Ligger inlagd på Danderyd igen.
Min sedan 5 år tillbaka accepterade sjukdom Ulcerös kolit är numera utbytt mot Morbus Crohn.
Ingen skillnad egentligen. Sjuk som sjuk. Och skoven liknar varandra på pricken.
Det är verkligen öken att ligga på sjukhus. Hur mycket man än tar med sig att sysselsätta sig med så kryper tiden fram medan man emellanåt stirrar in i de vita sterila väggarna och bara kan tänka på vad överläkaren kommer säga på ronden.
Kommer jag få åka hem eller inte?
Sist jag var inlagd här var november 2002. Det var både förvånande och glatt att se så många bekanta ansikten.
Först tänkte jag:
- Men guuud, jobbar han och hon kvar här ännu?
Sen tänke jag:
- Jag har snart varit på Aftonbladet i 7 år.
Vad är skillnaden?
De gillar bevisligen sitt jobb och har valt att stanna.
Avd 92 på Danderyd. Kanske skulle få bra med poäng i Great Place to Work?
Annars känner man sig mest som en nåldyna. Kommer förmodligen se ut som någon slags fräsch knarkare i armvecken när jag får åka hem. För att inte tala om alla svullna kärl på händerna där infarterna byter plats för näringsdroppets skull.
Knappnäsan (arbetsnamn från mamma Monica) där inne studsar runt varje gång det skall sättas ny infart eller tas blodprov och undrar säkert vem det är som plågar stackars mamma.
Bästa tipsen inför ronden:
- Om du kan, duscha eller tvätta dig och sätt på dig dina egna kläder. Finns ingen som kan se pigg och fräsch ut i landstingets fula kläder (strl S är som XL)
- Fixa dig i håret och lägg på lite rouge på kinderna (ökar det friska intrycket)
- Bädda din säng och sitt upp
(detta nu förstås förutsatt att du känner dig riktigt bra, annars bara acceptera läget och tänk att du är ju på sjukhus för att bli bättre!)
De bästa orden man kan få höra från överläkaren (vilket jag fick höra idag av överläkare Marouf):
- Om dina prover ser bra ut på måndag blir du utskriven och vill du får du åka hem och sova i helgen, bara du kommer hit och tar din kortison morgon och kväll.
Jag ville nästan krama honom och kastade mig över mobiltelefonen (som numera är fullt tillåten på sjukhus) för att skicka ett lyckligt sms till älskade Magnus som varit så orolig.
Vill avsluta med ett tips till alla blivande mammor.
Skall ni under er graviditet läsa en bok så läs för sjutton "På smällen, från A till Bebis" av Ann Söderlund och Hannah Rosander.
Bättre avdramatiserande bok kring det här med att vara gravid, förlossningsrädsla och allt anant som hör till finns inte och den har under mina dagar här gett mig många goda skratt och en mycket bra förberedelse!
Ta hand om er!
Ps, tack och lov för trådlösa uppkopplingar. Vilken uppfinning!!
Irritationsmoment
Finns det någonstans man kan bli så otroligt irriterad på sina medmänniskor som i trafiken?
Nä, jag tror inte det.
Man kan ju bli komplett galen.
Jag tänker ofta på Michael Douglas i filmen "Falling Down". Ibland vill man ju göra precis så t ex på E4:an.
Folk kör för sakta, de kör upp och lägger sig kofångare mot kofångare och tror att man skall kunna köra fortare fast man har kö framför, de byter filer hit och dit, orsakar panikbromsningar som i sin tur genererar köer.
Och påfarter skall vi inte ens börja tala om...
Jag då? Jo, men jag kör ju exemplariskt förstås =)
Härom helgen inträffade en mycket rolig incident jag skrattade gott åt i flera timmar.
Jag var på väg hem från stallet och valde att köra över Kungsholmen. Strax innan man kommer fram till Västerbroplan stannade jag i högerfilen vid ett rödljus.
I bilen till vänster sitter en ung kille i en BMW 325. Han tyckte förmodligen att han var hur cool som helst bakom sina brillor och ville visa att hans BMW minsann skulle gå fortare än min och gasade till ett par gånger. Sådär otroligt töntigt..
När rödljuset slår om till grönt trampar han gasen i botten men tappar kopplingen, hans bil får ett högljutt motorstopp och jag glider lite snyggt iväg (okej, jag gasade lite extra då) och skrattade ett härligt hånskratt (vilket han förmodligen inte hörde men det kändes bra)
Hela vägen till södermalm valde han att ligga en bit bakom för att inte utsätta sig för samma fadäs en gång till.
Jag skrattade hela vägen hem.
Som ni vet så älskar jag bilar. Och är väldigt kinkig med både märken och färger (svarta bilar skall det vara eller ingen bil alls.. typ..)
Vår kära svarta BMW (även kallad AIK-bilen) har nu fått ett bäst före-datum.
Den 11 april blir den utbytt mot en Volvo V50 flexifuel.
Jag gillar Volvo men BMW är alltid BMW.
För att göra det hela lite värre blir den nya Volvon inte svart. Den blir förmodligen vit (ursäkta ni med vita bilar men vitt är bland den osexigaste färgen som finns på en bil)
Och inte blev det bättre när Magnus berättar att den kanske kommer att prydas med något grönt istället för de gula ränderna och Wallstreet-loggan vi har idag.
Va??? Har jag kört omkring i en AIK-bil för att sedan bli piskad att köra i en Hammarbybil?!
Nä, nu går skam på torra land!!
Jag kommer sakna vår lilla BMW och tänker passa på att åka runt i den så mycket det bara går fram till 11 april!
Och det sista..
Min näsa har utvecklats till något liknandes en blodhund.
Jag känner lukter på flera mils avstånd.
Förstå då hur jobbigt det är när en manlig kollega kommer till jobbet och har en after shave som luktar värre än värst!!
Fram med klädnypan...
Nä, jag tror inte det.
Man kan ju bli komplett galen.
Jag tänker ofta på Michael Douglas i filmen "Falling Down". Ibland vill man ju göra precis så t ex på E4:an.
Folk kör för sakta, de kör upp och lägger sig kofångare mot kofångare och tror att man skall kunna köra fortare fast man har kö framför, de byter filer hit och dit, orsakar panikbromsningar som i sin tur genererar köer.
Och påfarter skall vi inte ens börja tala om...
Jag då? Jo, men jag kör ju exemplariskt förstås =)
Härom helgen inträffade en mycket rolig incident jag skrattade gott åt i flera timmar.
Jag var på väg hem från stallet och valde att köra över Kungsholmen. Strax innan man kommer fram till Västerbroplan stannade jag i högerfilen vid ett rödljus.
I bilen till vänster sitter en ung kille i en BMW 325. Han tyckte förmodligen att han var hur cool som helst bakom sina brillor och ville visa att hans BMW minsann skulle gå fortare än min och gasade till ett par gånger. Sådär otroligt töntigt..
När rödljuset slår om till grönt trampar han gasen i botten men tappar kopplingen, hans bil får ett högljutt motorstopp och jag glider lite snyggt iväg (okej, jag gasade lite extra då) och skrattade ett härligt hånskratt (vilket han förmodligen inte hörde men det kändes bra)
Hela vägen till södermalm valde han att ligga en bit bakom för att inte utsätta sig för samma fadäs en gång till.
Jag skrattade hela vägen hem.
Som ni vet så älskar jag bilar. Och är väldigt kinkig med både märken och färger (svarta bilar skall det vara eller ingen bil alls.. typ..)
Vår kära svarta BMW (även kallad AIK-bilen) har nu fått ett bäst före-datum.
Den 11 april blir den utbytt mot en Volvo V50 flexifuel.
Jag gillar Volvo men BMW är alltid BMW.
För att göra det hela lite värre blir den nya Volvon inte svart. Den blir förmodligen vit (ursäkta ni med vita bilar men vitt är bland den osexigaste färgen som finns på en bil)
Och inte blev det bättre när Magnus berättar att den kanske kommer att prydas med något grönt istället för de gula ränderna och Wallstreet-loggan vi har idag.
Va??? Har jag kört omkring i en AIK-bil för att sedan bli piskad att köra i en Hammarbybil?!
Nä, nu går skam på torra land!!
Jag kommer sakna vår lilla BMW och tänker passa på att åka runt i den så mycket det bara går fram till 11 april!
Och det sista..
Min näsa har utvecklats till något liknandes en blodhund.
Jag känner lukter på flera mils avstånd.
Förstå då hur jobbigt det är när en manlig kollega kommer till jobbet och har en after shave som luktar värre än värst!!
Fram med klädnypan...
Vad lär dom sig på dagis egentligen?
96 dagar till beräknad ankomst.
I lördags var vi på inflyttningsfest på Ingarö. Det är låååångt ut det.
Men huset är otroligt fint och har det där stooora köket med köksö vi alla drömmer om.
Många barn var det på tillställningen.
Magnus och de andra karlarna stod samlade runt köksön för att prata teknik och prylar (vad annars?)
In kommer en liten herre i 4-årsåldern och pratar i en låtsasmobil.
Han får frågan:
- Vem pratar du med?
- Jag pratar med tomten.
- Jag pratar med tomten.
- Jaha, vad säger han då?
- Att han har semester.
- Jasså, vart är han på semester då?
- Han är på torken!
Ni kan ju tänka er själva att all konversation avstannade och alla började frenetiskt fundera.
Vart sjutton hade han lärt sig det där?
Vem på dagis är det som är "på torken"?
Barn lär sig så fort =)
För övrigt håller vi på med ett stört omöjligt uppdrag.
Att hitta en duschkabin i måtten 70x70 cm. Någon som har en sådan till salu?
Jag vill till varje pris ha in en tvättmaskin i vårt badrum.
Jag har alltid tyckt att vårt badrum är lagom stort.
Det är det inte. Det är på tok för litet.
Vi måste ut med badkaret och på den ytan skall en duschkabin och tvättmaskin in.
Just nu vet jag inte riktigt hur det skall gå till men min som vanligt så otroligt händige och optimistiske morbror Ulf är övertygad om att det går på något sätt.
Jag litar till 100% på honom.
I helgen tror jag vi lyckades med det nästintill omöjliga.
Vi gick in på IKEA i Barkarby och kom ut.
Utan att ha köpt en enda sak!
Vill också passa på att ge en eloge till min käre make som trots att jag under förmiddagen släpat runt honom i diverse butiker och att han dessutom (oh ve och fasa) glömt sitt snus hemma ändå gick med på att gå in på IKEA. Det var starkt av honom tycker jag!
Jag kan dock villigt erkänna att jag skyndade på lite extra inne på IKEA och lät bli att titta på några saker jag ville titta på för att undvika ett eventuellt utbrott. För inte kan man väl köpa snus på IKEA?
Idag har Anton namnsdag.
För er som ännu inte vet hur han ser ut så kommer en bild här!
Från i somras när vi släppte ut honom i sommarhagen!
Är han inte stilig så säg!
Ikväll bjuder Wallstreet på middag och teater.
Singing in the Rain. Den har vi redan sett men det gör inget för den var så bra!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)