Djävulen bär.. Calcutta?

Ni har väl inte missat året "total fashion movie".
Vi har nyss sett "Djävulen bär Prada!
Gucci, Prada, Christian Dior, Hermes, Manolo Blahnik, Chanel och Jimmi Choo i oändlighet!!
Helt enkelt paradiset! Eller...?

Helt plötsligt kändes Replayjeansen och den svarta kavajen från H&M man har till jobbet på dagarna så hopplöst fel.
Nej, nu är det stilettklackar, pennsmala kjolar, blusar, mängder av halsband och ett par Gucci-glasögon nedsänkta i det nytonade blanka håret som gäller!
En snabb genomgång i garderoben grusar snabbt dom planerna och jag inser att stilettklackar skulle jag bara bryta benen i och mitt hår skulle aldrig någonsin kunna skina. Inte ens om jag satte en liter silikondroppar i det.
Så imorgon blir det väl jeansen och kavajen igen.

Men drömma kan man.

Magnus som enligt hans egen utsago har ett litet mer distanserat sätt att se på detta modeslaveri konstaterade snabbt att det jag hade på mig (ett linne från J.C, en farfarströja från J.C och ett par svarta mysbyxor från H&M var minst lika snyggt.

Hans kommentar var:

- Ja, det är säkert någon känd designer hos J.C? Måste vara den där Johanna Calcutta!

Men stava till Manolo Blahnik kunde han..

Pyromanen är lös!

Igår hade vi besök av herr (eller fru?) Pyroman i vår trappuppgång.
Grannens tvillingvagn är numera ett minne blott.
Ett svart skelett och aska var det som återstod.

Jag och Magnus kom hem vid 17.30 igår och fann att hela vårt trapphus var grått av aska och pulver från brandkårens släckare.
Medan man lugnt satt på jobbet har en pyroman varit i farten runt 15.00 och satt eld på grannens vagn.

Det var aska ända uppe hos oss på plan 3 och inne i hallen och i köket var det helt grått.
Fötterna blev svarta och idag känns det som man andas sandpapper.
Storstädning ikväll?
Ögondroppar någon?

Den tredje sågen

För er skräckfilmsälskare där ute behöver väl inte Jigsaw och hans makabra spel någon närmare presentation.
Självklart har jag och Magnus sett både Saw I och II.
Nu är äntligen Saw III här.
I aftonbladet kunde man läsa om hur folk svimmade i biosalongen.
Va? Kunde det verkligen vara så hemskt?
Igårkväll förberedde jag och Magnus oss för att svimma i. Filmen skulle ses (efter mycket tjat från mig..)

Ni som vill se filmen utan att veta något sluta läs nu.
Ni som vill slippa hemska bilder på hornhinnan sluta också att läsa.

För er som fortsätter läsa kan jag efter att ha sett filmen bara gissa varför en del "klena" personer svimmade.
Skall man ändå se Saw III bör man (förutom se I och II) förbereda sig på att se:

1. En upphängd kvinna frysa ihjäl i ett kylrum genom att få iskallt vatten sprutat på sig som sedan fryser till is.
2. En person som tvingas stoppa ner handen i frätande syra för att få tag på en nyckel innan bröstkorgen slits i två delar..
3. En person som drunknar i nermalda griskadaver
4. En läkare som på en levande person borrar 4 st hål i en skalle för att sedan såga upp ett dräneringshål
5. Ett huvud som sprängs bort

Okej då. Är man känslig så...
Nu väntar vi med spänning på Saw IIII

Ps. Jag vill tillägga att varken jag eller Magnus svimmade.


Vä: Jigsaws lärling Amanda förser dr Denlon med ett halsband..
Hö: Jigsaw himself

Dom hemlösa höjer priset

Ibland stryker dom omkring lite obemärkt i tunnelbanan och försynt frågar om det är någon som kan avvara en krona.
Dom ser väl inte helt fräscha ut och om jag måste erkänna så stirrar man ju helst ner i backen och låtsas att man både är blind och döv när dom går förbi.
Nu verkar det dock som att det är hårdare än hårdast tider för våra stackars hemlösa.
I lördags när vi kom till Skanstull stod en äldre, något luggsliten man utanför tunnelbanan och frågade alla som gick förbi:

- Har du en femtiolapp att avvara?

Jisses, priserna chockhöjs på alla ställen nuförtiden...

En vanlig måndagskväll

En måndagskväll med tjejerna. Är det inte härligt? (okej, ni grabbar vet inte vad jag pratar om..)Man kan verkligen prata ut.
- Om hur man ser ut som en sharpei runt ögonen och mannen vill inte höra talas om en "uppstramande" operation
- Om hur det är verkar omöjligt att få disken att av sig själv hoppa från bänken in i diskmaskinen för att inte tala om hur man skall få sängen bli bäddad av sig själv...
- Om hur svårt det är att få någon att förstå att den lilla kastrullen skall inte stå på det äckliga pappret längst ner i grytskåpet.
Ja, vardagliga problem. Vi tjejer förstår varandra.
Vi vet precis hur frustrerande det är när håret inte blir längre fast än man sparar, sparar och sparar.
Hur dyrt det är att köpa krämer som skall föryngra och strama upp och vilken kräm är det egentligen som är värd sitt pris?
Hur nödvändigt det faktiskt är att köpa dom där fina skorna man såg i affären!

Tack Josefine, Malin och Maria för en uppiggande måndagskväll! Alltid lika roligt att träffa er!


Vä: Malin som klippt av sitt hår och Maria som vill visa hur långt hennes hår har blivit (vi fick ta hjälp av en bit papper eftersom Maria hade svart tröja.
Hö: Jag och Jossan kör med tofs. Då försvinner för stunden både konstiga tonigar och påminnelsen om att håret aldrig växer eller behöver klippas!










Jag när jag torkat bort smink och sover. Inte undra på att Magnus ser lite rädd ut ibland när vi vaknar...
Tips på mirakelkur någon?

Klubba?

Vi diskuterade galan "Bäst i Stan" som Aftonbladet/Allt om Stockholm arrangerar den 30 november på Fashing idag.
Min kollega behövde hjälp idag med en fyndig/rolig text som skall tryckas på en t-shirt som skall bäras av personalen.

"Något i stil med: "Vi vet vart du kan klubba ikväll"

Det utbröt ett hysteriskt skratt på avdelningen.
Min kära kollega såg helt förskräckt ut och undrade vad det var som var så roligt.
Medan hon tänkte på en club tänkte vi på något helt annat.
Klart personalen behöver veta vart vi skall gå på toaletten.
Men vill man ha det på en t-shirt?

Björn Skifs på Cirkuzzz.....

Vi var på Björn Skifs konsert igår på Cirkus.
Vi tillhör nog inte den skaran som uppskattade det mest..
Men tanterna i 55-årsåldern som stod med tändare i näven på parkett och dansade tyckte säkert det var hur bra som helst!
Jag och Magnus skrattade mest hela tiden.
Förutom när vi var nära att somna.

Höstliga klädbekymmer

När är det egenligen dags för att ta på sig dunjackan?
Så här i växlingen sommar/höst/vinter (en väldigt diffus årstid som efterföljer en brittsommar) är det sannerligen inte lätt att veta vad man skall ta på sig.
Ena morgonen är det 12 grader när man vaknar, igår var det 5 grader.
Vad är gränsen för dunjacka? Nära 0 eller minusgrader va?
Och inte är det ett dugg lättare att ta en titt på sina medresenärer på 4:an på morgonen.
Imorse kom först en kille på med stooor beige dunjacka.
Vid nästa station såg jag en kvinna med jeans och barfota i birkenstock?!
Senast förra veckan en person i shorts och flipflops vid Zinkenstam..

Å andra sidan är det ju modernt med shorts nu..
Med strumpbyxor till förstås men är det konstigt att man inte vet om det är sommar, höst eller vinter?!

Nja, dunjackan får nog hänga i garderobens mörker ett tag till.
Har ni förresten tänkt på vad konstigt det känns att ta på sig dunjackan för första gången på säsongen?
Det känns som "vad skall den där jackan ta vägen med mig liksom"..
Man blir klumpig och hur stor som helst!

Sen skall vi väl slå ett slag för det här skoshoppandet igen..
Ja, självklart har jag investerat i två par nya stövlar inför hösten.
Magnus han bara suckar, tittar på mig och säger:

- Men Linda, du har ju ett par precis likadana sådana där stövlar..

Män och stövlar.
Dom ser helt enkelt inte skillnaden.
Man måste ha stövlar med höga klackar, låga klackar, bruna, svarta, svarta med spänne, spetsiga och runda tår.
Så enkelt är det bara.
Inga stövlar är lika.
Och alla stövlar har ju olika användningsområden också.
Till kjol, jeansen utanför och jeansen instoppade. Olika stilar - olika stövlar!

Magnus köpte också ett par nya fina (bruna) skor.
Nu måste jag köpa ett till par skoblock till honom för han är så noga med det..!? =)

En kväll på stan..

Samantha om New York i Sex and the City:

- Oh honey, you can´t swing a Fendi-bag without knocking down five loosers!

Okej, jag har ingen äkta Fendiväska (en kopia från negerstigen) men det är inte helt osant om Stockholm en fredagkväll.
I fredags skulle jag och Charlotta träffa en vän/samarbetspartner för en after work på stan.
Taxi från Globen till O´Learys på Kungsholmen där vi trodde/fått för oss att vi skulle träffa Ylva.
Ylva jobbar på O´Learys huvudkontor. Hur kunde vi någonsin tro att hon ville att vi skulle träffas på O´Learys efter jobbet en fredag??
Allt vi kom ihåg "for sure" var att hon hade sagt "Kungsholmen".
Ähum... det finns en ny restaurang på Norr Mälarstrand som heter "Kungsholmen" i regi av Melker (kändiskocken ni vet)
Såklart var det där vi skulle träffas.
Jag och Charlotta börjar traska. Stockholm är stort, ibland är det bättre med taxi än apostlahästarna..
På Kungsholmen kostar en hamburgare 185 kr. Fråga mig inte vad det var på den hamburgaren för vi bestämde direkt att dra vidare till ett annat ställe och äta.
PA&Co. Okej.
1. Jag bara bor här i Stockholm, jag visste inte vad PA&Co låg..
2. Tur att man var ute med en fd servitris och en böna från Norrtälje som har mycket bättre koll än vad jag har.

Ingen taxi vid "Kungsholmen" så det blev åter apostlahästarna upp till Hantverkargatan där vi kunde hoppa på buss nr 3 som kunde ta oss till Sheraton där vi bestämde oss för att hälsa på en polare till Ylva på Naglo och ta ett glas vin.
Ett glas vin på Nalgo och sedan vidare mot PA&CO som ligger på Riddargatan. Där var det knökfullt kan man säga. Inte en chans att vi skulle få någon mat där inte.
Ok, vidare ner mot Stureplan. Sturehof då? Hur billigt är det där? Tänk inte, vi var så hungriga.
Väntetid 40 minuter. Nej tack. Vidare.
Hotell Anglais? Vi provar. Kö. Hovmästaren är dessutom mer intresserad av att krama på någon tjejkompis så vi drar vidare igen.
Inte EAST, jag tycker inte om deras mat.
Okej, Prinsen då?
Vi går in. Hovmästaren eller vad nu han var frågar med snorkig röst:
- Har ni bokat bord?
- Nej, det har vi inte.
- Nä, men då kan ni känna er blåsta!
Va fan? Är det så man säger till sina gäster?
Inte tänker jag då sätta min fot på den restaurangen igen direkt.
Verkar stört omöjligt att hitta något att äta i Stockholms innerstad men till slut hamnar vi på KB på Smålandsgatan.
Vi lägger all ilska åt sidan och fråga snällt om de kan hjälp oss med ett bord för vi är såå hungriga. Det verkar inte bita på den snorkiga servitrisen men en man som står vid ingången vi inte kunde placera vilken roll han hade hjälper oss.
Vi får tydligen "ett av deras finaste bord".
Menyn är också lika fin.
Jag fastnar för en rätt på "barnmenyn". Jag frågar snällt:
- Kan jag få ta en rätt från barnmenyn fast jag är 30 år?
Hon tittar på mig som om jag vore världens idiot och säger med snorkig, pipig röst:
- Jag skall undersöka i köket..
Ni kan ju gissa om jag fick det eller inte. INTE.
Nåja, maten var bra och vi fick till slut en ny servitris som var mycket trevlig.

Stockholm är en underlig stad. Ibland så helt fantastisk och ibland så urbota jobbig!!

Mörk röst?

Igår fick vi ett mail till supporten från en upprörd tjej som hävdade att hon pratat med en kille här och han hade lovet att avsluta ett konto hon hade hos oss.
Jag rev mig lite i huvudet och tänkte:

- Nä, det stämmer ju inte. Vi har ju ingen kille som jobbar hos oss.

Det är ju bara jag och Camilla som svarar i telefon här.
Jag mailar tillbaka och säger att vi har ingen kille som arbetar här men att jag skall naturligtvis hjälpa henne.

Vi får då tillbaka:

"Hej, allt jag vet är att jag ringde och pratade med någon som hade manlig röst"

Jag och Camilla harklade oss genast och undrade vem av oss det var hon menade...

En kopp vin tack!

Förra veckan pratade jag med en väninna som var lite irriterad över att några av hennes andra väninnor uttryckt en "viss oro" över att hon i sin ensamhet gillade att ta ett glas vin samtidigt som hon lagade mat.
(Ja, hon är singel och dösnygg. Om någon man där ute nu skulle börja gnägga av intresse kan vi ta emot dejtansökningar vid ett senare tillfälle)

Så jag började tänka på det där med att dricka vin..

Får man dricka vin om man inte är ensam hemma och isåfall, skall dricka vin bli en lyx för de som lever i par?
Jag funderade också på begreppet "ta en fika efter jobbet" som nu verkar fått en helt ny innebörd.
Vi dricker aldrig kaffe när vi ses efter jobbet. Vi tar ett glas vin. Kaffe dricker vi på jobbet.

Vinet är det nya kaffet.
Vinet är den nya middagsdrycken.
Vinet är det nya tv-snackset.

Smygalkolister eller inte men vin är gott. En dunk Chill Out kostar 189 kr på Systembolaget.
Hur länge den sen räcker beror förstås på hur mycket "kaffe" du dricker och med hur många, hur ofta du byter vatten mot vin till middagen och hur ofta du tittar på tv.

Ikväll är Magnus borta. Antar att jag kommer göra ett desperat försök att få någon slags ordning i lägenheten som numera ser ut som ett bombnedslag (ja, jag vet Lena att du undrar hur det kan bli stökigt i en lägenhet där det bor två vuxna som aldrig är hemma och jag lovar, det kan verkligen bli stökigt!)

Sen skall jag nog slappa framför tv´n. Och nog tänker jag ta ett glas vin. Bara för att.

Försvann hon eller?

Jag har fått tilt. Skrivkramp. Helt stopp i systemet.
Bloggen är inte uppdaterad sedan den 7 aug. Man skulle ju kunna tro att jag har trillat av pinn.

Man kan nu undra om inget här hänt sen den där dagen då vi fick bensinstopp på fjärden.

Jodå.
Vi har köpt en ny TV, en ny säng och ett nytt badrumsskåp.
Sådana där vardagliga saker alltså.
Bröllopspresenter.
Vi önskade oss presentkort på Elgiganten (Magnus) och på IKEA (Linda)
Magnus är överlycklig för sin stoooooora TV och jag sover som en prinsessa i vår stoooora säng.
Och då är det inte ens en 180-säng. Det fick inte plats. Vi tog en 160-säng.
Innan hade vi en 120-säng. Ni förstår ju, oceaner av plats!
Fast jag och Magnus trycker ihop oss på mitten iallafall. Gammal vana kanske?
TV´n är 50" så nu är det helt uteslutet att gå på bio. Vi ser på bio hemma.
Ett antal biocheckar någon?
Först såg TV´n helt galet stor ut, jämfört med vår gamla 28" men när vi fick upp den på väggen så blev den till en.. stor koloss på väggen..?
Som ni förstår pratar vi om en sådan där smal plasma-tv och inget annat..

Och på onsdag drar vi till Amsterdam.
Hälsa på Hester och Ivar som vi träffade på Maldiverna (se bilden)
Vi mailade och frågade om vi skulle ta med något speciellt.
Dom svarade:
-Nej, inget förutom den där ruttna fisken som vi är så nyfikna på, dom har den inte på IKEA här i Amsterdam.
Hm, dom vill alltså att vi tar med en burk surströmming??
Den vill jag inte ha i min väska.
Och till råga på allt så vill dom komma hit i juni för att "dance around that penisthing".
När vi var på Maldiverna frågade dom om svenska traditioner.
Magnus skulle förklara det där med midsommar och att midsommarstången skall föreställa en stor penis som går ner i marken och "befruktar moder jord"... ??
Ni kan ju tänka er bilden dom har av svensk midsommar...
Oj, vad besvikna dom kommer att blir.. eller..?

Tror inte vi kommer dansa vare sig runt någon "penisthing" eller något annat i den kalibern i Amersfoort där dom bor men ett par träskor kanske är obligatoriskt?

See ya!

Kasta loss!

Helgens bästa: Varmt, soligt väder och en båttur

I helgen var vi hos Charlotta i Norrtälje.
Pappa Catani skulle ta oss med på en båttur. Vi vaknar till strålande väder på lördagen, åker förbi Flygfyren för att köpa mat.
Kylväskan är packad med kallt rosévin, öl och vatten.
Båten är tankad och kapellet nere.
Vattnet glänser blankt i solskenet och turen ut till Flaten är kanonhärlig.

Efter en dryg halvtimme närmar vi oss bryggan.
Claes som tillbringat den tidigare veckan ombord på en segelbåt ställer vi längst bak för att kasta i ankaret.
Alla har vi väl sett Segelsällskapsresan när hon kastar i ankaret och sedan räcker inte linan?
Claes kastar i ankaret och repet sticker iväg.
Jag frågar pappa Catani oroligt:
- Finns det tillräckligt mycket lina?
- Jadå, och linan sitter fast i båten så det är inga problem.
Min blick flackar oroligt mellan linan som sticker iväg, Claes som ser lugnt ut och pappa Catani som rattar båten.
Och vips.
Repet tar slut och vi fortsätter rakt fram.
Jag och Claes ser som i slow motion hur repet åker ner i vattnet. Och sjunker.
Inte satt det repet fast inte.
Det blir lite smått kaos ombord.
Charlotta hoppar ombord på bryggan. Pappa Catani river sig i huvvet och förstår inte vem som kan ha knytit loss repet.. (vad kostar ett nytt ankare tänker vi..)
Vi backar ut båten igen.
Vattnet är inte så djupt och det är klar sikt så vi borde ju se repet.
När vi är ca 5 meter från bryggan stannar motorn och allt blir tyst.
Vad sjutton?
Slut på bensin?
Men jisses.. vi känner oss som ett par riktigt amatörer.
Men allt får sin förklaring efter ett telefonsamtal till Charlottas storebror Johan som lånat båten dagen innan.
Han har:
1. Knytit loss ankaret
2. Drömt (?) att han tankat i båten 20 liter bensin

Charlotta som är den enda av oss som är på torra land får gå bort till nästa brygga och fråga om någon kan bogsera in oss.
Claes skäms men jag och Magnus bara skrattar.
Väl inne vid bryggan får vi tag på en 20-litersdunk vi kan låna, åker till Gräddö och tankar för 1400 kr. Slurp.
Sen åter till ankaret. Vi cirkulerar runt en stund och till sist får vi syn på repet ca 2 meter ner.
Claes kastar sig i det något kalla vattnet, dyker i och fiskar upp repet.
Vi har åter ett ankare!
Vi kan äntligen lägga till och göra Charlotta sällskap på bryggan.
En lunch med rosévin hade det blivit om vi inte varit så snälla och ge bort den enda flaskan vi hade till paret som bogserade in oss.
Det blir istället varsinn öl och en hamnsup (whiskey).

Efter en härlig dag på Flaten åker vi hemåt.
Jag blir biten av en broms och har nu ett bett av megastor size på ryggen.
Kunde dagen ha slutat bättre?
Men är det inte härligt att åka båt så säg...?

Vem då?

Idag kom det post till Aftonbladet.
Adresserat till:

Linda Clarenburg

Vem sjutton är det?
Vaktmästarna som dessutom inte hade en susning om att jag bytt efternamn förstod absolut ingenting.
Min kollegor verkar inte heller ha fått direkt kläm på mitt nya namn.
Nu heter det mest:

- Linda! Det går ju inte att maila till dig, vad hette du nu igen?
- Linda! Vad var det nu igen då, Klantenbrink?
- Linda! Kunde ni inte ha hetat Karlsson istället?

Hur mycket skall man behöva stå ut med pga ett namnbyte?
Började genast fundera på hur det skall gå om man måste bokstavera sitt namn på engelska? Kan ju bli precis vad som helst!
En gång för längesedan när jag skulle åka till Hawaii stod det en mycket söt tjej i incheckningen på Schiphol (Amsterdam för de som inte vet) och när hon såg mitt boardingkort utbrast hon:

- Oh, Karlsson, I just loooove that namn!

Undrar om Klantenbrink skulle gå hem på samma sätt..?

Hemma!

440 mail i min inkorg.
Jag är tillbaka på jobbet. Efter 5 veckor av ledighet..
Jag drömmer mig tillbaka till Maldiverna ett tag..

Äkta paret Clarenbring

Vi har gift oss!
Nu heter vi Linda och Magnus Clarenbring.
Dagen var helt fantasktisk. Tack alla ni som gjorde vår dag helt underbar!
Efter mycket planerande tar vi nu en välbehövlig paus och kopplar av på den lilla ön Kuredu i Maldiverna. Kolla in www.kuredu.com så ser ni vart vi kommer befinna oss de kommande 2 veckorna.
Ett litet axplock av alla bilder kommer här!
Givetvis kommer det mer inom kort!

Vi ses snart! Kram från Linda och Magnus

En kopp kaffe?

Från Magnus via msn idag:

"Jag har gett mig på perkulatorn här på jobbet, den låter som ett gammalt ånglok.. om det är en stor explosion här i hitechbuilding så är det jag som kokar kaffe..."

Så ni vet..

Katastrof. Jag tar bussen.

Den nya bilen är här.
Saaben är bytt mot BMW.
Vet inte om det var ett helt lyckat byte men vad kunde vi bestämma liksom?

Idag fick jag se den för första gången.
Jag höll på att smälla av när vi kom ner i garaget.
Allt jag visste om bilen var att den var svart och det var ju bra. Bilar ska vara svarta anser jag.

Men, inte är den helsvart inte. Den är stripad med Wallstreets logga på sidan.
Och till min stora fasa har dom klistrat två tjocka gula ränder som börjar på motorhuven och som går tvärs över taket till baken på bilen.
Katastrof!!
Gult och svart!
Jag är allergisk mot dom färgerna!!
Dom kan ju tro att det är två AIK-are som åker i bilen!
Jag måste genast införskaffa ett stort DIF-märke och klistra upp någonstans på bilen.
Någon måtta får det faktiskt vara!

Okej då. Bilen är helt ok. Den är inte stor men helt ok.
Verkar pigg på lägre växlar. Hört att den gör 160 utan problem på motorvägen.
Jag hoppas jag får provköra den i helgen och se vad det går för.

Till dess tar jag bussen.

Se själva nedan. Rena katastrofen. Ja, färgmässigt alltså. Annars är den väldigt fin.

Hur skall man orka och varför envisas vi?

En valborg i Uppsala.

Som jag hade hört mycket om det här med Valborg i Uppsala.
I söndags skulle jag då få se detta omtalade fenomen för första gången i mitt liv.
Och jag chansar nu på kanske sista.

Det var fullspäckat schema.

1. Sillunch hos David
2. Bokat bord på Birger Jarl
3. Hem och festa lite till hos David
4. Tillbaka till Birger Jarl

En fråga dyker då upp förstår jag.
Varför skulle vi hem emellan om vi ändå skulle tillbaka till Birger.
Svar: För att äta mat.

Dagen började med att jag och Magnus som just denna helg var billösa skulle ta tåget till Uppsala.
Vår älskade SAAB står nu i en bilhall i Åkersberga för att säljas vidare.
Magnus har fått nytt jobb och ny bil. En BMW 116 står nu parkerad utanför och jag har 4 st vinterdäck brevid soffan. Extra sittplatser för gäster. Perfekt.

Nåja, tåget.
Man kan milt uttrycka det som om att det var totalt PACKAT.
Pensionärerna Linda och Magnus var naturligtvis ute i god tid så vi fick sittplatser.
När tåget börjar rulla står tre grabbar i 20-årsåldern brevid oss och skall börja prata om helgen. Ni vet ju själva att det är så svårt att låta bli att lyssna på vad folk pratar om..
Så nu vet jag att kille nr 1 var svensk mästare i amerikansk fotboll och verkade inte säker på om han hade en tjej eller inte.
Kille nr 2 hade varit hemma hos ett ragg kvällen innan och lite fint påpekade att han hade ju direkt inte sovit så mycket.
Kille nr 3 var visst ihop med någon men ändå inte och hade svårt att bestämma sig om han skulle ragga i Uppsala eller inte.
Vilka bekymmer. Och allt detta lyckades dom prata om i drygt 45 minuter.

Väl framme hos David hittar vi några frusna själar som prompt skulle sitta ute på gräsmattan och ha sillunch.
Maten var iskall och alla fick hålla hårt i sina papptallrikar som flög åt alla håll.
Men, vi är ju svenskar. Vi skall sitta ute.
Jag höll på att frysa ihjäl.

På Birjer Jarl var det däremot riktigt röjigt. Rena afterski-stämningen.
Vi drack drinkar, öl och dansade.
Tills klockan blev 18. Då orkade vi inte mer.
Bara tanken på att gå hem, duscha, äta och börja om på en ny vända gjorde att jag och Magnus somnade på studs.
Vi tog tåget hem kl 19.10.

Summering:

1. Valborg i Uppsala var kul. Så länge vi orkade
2. Det närmaste jag kom en brasa var röken från allas cigaretter
3. Envisas inte med att sitta ute när det blåser storm och är 10 plusgrader. Det tar ju evigheter innan man tinar upp igen!

På fredag drar vi till Uppsala igen.
Men då är det Kristinas 30-årsfest.
Hoppas vi inte skall sitta ute...

Två glas och en fot

Jag kan inte direkt säga om mig själv att jag är den där klantiga typen.
Igår vet jag dock inte vad som flugit i mig.
Det var väl helt enkelt inte min dag.

Kom hem vid 17.15 och satte igång att laga mat.
Vid 17.45 kommer Magnus hem. Han är häller upp ett glas rödvin åt den hårt arbetande kocken.
När maten är nästintill klar skall jag hälla i de hackade tomaterna i såsen, lyfter skärbrädan, sveper över bänken och PANG.
Där står ett till bredden fyllt rödvinsglas.
Glaset ramlar och splaff. Rödvinet sitter över hela kaklet och den röda goda drycken forsar ner bakom spisen.
Jahaja. Perfekt.
Ut med spisen och försöka torka rent.
Fy vad damm det är bakom spisen. Äh, skit i det, jag får dammsuga sen.
När jag reser mig slår jag huvvet i stekpannan och hela kycklinggrytan håller på att gå om intet.
Magnus beordrar mig att gå ut och sätta mig i vardagsrummet och sitta helt still.
Okej då.
Vi äter framför tv-n. Det är Big Brother.
Ja, jag vet! Men vi kan helt enkelt inte sluta titta.
I reklampausen rusar jag tillbaka till köket för att försöka återställa ordningen.
Halkar på en blöt fläck och drämmer foten rätt in i tröskeln. Aaaajjj!! J**la skit.
Tillbaka till soffan. Sitter helt still.
Och där sitter jag. Vågar inte röra en fena.
Vi börjar kolla på en film.
Kl 22.00 börjar Magnus tjata om att jag sover men jag sitter med öppna ögon. Jag lovar, jag sov inte!
Eftersom vi kör pensionärsstuket när det gäller sovtid bestämmer vi iallafall att det är dags att gå och lägga sig.
Jag puffar till de enda två kuddarna som nu finns att puffa vänder mig och och liksom sveper min stora kofta förbi bordet.
KRASCH!
Där går vinglas nummer 2. Rätt ner i golvet. Rena turen att glaset är tomt. Nära den vita soffan.. huvva... jag får rysningar bara jag tänker på det.
Magnus tittar uppgivet på mig, tar fram dammsugaren medan jag plockar ihop de största bitarna.
Nu får det vara nog.
Lyckas ta mig i säng utan vidare fadäser och ligger så stilla jag bara kan.
Annars hade jag väl ramlat ur.

Jäkla klantmaja.

Känner ni doften av sommar?

Veckans värsta: Pollenallergi.. jag tror jag blir tokig snart!

Jag har aldrig varit allergisk förut. Jag tål ju allt.
Tydligen inte.
För 2 år sedan började ögonen klia och jag nyste som en galning så fort det började grönska utanför fönstret.
Och värre blir det för varje år.
Det här året började det klibba i ögonen när det fortfarande var snö ute!!
Jag får flytta upp till Norrland tror jag, där är det fortfarande låg pollenhalt. Och fortfarande snö antar jag? Vad hjälper det då?

I fredags var jag hemma hos Jennifer.
Vi gjorde potatissallad och fetaostfyllda pannbiffar. Matlagning på hög nivå.
Inget recept, allt på känn.
Jennifer har precis flyttat med sina två pojkar till en jättemysig lägenhet på Nynäsvägen.
Teodor och Oskar har blivit så stora sen jag såg dem sist. Jisses vad dom kan växa på längden.
När dom kom hem från fotbollsträningen började vi prata om x-boxspel och datorer.
Jag sa att min Magnus är duktig på spel och datorer medan jag inte är riktigt lika bra.
Oskars snabba kommentar var: Ta hit honom!
Okej då. Nästa gång jag skall till Jennifer får jag väl ta med Magnus.

Igår var det städning på hög nivå.
Gårdsstädning med bostadsrättsföreningen. Sopning, plantering och ut med trädgårdsmöblerna.
När vi efter 3 timmar var klara tyckte jag och Magnus att det var lika bra att fortsätta uppe i lägenheten.
Magnus putsade fönster, jag dammsög och torkade golv. Magnus gjorde rent persiennerna och jag rensade garderoben.
Sen var vi helt slut.
Och! Jag slängde 4 par skor! (ett par var Magnus). Rätt stort. Men jag skall inte köpa några nya. Inte just nu iallafall.

Hörrni, visst är det för härligt när uteserveringarna börjar ploppa upp som små svampar ur betongen.
Nu är det snart sommar!
Men alla ni som nu sitter och drömmer om en kall öl i solen, tänk på detta:

1. Sitt inte kallt, kan bli uvi, som i värsta fall blir en penicillinkur, ta med sittunderlägg!
2. Det är inte så varmt som man kan tro. Tänk på att vindarna kan vara kalla. Behåll tröjan på!
3. Finns det filtar utplacerade på stolarna, ryck åter så många ni kan.
4. Var ute i god tid, det blir fort kallt och då måste man ändå gå in.

(allt detta eftersom jag själv satt ute för lättklädd under påsk, kände mig krasslig, stack ut och sprang iallafall och fick ont i halsen. Har bara mig själv att skyll I know..)

Vi ses på en uteservering inom kort!
Jag är personen som sitter på en telefonkatalog i skoteroverall!

Kolossen är här!

Ja, och nu menar jag inte mig själv då utan soffan.
Den är stor.
Magnus vill använda ordet enorm men så långt vill jag inte gå.
Det räcker med stor.
Och man sitter gudomligt i den.
Okej, alla våra gäster får halvligga när de kommer för att finsitta och umgås men det gör väl inget?
Blir dock svårt att socialdricka.
Hepp, förresten. Soffan är vit. Här dricks inget utom vatten i närheten av den.
Den kom i 3 stora paket.
Sittytan är ca 80 cm. Alltså som en mindre säng. Väldigt lätt att skruva ihop dock.
När jag provsatt soffan sa Magnus:
- Du ser ut som Nils Karlsson Pyssling när du sitter i soffan.
Nämnde vi att soffan var stor?

Nåja, nu skall vi inte tjata mer om det.
När man har suttit i solstol framför tv´n några dagar är det hur härligt som helst att han en härlig soffa att krypa upp i!

Hoppas ni alla hade en bra påsk.
Vi har ätit och druckit gott i både Åkersberga och Örsundsbro.
I lördags lurade jag dock ut mamma på en löparrunda för att kompensera allt ätande.
Magnus var också med. På cykel.
Han försökte vara någon slags påhejare tror jag men det enda han sa var:
- Nu är det jättelångt kvar.. känn hur mjölksyran sprider sig i benen..
Jag och mamma slog på dövknappen och sprang vidare.

1 månad kvar till Spanienresan
2 månader kvar till bröllop

Bikini och bröllopsklänning..
Ikväll måste jag ut och springa!

Slut med solstollar

Har ni hört på maken? Vår soffa är på ingång.
En hel vecka före utsatt tid.
Jag trodde tjejen som ringde från IKEA igår hade ringt fel.
Men nejdå, soffan kommer idag mellan kl 15-19.
Vilken precis tidsangivelse..
Men oj så skoj det skall bli och nu åker brassestolarna ner i förrådet igen.

Soffan är väldigt stor.
Magnus chef har en Ekeskog hemma. Han sa att hela familjen får plats i den utan problem.
Dom är 5 st.
Stor soffa är det.

Nej, nu är det dags att gå hem från jobbet.
Skärtorsdag = halvdag.
Så häxan hoppar upp på kvasten och drar iväg!

Glad Påsk på er allihop!

Hilda är här!

Nu har hon kommit. Min kollega Jeanette och hennes man Johans lilla guldklimp.
Hilda damp ner i fredags strax efter 16. Lagom till fredagsölen!
Såååå söt!
Den lilla bodyn med myran på har jag köpt. Jag är så stolt =)
Jag tyckte att den var så liten när jag köpte den och ändå har Jeanette fått vika upp armarna...
Tänk så små dom kan vara dom små liven!

Det är tråkigt på jobbet utan Jeanette.
Jag försökte övertala henne att hon skulle börja jobba igen nästa vecka så kunde vi ju turas om att vakta Hilda.
Det tyckte hon nog... inte att det var en bra idé.
Men man måste ju försöka iallafall..

Stort grattis till familjen Janesköld-Westerberg! (I know.. typ världens längsta mailadress blir det..)
Och jag kan tänka mig att Oskar är mäkta stolt över sin lillasyster.

Slutfestat för den här gången?

Mitt 30-åriga liv går vidare.
Ingen rast ingen ro.
Efter fest i flera dagar är det dags att ägna sig åt jobb igen.

Tusen tack alla ni som kom till Snaps i lördags för att fira!
Mina många fina presenter ligger nu hemma på vardagsrumsgolvet i väntan på att bli flyttade till det rätta stället, bli uppshoppade eller i vissa fall uppdruckna =)

Bilder från festen? Givetvis!


Middagsbord nummer 1 och 2. Lindströms, Sörås, Larssons, Nybergs, en Catani, en Karlsson och en Clarenbring


Jag öppnar paket. Lisa, Kristina och Camilla ler så fint mot kameran.


Åkersbergatjejerna ger sig till känna och vem av de två låååånga killarna var nu baskettränare? Rätt svar: Petter (i svart kavaj)


Tjejer, vad gör ni med Claes? Charlotta, David, Stefan och jag. Undrar vad klockan var här...? =)

Kram till er alla!!

Sitta på.. ja vaddå?

Jag lever!
Jag klarade mig helskinnad över 30-årsstrecket.
Men jag började med att glömma min kalender hemma idag när jag skulle till jobbet och min kollega Johan kliade sig lite på hakan och undrade om det hade med åldern att göra månne?

Min fantastiska födelsedag avslutades med en mycket god middag på Restaurang Söders Hjärta på Bellmansgatan.
Har ni inte varit där så kan jag varmt rekommendera stället.
Dom firade 30-årsjubileum i helgen och det har under alla 30 år varit samma ägare.
Otroligt trevlig personal som gav mig en blomma när de fick höra att jag var lika gammal som restaurangen.. eller att jag fyllde år var det nog...?

Alla vill veta vad jag fick i present av Magnus.
Ni ser den ovan till höger.
En Seikoklocka. Med åtta stycken diamanter i urtavlan. Otroligt fin! Precis en sådan klocka jag ville ha!

Imorse åkte Magnus till Göteborg igen för att jobba.
Urtråkigt att vara hemma ensam.
Tänkte på jobbet idag att ja, jag får väl åka hem och slänga mig i soffan och glo på tv.
Men i nästa sekund kom jag på att det går ju inte.
Vi har inga soffor.
På blocket.se är dom snabba.
Lika snabba är dom dock inte på IKEA.
Vår soffa har en leveransförsening och kommer efter påsk.
Vi får numera sitta i varsin solstol och titta på tv.
Efter att ha lagt i ett täcke och några kuddar sitter man faktiskt ganska hyfsat.
Men det ser inte klokt ut. Se själva:



Men.. det är kopphållare på stolarna.. på hur många soffor finns det?

Sakta ner!

Gumman fyller 30.
35 år kvar till pension.

Magnus var framme med stora lampan imorse för att undersöka om det var några nya rynkor eller gråa hårstrån.
Jag satt beredd med häftapparaten och pincetten.
Men. Inga rynkor eller grå hårstrån. Phu!
Men å andra sidan är jag född kl 13.48 så vad som händer efter lunch.. det återstår att se...

Lunchen som "någon" glömde..

Ni vet när man är så där jättehungrig. Att man liksom kan bli lite kinkig och sur?
Idag var jag kinkig och sur. Vi skulle på möte.
Mötet var tänkt att pågå mellan kl 10.30 till 15.00.
En sådan mötestid måste ju innebära att den inbjudande parten fixar lunch?
Nej. Tydligen inte.
Det hade dom glömt.
Det var iallafall vad dom sa.
Dom hade glömt att köpa lunch. Hur sjutton glömmer man att köpa lunch?
Vid 13.30 var vi helt förstörda. Och sura. Och vi hade bråttom.
Bara att kasta sig i en taxi och åka tillbaka.
Jag springer ner till polskorna (som vi kallar dom som har ena salladsstället) och köper en pastasallad.
Rusar tillbaka till min plats och kastar i mig maten. Lagom munter.
Går och kastar burken, dricker lite vatten och rusar tillbaka till min plats.
På vägen tillbaka halkar jag på en purjolök jag tappat, dundrar in i skrivbordet och slår handen i stolen.
Då var jag fullkomligt galen.
Så galen att jag bara kunde skratta åt eländet.

Hörrni.
Jag har tänkt lite på det här med mode och så.
Jag älskar ju som ni vet att köpa skor.
Mitt senaste inköp by the way var ett par supercoola svarta boots från Scorett.
Ja, jag vet att jag har svarta skor sedan tidigare men nu har jag kastat ett par som sulan satt löst på. Då måste man ju köpa nytt.
Förresten är det samma skor jag ångrade att jag tog på Tv-priset för dom är så hög klack på och supersmala men det hör ju inte hit.
Iallafall.
Läste någonstans, tror det var i Klick att det är inne med runda tår och ute med spetsiga.
Isåfall vill jag vara ute.
Eller kan man vara inne fast ute har jag en gång tidigare frågat mig?
Och det här med kilklack liksom.
Det är ju superbra för dom som har storlek 45.
Man får ju så fiffigt mindre fötter i kilklack.
Men för oss med storlek runt 37 blir det ju helfel om man har ett par jeans eller andra byxor som går ner lite över skorna.
Man ser ju inte fötterna? Ser ut som om man går runt på ett par stumpar?
Helskumt.
Om man har spetsiga skor sticker ju iallafall skorna ut där fram.
Okej då, det är väl någon som sagt att man skall till sina kilklacksskor bära stuprrörsjeans.
I stuprörsjeans får man ett arsle som en ladugårdsdörr.
Det går ju absolut inte.
Jag löser det såhär:

Jag envisas med att ha spetsiga skor till mina jeans och sparar kilklacksskorna (i mitt fall ett par espandrillos) tills det är tillräckligt varmt för kjol eller trekvartsbyxor.

Inga stumpar eller ladugårdsdörrar här inte.
Nej tack.

Min sista helg som en i 20-årsåldern.
På måndag fyller jag 30.
Innebär det att jag måste ändra något i klädstilen?
Nä?

Dagens gapskratt och riktig dricka sätter sina spår..

Lånar delar av Henriks inlägg på Camillas blogg:

"Har du förresten tänkt på vad Åsne Seirstad skulle hela om hon gifte sig med Brad Pitt??"

Jag skrattar så jag dör!
Kan inte sluta.
Det är ju helt hysteriskt roligt!!

Ett gott skratt kan behövas idag.
Vi är trötta.
Det var TV-prisgala på Café Opera igår.
Som vanligt hade bästaste Charlotta Catani ordnat en hejdundrandes fest.
God mat och gott rött vin.
Tills "CaféAbbe" fick syn på oss. Då sa han:
- Det där kan ni inte dricka, ni måste ha riktig dricka!
Och in kom en flaska Taittinger. Sen kom det en till. Och en till. Och ytterligare en.
Detta är vad jag minns från kvällen:

1. Det var lång kö till maten
2. Sebastian uppträdde med gylfen öppen i hans supertajta jeans
3. Kicki Danielsson såg ut som en rosa glittrande prinsessbakelse i sina kläder
4. Alla på Aftonbladet är bra på att röja på dansgolvet
5. Jag ångrade att jag tog mina supersmala högklackade skor
6. Jag och Charlotta skulle försöka vara jättetysta för att inte väcka Magnus när vi kom hem. Jag tror vi hördes ända till Södertälje.

Idag:

1. Önskar man att man kunde fått sova vidare när klockan ringde
2. Kommer alla aftonbladare att vara på McDonalds på lunchen
3. Får man absolut inget gjort hur man än försöker..

Men det är det värt.
Charlottas fester är superbäst och vi hade ju så kul!

När blir det egentligen för mycket folk?

I lördags hade jag lovat mamma att gå ut på stan för att leta kläder till bröllopet.
Är ju liksom lättare när man är två varav den andra inte skall prova kläder och kan springa och hämta olika storlekar och så.
Jag tyckte det var en superbra idé, jag hade inget planerat för lördagsförmiddagen och jag hade ett par ärenden.
När vi kom ner på stan insåg vi att det inte var någon bra idé.
Lönehelg.
Herregud, vad tänkte vi på? Trodde vi att vi skulle vara ensamma på stan?
Pust och stånk.

Runt kl 14.00 var vi helt färdiga och släpade oss mot tunnelbanan för att åka hem till mig och Magnus på en välförtjänt kopp kaffe och våffla med sylt.
Mamma bor i Åkersberga. Hon är van att ta röda linjen mot Mörby Centrum.
Vi bor på södermalm, då tar man röda linjen mot Norsborg och Fruängen.
Detta skapade stor förvirring.
Jag och mamma kommer ner i rulltrappan på Östermalms torgs t-banestation. Vi hör i trappan att tågen kommer in.
Skynda, skynda!
Jag springer till höger. Och mamma, ja hon springer till vänster.
Vilket jäkla tåg skall hon åka med?
Jag hojtar som en galning över hela perrongen och som tur är så har min mamma väldigt rappa fötter och superkondition så jag tror hon är på tåget mot Mörby men hinner kasta sig ut för att löpa amok rätt över perrongen och kasta sig in i vagnen där jag står och gapskrattar.
När vi äntligen får sittplats säger mamma:
- Nu har jag så ont i fötterna så första person som trampar på mig eller kommer i närheten av mina fötter nu får en rak höger. Nu orkar jag inte gå en meter till.
I samma sekund hon säger det sätter en unge igång och gapskrika i vagnen.
Mamma glömde genast sina onda fötter och vi flydde till nästa vagn.

På kvällen är det födelsedagsfest för Sanna som fyllt 26 år.
Middag och vin. Sen bär det iväg till Undici.
Ingen kö när vi kommer och hyfsat med folk.
Ca 1 timme senare står vi som packade sillar.
Det går inte att dansa. Det går inte att komma fram till baren. Det går inte att gå på toaletten.
Jag gör ett försök.
Jag tappar bort hela gänget. Försöker leta men kommer ju ingenvart. Folk överallt. Mina batterier på mobilen tar slut.
Jag ger upp och åker hem. Utanför är det typ världens längsta kö.
En ut och en in eller? Då fick dom nog stå där till söndag eftermiddag.

Hur mycket orkar man trängas med folk på en dag egentligen?

Och så blev det som det blev liksom

Det gick inge vidare för Linda i lördags.
Linda Bengtzing alltså. För mig gick det alla tiders.
Jag tycker synd om Linda. Hon gjorde en supershow och ryckte kläder så man fruktade att något till slut skulle blottas mer än vad hon tänkt.
Det var ett ruggigt drag i Globen!
Ballonger, lysande pinnar, blinkande pins, uppsprejade hår och glitterkostymer.
När vi stod i baren innan kom en solariebrun, brylkrämskammad herre i 40-årsåldern med en zebrarandig genomskinlig skjorta.
Jag trodde inte det var sant.
Sen började han prata tyska och jag förstod direkt.
Himla piffig herre det där som dessutom kvällen till ära hade en liten Louis Vuitton-väska...

Carola... Ja må hon skråla och hoppas hon tar oss ur kvalet.

Det blir ibland lite dötid när man är i Globen på evenemang.
Jag brukar alltid ta med en tidning för att bläddra lite förstrött i.
I fredags gick jag som vanligt ifrån jobbet utan att få med mig Klick!
I lördags blev jag därför piskad att läsa Expressens Fredag som man fick i näven direkt när man klivit in.
Den var ganska bra... hrm...
Hon Leone må tycka illa om Gåsar men hon är riktigt cool i sina sågningar!

Igår söndag var Magnus på SM-finalen i bandy.
Jag stannade med glädje hemma för att tvätta.
Jag råkade slänga in min fina grå ylletröja bland tvätten som skulle gå i 60 grader.
När den åkte in var den i storlek: 36/38.
När den kom ut var den i storlek: nyfödd
Blev inte så mycket glädje efter det.

Vi var i lördags och tittade på den soffan vi vill ha från IKEA.
Det är 7-10 dagars leveranstid på den.
När vi kom hem slängde vi därför ut våra två vita soffor på Blocket.se.
Ikväll skall en kille komma och titta på Tomelilla-soffan.
Efter att han ringt fick jag panik.
Nej! Jag vill inte sälja soffan.
Sen började jag tänka på alla kuddar jag får puffa hela tiden.
Paniken försvann.
Hejdå till den soffan.

Nu är det bara Ektorp, 2-sits bäddsoffa som också skall bort.
En puff-fri soffa någon?