En kväll på stan..

Samantha om New York i Sex and the City:

- Oh honey, you can´t swing a Fendi-bag without knocking down five loosers!

Okej, jag har ingen äkta Fendiväska (en kopia från negerstigen) men det är inte helt osant om Stockholm en fredagkväll.
I fredags skulle jag och Charlotta träffa en vän/samarbetspartner för en after work på stan.
Taxi från Globen till O´Learys på Kungsholmen där vi trodde/fått för oss att vi skulle träffa Ylva.
Ylva jobbar på O´Learys huvudkontor. Hur kunde vi någonsin tro att hon ville att vi skulle träffas på O´Learys efter jobbet en fredag??
Allt vi kom ihåg "for sure" var att hon hade sagt "Kungsholmen".
Ähum... det finns en ny restaurang på Norr Mälarstrand som heter "Kungsholmen" i regi av Melker (kändiskocken ni vet)
Såklart var det där vi skulle träffas.
Jag och Charlotta börjar traska. Stockholm är stort, ibland är det bättre med taxi än apostlahästarna..
På Kungsholmen kostar en hamburgare 185 kr. Fråga mig inte vad det var på den hamburgaren för vi bestämde direkt att dra vidare till ett annat ställe och äta.
PA&Co. Okej.
1. Jag bara bor här i Stockholm, jag visste inte vad PA&Co låg..
2. Tur att man var ute med en fd servitris och en böna från Norrtälje som har mycket bättre koll än vad jag har.

Ingen taxi vid "Kungsholmen" så det blev åter apostlahästarna upp till Hantverkargatan där vi kunde hoppa på buss nr 3 som kunde ta oss till Sheraton där vi bestämde oss för att hälsa på en polare till Ylva på Naglo och ta ett glas vin.
Ett glas vin på Nalgo och sedan vidare mot PA&CO som ligger på Riddargatan. Där var det knökfullt kan man säga. Inte en chans att vi skulle få någon mat där inte.
Ok, vidare ner mot Stureplan. Sturehof då? Hur billigt är det där? Tänk inte, vi var så hungriga.
Väntetid 40 minuter. Nej tack. Vidare.
Hotell Anglais? Vi provar. Kö. Hovmästaren är dessutom mer intresserad av att krama på någon tjejkompis så vi drar vidare igen.
Inte EAST, jag tycker inte om deras mat.
Okej, Prinsen då?
Vi går in. Hovmästaren eller vad nu han var frågar med snorkig röst:
- Har ni bokat bord?
- Nej, det har vi inte.
- Nä, men då kan ni känna er blåsta!
Va fan? Är det så man säger till sina gäster?
Inte tänker jag då sätta min fot på den restaurangen igen direkt.
Verkar stört omöjligt att hitta något att äta i Stockholms innerstad men till slut hamnar vi på KB på Smålandsgatan.
Vi lägger all ilska åt sidan och fråga snällt om de kan hjälp oss med ett bord för vi är såå hungriga. Det verkar inte bita på den snorkiga servitrisen men en man som står vid ingången vi inte kunde placera vilken roll han hade hjälper oss.
Vi får tydligen "ett av deras finaste bord".
Menyn är också lika fin.
Jag fastnar för en rätt på "barnmenyn". Jag frågar snällt:
- Kan jag få ta en rätt från barnmenyn fast jag är 30 år?
Hon tittar på mig som om jag vore världens idiot och säger med snorkig, pipig röst:
- Jag skall undersöka i köket..
Ni kan ju gissa om jag fick det eller inte. INTE.
Nåja, maten var bra och vi fick till slut en ny servitris som var mycket trevlig.

Stockholm är en underlig stad. Ibland så helt fantastisk och ibland så urbota jobbig!!