Visst kan man VAFFA? Och hur en tisdag blev som en måndag...

Min stackars Magnus är sjuk. Så sjuk.
Han har ont i halsen.
Inte sovit på hela natten.
Kan knappt prata.

Det måste ju betyda att jag kan ta ut en dag för VAF då?

VAB = Vård av sjukt barn
VAF = Vård av sjuk fästman

Jag går helt enkelt hem och VAFFAR?
Kan det blir godkänt tro?

Precis som om det inte vore nog så blev tisdagsmorgonen inte riktigt som vanliga tisdagsmornar.
Bilen.
Någon måste betala för bilen innan kl 09.00.
Inte kunde jag ju låta stackars Magnus ge sig ut i kylan så jag säger raskt:
- Jag fixar bilen! Vart står den?
I mitt stilla sinne tror jag ju att den står runt hörnan.
- Den står högst upp på Lundagatan.
Oohh, ända där borta... där jag bodde förut...
Okej, inte så långt då. 7-10 minuter att gå. Men det är uppför hela vägen!!
Nåja, jag plockar på mig 30 kr (man får stå en hel dag för 30 kr om man har boendeparkering), tjocka halsduken, klappar Magnus på pannan och säger åt honom att dricka av saften jag ställt fram till honom och så ger jag mig iväg.
Utanför porten är det svinkallt.
En kille står och skrapar sina rutor och jag tänker:
-Tack och lov att vi fått på vinterdäcken!
Väl framme köper jag en biljett. Får syn på bilen... och.. vad f*n?!
Runt hela SAAB:en har någon satt ett gult/rött plastband?!
Typ, den här bilen står helt fel!
Jag tittar mig frenentiskt omkring. Jag VET att man får stå där. Jag har bott på Lundagatan i nästan 3 år!
Inne på gården ser jag en stor grävmaskin.
Hm, har dom satt upp bandet som någon slags markering "kör inte på den här bilen"?
Tack för det isåfall, men nu är jag bara stressad och irriterad.
(förvånansvärt vad beskyddande man blir när det gäller ens grejer..)
Startar upp SAAB:en som liksom alla andra SAAB:ar jag haft nöjet att köra startar direkt utan problem, trots att det är kallt.
Skrapar rutorna, lägger parkeringslappen i rutan, sliter i ren ilska och stress bort banden, flyttar konan och rullar bilen 10 meter längre fram.
Hela tiden önskade jag att den person som satt upp bandet skall komma gående. Jag har ett ilsket tal redan förberett i huvvet (vilket sannorlikt inte hade kommit ut som jag tänkt men ändå..).
Men ingen kommer och jag lommar iväg till bussen.

Ringer Magnus för att kolla om han lever.
Han säger stolt med tjock hals att han kan ligga i sängen och surfa. Grannen Astrid har trådlöst. Magnus har kopplat upp sig. Funkar finfint.
Undrar just vad Astrid tycker om detta? Jaja, vår andra granne Jocke har iallafall satt en spärr på sin uppkoppling. Astrid kanske inte vet att man kan göra det?
Fast å andra sidan tycker jag nog att vi kan låna lite av henne som kompensation för alla tidiga lördagsmornar när Astrid och "hennes gäng" väcker oss med vad som vi tror kan vara en lektion i steppdans.

Krya på dig Magnus!