju höra av mig till Jossan och lilla Alma som bor i närheten och föreslå en fika.
Sen kommer det femton saker emellan och jag glömmer helt bort det.
Lite halvstressad kastar jag mig på cykeln, åker förbi Zinkensdamm för att lämna in ett par byxor hos skräddaren och när jag är på väg ut för att cykla vidare kommer jag på att jag glömt min plånbok hemma.
Shiiiiit!
Upp på cykeln igen och trampar som en dåre uppför Lundagatan, kutar upp för trapporna, ner igen och upp på cykeln.
I sista sekund bestämmer jag mig för att jag istället för vägen via Zinken skall åka längs Årstaviken till Skanstull.
Efter halva vägen cyklar jag förbi, ja vem då om inte Jossan som kommer gående med lilla Alma.
Det måste ju helt enkelt varit meningen att vi skulle ses!
Lilla Alma, som nu bara blir mer och mer lik sin mamma var så glad och mycket god smak har hon också, hon kröp med sin snitsiga stil direkt fram till mina vita ballerinaskor och började undersöka.
Hus?
I torsdags köpte vi nästan ett hus.
Igår var vi och tittade på andra hus.
Det är inte lätt det här med vart man skall bo, hur stort man skall bo, när man skall flytta, hur mycket man är villig och betala och renoveringsbehov som skrämmer tummen ur vilken hand som helst.
Vi har lärt oss en sak.
Det kommer ta tid.
Igår var vi och tittade på andra hus.
Det är inte lätt det här med vart man skall bo, hur stort man skall bo, när man skall flytta, hur mycket man är villig och betala och renoveringsbehov som skrämmer tummen ur vilken hand som helst.
Vi har lärt oss en sak.
Det kommer ta tid.
Sturelunch
Idag var det lyxfredag med Paula Marttila. Paula är en riktigt it-girl. Hon skriver avancerade artiklar på engelska om itutveckling, åker på VIP-konferenser i London och bloggar med eliten på SvD. Dessutom är hon fabulous med stort F.
Det blev shopping på NK, vitt vin och räkor på Sturehof, toppat med en cappucino och tryffel.
När jag fick återvända till verkligheten och dagishämtning klapprade hon vidare på sina skyhöga klackar över Stureplan.
En härlig dag!
Apropå det är med lyx och denna Anna Anka-hysteri som brutit ut. Såg första avsnittet av Svenska Hollywoodfruar igår.
Både jag och Magnus satt som två frågetecken i soffan. Vilka människor det finns..
Det blev shopping på NK, vitt vin och räkor på Sturehof, toppat med en cappucino och tryffel.
När jag fick återvända till verkligheten och dagishämtning klapprade hon vidare på sina skyhöga klackar över Stureplan.
En härlig dag!
Apropå det är med lyx och denna Anna Anka-hysteri som brutit ut. Såg första avsnittet av Svenska Hollywoodfruar igår.
Både jag och Magnus satt som två frågetecken i soffan. Vilka människor det finns..
Dagen efter
Igår var en sån där dag när bara allt blev tokigt.
Det började när jag kom till dagis, råkade kalla lilla Meison för Sonia och fick en underlig, förvirrad blick från hennes mamma.
Jag fattade ingenting utan pratade glatt på .
På väg hem slog bomben ner och jag skämdes som bara den.
Kl 13.00 var det dags för besök hos reumatologen på Huddinge sjukhus. Huddinge är ett jäkligt stort sjukhus..
Tack vare lite professionell hjälp från Jossan som jobbat på Huddinge fixade jag resan med pendeltåget till Flemingsberg och följde strömmen mot sjuhuset. Hittade rätt till slut i alla långa korridorer.
Jag vet inte varför men jag hade en bild av att en reumatolog är en äldre man med lite gråsprängt skägg och kulmage.
När jag sitter i väntrummet kommer en attraktiv kille (karl?) i 35-årsålden gående.
Inte kan det väl vara han tänker jag i samma sekund han säger: Linda Clarenbring?
Hjälp.
Vaddå? Är det han som är dr Christoffer?
Är han inte för ung?
Är han kanske student och skall vara med vid mitt besök?
No. Han är läkaren jag skall träffa och han visar in mig på rummet.
Vi pratar om varför jag är där och hur jag mår.
Hela tiden tänker jag bara: Han skall väl inte undersöka mig.
Efter en stund säger han: Jaha, då kan du ta av dig tröjan, byxorna och skorna.
Oh no...
Sen skulle han klämma, vrida och bända.
Det enda jag tänkte på var: Tur att jag tog mina nya underbyxor, hjälp jag har inte rakat benen och varför måste han klämma på mina svettiga fötter (som dessutom hade omålade tånaglar)...
Töntigt.
Herregud, han är läkare. Han har säkert varit med om värre.
Hoppas jag.
När jag sen höll på att spilla ut mitt urinprov i korridoren kände jag att nej nu vill jag härifrån tack.
Kutade till pendeltåget.
Vid södra station hoppar jag på 4:an för att åka till Tuvas dagis.
Sätet brevid mig är bortplockat av någon anledning.
Jag pratar med Lotta i telefon och glömmer lite av mig att jag faktiskt skall kliva av.
Reser mig hastigt när bussen stannar vid Varvsgatan och skall ta stöd av sätet som inte finns där.
Pang.
Väskan flyger och jag ramlar ihop i en liten hög på golvet i bussen.
Alla glor.
Jag börjar skratta hysteriskt och kastar mig av bussen.
Nu får det vara nog.
Skrattar hela vägen till dagis, går hem och tänker: Nu går jag inte ut mer idag.
På kvällen kommer Maria över på middag.
Vi skrattar åt dårarna som söker till Idol och jag tänker att jaja, bättre att ramla på bussen än göra bort sig för hela svenska folket...
Det började när jag kom till dagis, råkade kalla lilla Meison för Sonia och fick en underlig, förvirrad blick från hennes mamma.
Jag fattade ingenting utan pratade glatt på .
På väg hem slog bomben ner och jag skämdes som bara den.
Kl 13.00 var det dags för besök hos reumatologen på Huddinge sjukhus. Huddinge är ett jäkligt stort sjukhus..
Tack vare lite professionell hjälp från Jossan som jobbat på Huddinge fixade jag resan med pendeltåget till Flemingsberg och följde strömmen mot sjuhuset. Hittade rätt till slut i alla långa korridorer.
Jag vet inte varför men jag hade en bild av att en reumatolog är en äldre man med lite gråsprängt skägg och kulmage.
När jag sitter i väntrummet kommer en attraktiv kille (karl?) i 35-årsålden gående.
Inte kan det väl vara han tänker jag i samma sekund han säger: Linda Clarenbring?
Hjälp.
Vaddå? Är det han som är dr Christoffer?
Är han inte för ung?
Är han kanske student och skall vara med vid mitt besök?
No. Han är läkaren jag skall träffa och han visar in mig på rummet.
Vi pratar om varför jag är där och hur jag mår.
Hela tiden tänker jag bara: Han skall väl inte undersöka mig.
Efter en stund säger han: Jaha, då kan du ta av dig tröjan, byxorna och skorna.
Oh no...
Sen skulle han klämma, vrida och bända.
Det enda jag tänkte på var: Tur att jag tog mina nya underbyxor, hjälp jag har inte rakat benen och varför måste han klämma på mina svettiga fötter (som dessutom hade omålade tånaglar)...
Töntigt.
Herregud, han är läkare. Han har säkert varit med om värre.
Hoppas jag.
När jag sen höll på att spilla ut mitt urinprov i korridoren kände jag att nej nu vill jag härifrån tack.
Kutade till pendeltåget.
Vid södra station hoppar jag på 4:an för att åka till Tuvas dagis.
Sätet brevid mig är bortplockat av någon anledning.
Jag pratar med Lotta i telefon och glömmer lite av mig att jag faktiskt skall kliva av.
Reser mig hastigt när bussen stannar vid Varvsgatan och skall ta stöd av sätet som inte finns där.
Pang.
Väskan flyger och jag ramlar ihop i en liten hög på golvet i bussen.
Alla glor.
Jag börjar skratta hysteriskt och kastar mig av bussen.
Nu får det vara nog.
Skrattar hela vägen till dagis, går hem och tänker: Nu går jag inte ut mer idag.
På kvällen kommer Maria över på middag.
Vi skrattar åt dårarna som söker till Idol och jag tänker att jaja, bättre att ramla på bussen än göra bort sig för hela svenska folket...
T/r Sandhamn
I lördags fick vi åka med familjen Nyléns fina båt till Sandhamn. Tuvas första gång i båt. Hon trivdes finfint i flytväst.
Väl framme i Sandhamn var det värre parkeringshysteri än på ICA Maxi en lönelördag (ja, man lägger ju till med en båt men ordet "läggatillhysteri" lät lite konstigt...) Man fick nästintill lurpassa på en plats och sen hugga till.
Lösa biljett skulle man också.
Vi åt en god om än något hysterisk lunch som det lätt kan bli när man har två barn med myror i byxorna med sig.
När de mörka molnen tornade upp sig kastade vi loss och åkte tillbaka hem mot Värmdö.
Gungade härligt gjorde det. Både Tuva och Casper sov som två stockar på väg hem.
Väl hemma på söder igen åkte vi och köpte libanesisk mat.
Magnus för först lite skeptisk men frossade sen loss bland nudlar, räkor och kycklig.
Väl framme i Sandhamn var det värre parkeringshysteri än på ICA Maxi en lönelördag (ja, man lägger ju till med en båt men ordet "läggatillhysteri" lät lite konstigt...) Man fick nästintill lurpassa på en plats och sen hugga till.
Lösa biljett skulle man också.
Vi åt en god om än något hysterisk lunch som det lätt kan bli när man har två barn med myror i byxorna med sig.
När de mörka molnen tornade upp sig kastade vi loss och åkte tillbaka hem mot Värmdö.
Gungade härligt gjorde det. Både Tuva och Casper sov som två stockar på väg hem.
Väl hemma på söder igen åkte vi och köpte libanesisk mat.
Magnus för först lite skeptisk men frossade sen loss bland nudlar, räkor och kycklig.
Utökat ordförråd
Tuva lär sig nya ord i en rasande fart.
Idag har hon lärt sig säga fis och prutt.
Användbara ord...
Idag har hon lärt sig säga fis och prutt.
Användbara ord...
Dagizzzz....
Det är riktigt roligt på dagis tycker Tuva.
Men när man har lekt en hel dag och mamma hämtar med vagnen är det lätt att bli lite mosig.
Men när man har lekt en hel dag och mamma hämtar med vagnen är det lätt att bli lite mosig.
Köra vagn
Dockan vill ju också se sig omkring i Örsundsbro. Det fixade farmor med denna lilla dockvagn! Tuva, hon var stormförtjust och körde den runt, runt, runt.
Tuvas nya skoter
Hemma hos farmor och farfar behövs det ett bra vrålåk för att susa runt på deras stora tomt.
Ingen mat
Igår när jag var och handlade drogs jag som vanligt bort mot barnmaten där man allt som oftast står och suckar över att det inte finns någon vidare roligt att köpa.
Då kom jag på något.
Tuva behöver ju ingen mat.
Ja, inte så att vi tänkt svälta henne på något sätt men hon äter ju både lunch och mellanmål på dagis nu.
Till middag kräver hon att få det jag och Magnus har på tallriken.
Jag förstår henne.
Burkmaten är inte rolig.
Äntligen är det slut på släpandet av små glasburkar.
Hem från affären och ut till återvinningen. No more!
Idag är det Tuvas första dag ensam på dagis.
Jag känner mig lite ensam här hemma.
Då kom jag på något.
Tuva behöver ju ingen mat.
Ja, inte så att vi tänkt svälta henne på något sätt men hon äter ju både lunch och mellanmål på dagis nu.
Till middag kräver hon att få det jag och Magnus har på tallriken.
Jag förstår henne.
Burkmaten är inte rolig.
Äntligen är det slut på släpandet av små glasburkar.
Hem från affären och ut till återvinningen. No more!
Idag är det Tuvas första dag ensam på dagis.
Jag känner mig lite ensam här hemma.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)