Hett, hett, hett och vem kör till Pacha?

Veckans bästa: Mil Palmeras
Solskyddsfaktor: Idag har det krypit ner till 4 på vissa kroppsdelar. Claes tycker iallafall inte att det går tillräckligt snabbt? Törs man föreslå brun skokräm?
Veckans snyggaste: Charlottas Chanelbrillor!

Idag brände det på rejält vill jag lova. När vi kom hem till balkongen och skuggan runt 16.00 hade temperaturen krypit upp i rediga 41 grader!! Nu är det hett här!
Tiden går för fort. Ingen vill åka hem till regnet.

Lördagskväll innebär restarangbesök och storpiff. Storpiff = man sminkar sig (vilket man aldrig gör annars här) och man tar på sig finstassen.
Restaurangen El Seniorio ligger i San Javier vilket gör att en av oss måste sitta vid barnbord och dricka cocacola till maten. Jag offrar mig.

Problemet är då. Vem kör till Pacha imorgon? Pacha är ett stoooort disco inne i Torrevieja. Imorgon är det espumaparty, alltså skumparty. Igår var det nudie, tittie, ass-show. Playboyflickor som åmar sig. Det ville inte jag och Charlotta bevittna.
Vill ni kolla mer vad de erbjuder kolla in: www.pachatorrevieja.com
Vi vill dit men ingen vill köra. Det är för dyrt med taxi och stället kommer inte "igång" förrän framåt 01.00. Blir en fasligt lång förfest. Längst för den som måste vara nykter och köra.
Sten, sax, påse?
Det skall tilläggas också att Claes och Charlotta tyvärr inte får köra bilen av försäkringsskäl så det återstår bara jag eller Magnus då...
Och eftersom jag kör idag så... eller?
Vi får se.

Som alltid är det ett fasligt tjat om hur brun man är och inte.
Charlotta leder stort konstaterar Claes men hon har också flest ränder.
Magnus säger att Charlotta snart ser ut som en twix i en sovsäck.
Var det inte en etiopier?

Nu korkas vinflaskan upp i köket hör jag.
Jag får ta en kopp kaffe då.

Ha det bra!

Den stora nakenchocken i Mil Palmeras!

Veckans bästa: Att vara i Mil Palmeras och dessutom ha besök
Solskyddsfaktor: Det är ett fasligt lappande med allt från 50 till 6. Ingen barnolja ännu.
Veckans fråga: Vad är en Twix? Svar: Två etiopier i en sovsäck.

Okej, nu skall jag försöka förklara negerstigen. Det är absolut inget rasistiskt över detta.
Det är som såhär: På kvällarna ställs det upp ett antal försäljningsstånd längs strandpromenaden i Mil Palmeras. Där säljs det allt från luftpistoler till solglasögon och klockor.. Givetvis är alla glasögon och klockor äkta märkesvaror. Bl a Louis Valentin och Guzzi.
Merparten av försäljarna är mörkhyade. Det är ofta väldigt mörkt i dessa stånd och vid ett tillfälle för några år sedan trodde vi att det var tomt bakom bordet och vi började titta på ett par klockor.
Helt plötsligt hörs en röst och vi ser två stora vita ögon stirra på oss. Det satt alltså någon där i mörkret men vi såg honom inte.
Och det blev utan att jag riktigt vet hur, negerstigen.

Igår var det många goda skratt på stranden och folk runt omkring oss visste inte riktigt om det var på skämt eller blodigt allvar. Men eftersom jag stod med videokameran i högsta hugg och Charlotta kröp ner i stolen och la en bok över huvudet hoppas jag att dom fattar att det var en kupp. Magnus och Claes överraskade oss rejält.
Kvällen innan hade det stora samtalsämnet varit: Stringbadbyxor
Till slut tog nyfikenheten överhanden för grabbarna och jag fick upplåta ett par svarta stringtrosor för provande.
Vi skrattade så vi vek oss dubbla och Claes fick till ett riktigt bra rumpskak.
Sen trodde vi att saken var ur världen. Men nope.
Vi går i lugn och ro ner till stranden på onsdag morgon. Direkt när vi kommer ner börjar Magnus och Claes tjata om att det skall badas och att jag absolut skall filma när de gå i vattnet.
Jaha, jag gör som jag är tillsagd och när jag börjar fippla med kameran hör jag ett gapskratt från Lotta och när jag tittar upp ser jag att grabbarna tagit av sig sina badshorts och de svarta och ett par av mina beiga stringtrosor är på väg ner mot vattnet. Till vänster (i de beiga) går glas med sin lilla solarierumpa och i de svarta går Magnus (han hade att dom uppochner så grenen hamnade liksom på höften, men det gick ändå) med en kritvit rumpa efter solande i shorts. Se de fantastiska bilderna nedan.
Damen framför oss blir alldeles till sig och vet inte riktigt vart hon skall titta. Hon vill så gärna titta på de guppande skinkorna men vill inte visa det för andra på stranden. Hon vrider och vänder sig men håller blicken utåt vattnet hela tiden.
Vi skrattar så vi kiknar. Dock blir det inget långbad och badbyxorna åker på snabbt igen.
Slutsats: String passar inte på någon!!
På kvällen tittar vi på Sällskapsresan 2 (Snowroller), jag och Claes kan alla kommentarer.
Vi skarvar på korvstroganoffen till middag.
En sväng ner på negerstigen, Charlotta måste ha ett par solglasögon. Vi hittar ett par superfina svarta Chanel. Det står verkligen Chanel. Det hade ju likagärna kunna stått Kanel?
Han vill först ha 15 euro men vi prutar ner till 8 euro.
En sväng förbi Vaiven innan vi går hem.


Idag har vi varit i Murcia för att shoppa.
Affärer: El corte ingles, Zara, Mango, Massimo Dutti, Bershka och Stradivarius.
Resultat: Charlotta vinner, hon handlar för 1800 kr, Linda god tvåa på 740 kr, Claes trea på 620 kr och Magnus sist på 300 kr. Dock skall tilläggas att Claes åkt på shoppingtur utan sitt VISA. Jag fick lösa ut honom med mitt Eurocard.
Charlotta briljerar med att tala om att kreditkort heter faktiskt ”Tarjeta de Credito” på spanska.
Jag skarvar på med ”No tengo dinero” vilket betyder “jag har inga pengar”.
Claes säger: Me duele la cabesa. (Jag har ont i huvudet)
Jag, Claes och Charlotta äter en superäcklig Spagetti Bolognese till lunch medan Magnus nöjt trycker i sig en Big King Menu.
Efter lunch tar vi vägen förbi den gamla fina katedralen och slår oss ner för en öl. Vi kommer överens om att vi kan ju en hel del spanska och vi klarar oss riktigt bra. Claes tycker vi skall starta business här nere och föreslår en bordell. Vad heter mumsa mus på spanska? Nej, det går inte. Vi får satsa på något annat.
På vägen hem kör vi fel. Claes som somnar innan vi ens kommit ur garaget vid El corte Inglés vaknar upp vid Santa Pola och undrar stillsamt om det verkligen skall ta längre tid att köra hem från Murcia.

Jag gör Spagetti Carbonara och undrar om inte Claes som är en hejare på spanska att ringa för att boka bord på restaurangen vi skall till på lördag.
Han övar genom att säga: Una tablå, sabadado, quattro personas, diez y nueve, zero, zero.
1. Bord heter mesa och inte tablå
2. Dom hade aldrig fattat
3. Claes vill boka bord till kl 19.00, restaurangen öppnar kl 20.00

Jag ringer. Beställer bord på klockren engelska och han förstår mig perfek. Hoppas jag.

Nu är det yatzyspel. Vi njuter av värmen och imorgon skall tas igen en hel soldag. Pressa, pressa, pressa.

Ha det gott!!

Ta ett kort ner i väskan

Veckans bästa: Att vara i Mil Palmeras och att Charlotta och Claes kommer hit!
Solskyddsfaktor: Allt från barnolja till 30!

Jag och Magnus startade lördagen med att cykla upp till kanalen igen för att prova att cykla till höger den här gången som mamma sagt var lite ”roligare” med mer att se.
Det var det.
Det första vi dyker på är ytterligare en orm!! Som tur är så var den död, överkörd och uttorkad. Vad är det med alla ormar i år? Är det ett straff för att jag köpte ett par killershoes i snakeskin-immitation förra året?

Vi bestämmer oss för att ta en middag på McDonalds i Torrevieja på väg till Alicante och flygplatsen som heter El Altet.
Det är köer. Som vanligt. Spanjorerna vill inte betala 37 kr (tull) för att köra på den relativt nybyggda motorvägen AP7:an så de tar innervägen istället, innervägen består av 4 st rondeller. Spanjorer kan inte köra i rondell så det blir kö på två röda.
En snabb Big Mac Menu innan vi drar vidare. Vi kan, hur vi än kör inte hitta tillbaka ut på N332 mot Alicante så det blir motorvägen. 140 km/h och bilen har mer att ge. Det går fort till flygplatsen. Flyget skall landa 22.40. Vi kommer till flygplatsen vid 22.10. När vi går in i ankomsthallen vid 22.18 står det på skärmen: Estocolmo NB713 Landed
Va? Har dom redan landat? Shit, vad fort det gick!.
Jag och Magnus som är världsämst på att komma ihåg att ta med saker hade givetvis glömt de otroligt roliga, fiffiga skyltar vi gjort innan vi åkte men som tur var så hade vi ett A4-papper i bilen och lånade en penna för att skriva:
Senor Kattanni
Senorita Linblam
För de personer om inte fattar direkt så är det så att Charlotta heter Catani och är senora och Claes heter Lindblom och är senor.
Vi tyckte vi var jätteroliga. Speciellt eftersom vi hade skickat ett sms till dem båda och försökt lura dem att vi inte kunde komma till flygplatsen för att bilen hade gått sönder och vi skickat våra spanska grannar Kahlsone och Lahrson för att hämta dem.
Någon som tror att dom gick på den finten? Nope. Claes med sina hökögon såg oss direkt men de skrattade lite åt våra skyltar i alla fall.
Vid hemkomsten blev det en välkomstdrink och vin innan vi kom i säng.

Söndag 24 juli

Stranden, sol, sol och sol står på önskelistan från Charlotta och Claes. Nu skall det brännas på!
Vi äter frukost vid 10 och börjar sedan förberada oss. Handdukar, stolar, en fotölj och en späckhuggare.
Jo, jag lovar. En uppblåsbar fotölj (tyvärr med hål i botten) och en späckhuggare har Claes med sig. Tur att vi hade pump.
Vilken solskyddsfaktor skall vi ha? Claes undrar om det är för tidigt att börja med barnolja. Jag hade lika gärna kunnat erbjuda honom att sätta sig i stekpannan på vår gasspis. Samma effekt. Efter lite övertalning tar han 15.
Charlotta som blir brun av att bara säga ordet ”sol” tar också lite 15.
Magnus fortsätter med 30 och jag med 15.
Vi har ingen klocka med oss vilket innebär att vi har ingen kolla på hur länge vi steker oss.
Magnus säger: Ta ett kort med kameran, då ser du vad klockan är.
Jag som ogärna vill visa alla andra på stranden att vi har en digitalkamera i väskan mumlar och muttra lite över detta korttagande.
Charlotta kommer med en bästa lösningen:
”Ta ett kort ner i väskan” då ser ingen kameran men du får se vad klockan är. Hur smart som helst och vi skrattar gott.
Låååång dag på stranden. Vi känner oss alla lite ”brända” när vi kommer hem.
Ett STORT problem tornar upp sig. Alla affärer är stängda och vi har inget vin! Katastrof!
Jag och Charlotta kastar oss i bilen för att åka runt och leta.
I 45 minuter håller vi på. Vi åker till Super Valu, gallerian i Horadada och till Supermercado i Campoamor. Alla affärer var stängda!! Till slut hittar vi ett ”hål i väggen” där en gammal gubbe säljer en ”Don Simon” till oss. Rött vin ur kylen. Det får duga. Vi åker hem.
Vi tittar på den första Sällskapsresan (Kanarieöarna) innan första middagen som vi bestämmer skall ske på restaurang.
Josefine Jonasson ringer från Sverige och det är så kul att höra det senaste från Sverige!
Middag blir det på restaurang ”El Pescadio”. Alla är lite halvtrötta men efter mat, vin och liten slurk kaffe är vi på gång igen.
Det blir en sväng ner på negerstigen (i know) för spaning av solglasögon. Vidare till Vaiven där vi hinner med en flaska vin och en öl. Claes dricker öl (han vill inte dricka vin i onödan , så gott är det inte)och vi andra dricker vin.
Rumlar hem i natten och somnar med fläkten på högsta hastighet.

Fortsättning följer...

Ps. Jag forstätter med en svarta bikinin. Ds.

Red Bull, Radio Murcia och pensionärer insmetade i lera. Eller: Vem fan släppte ut ormen i paradiset?

Veckans bästa: Att vara i Mil Palmeras!
Solskyddsfaktor: Magnus kör fortfarande med 30, jag fortsätter med 15.

Jo, vi hittade till slut till Embalse de la Pedrera. Nu kan jag berätta vad det är.
Det är en jättestor konstgjord sjö uppe i bergen.
Vattnet är så turkost att man genast misstänker att det är på konstgjord väg. Mitt i dessa mäktiga berg brer den turkosa sjön ut sig. Embalse de la Pedrera är också början på den 5 mil långa bevattningskanal som sträcker sig söderut och vattnar alla de tusentals små träd som förser oss med klementiner och apelsiner i vintertid.
Det är också den kanal vi cyklade vi för ett par dagar sedan som höll på att ta knäcken på Magnus.
Vi tog bilen så högt vi kunde och gick resten. Magnifik utsikt.
Vad som var mindre magnifikt och faktiskt inte roligt överhuvudtaget (för mig i alla fall men Magnus skrattade halvt ihjäl sig) är:

1. Vi kommer långsamt åkande på den slingriga vägen upp mot berget. Och vad fan är det jag ser som snabbt som en vessla slingrar sig över vägen? Jo, en satans orm! Finns det ormar i det här landet? Har vi aldrig sett förut. In med mungos, ormtjusare eller vad som helst! Jag gasar på i rena förskräckelsen men missar ormen i sista sekund.
Det gick rysningar genom hela kroppen. Så äckligt tycker jag att det var. Magnus tycker att jag sjåpade mig men jag är allvarligt LIVRÄDD för ormar.
Jag stampade sedan extra hårt i marken när jag var ”tvungen” att gå ut ur bilen för att klättra upp i torr terräng för att bevittna utsikten.

2. Jag (okej, jag tar på mig detta igen) envisas med att vi skall stanna bilen och gå ner för en konstgjord trappa och fram för att känna på vattnet.
Det var ju lättare sagt än gjort. Jag klättrar ner. Och vad är hela strandkanten och säkert hela botten på sjön gjord av? Jo, lera. Mjuk, kletig, grå lera. Med ett klibbigt, äckligt ljud ser jag min sko (flipflops med blommor på) sjunka ner i leran. I sista sekund lyckas jag dra mig loss och tack och lov fick jag min flipflop med mig.
Magnus står på behörigt avstånd och filmar hela incidenten och säger lagom spydigt: Ja, men klättra ut på stenen och skölj av dig då.
Vilken jävla sten? Och hur kommer jag dit? Kliver i mer lera?
Jag såg inte klok ut men kunde inte låta bli att skratta.
Lyckades till slut skölja av mig hjälpsamt. Resten sitter fast på bilens pedaler och matta.
Mina fötter var grå i en timme.



Igår, torsdag beslutade vi oss för att cykla till en liten kuststad som heter Lo Págan. Där man man gå eller cykla ut på en lång ”brygga” mot La Manga. Ja, det La Manga dit svenska fotbollslandslaget brukar åka på träningsläger.
Vi har också hört att där smörjer folk in sig med lera i tron om att den skall lindra diverse krämpor. Och visst var det så. Alla med en medelålder av 85 stod i det grunda vattnet i Mar Menor och kletade in armbågar, knän, ansikten och en del hela kroppen med lera. Och då menar jag verkligen hela kroppen. Allt var svart utom två vita ringar runt ögonen. Såg hur kusligt ut som helst!
För att inte tala om hur illa det luktade. Rutten fis. Ungefär. Urk.
Vi cyklade ut på ”bryggan”, den är säkert runt 3 km och tillbaka. Överallt var små, skrynkliga personer ikletade i lera. Fascinerande. Och dom verkar tro på att skiten fungerar!
Någon av oss var ju till slut tvungen att prova. Magnus. Han kletade lite på knät. En äldre dam informerade honom snällt att den bästa leran finns lite längre ut. Den skall inte vara sådär klumpig som den leran som nu stelnade fast på Magnus håriga ben.
Nähä. Nja, vi provade ändå med den klumpiga lera.
Benet ramlade inte av, vilket i sig var en lättnad men inte märkte Magnus någon skillnad direkt.

På kvällen går vi ner en sväng till Vaiven och tar en öl. Magnus lär mig teckenspråk och jag kan nu säga:
”Jag heter Linda.”
”Jag heter Linda och är en snygg, sexig kvinna.”
Verkligen användbara fraser…

Idag har det varit rejäl ruljans vid stranden. Radio Murcia hade satt upp ett jättetält och direktsände från vår strand i Mil Palmers.
Dom delade ut islatte, fruktjuice och gratis persikor. Gissa om alla gamla tanter slogs längs fram för att få med sig gratis frukt hem. Herregud…

En sprillans ny bar/restaurang har också öppnat.
På taket är nu utebaren klar och det ser ut som om marknadsavdelningen på Red Bull har spytt där uppe. Parasoll, ståbord, stolar och allt, allt var Red Bull.
Claes kommer att älska det stället.

Imorgon kommer dom. Lotta och Claes. Vi hämtar dom i Alicante vid 23.00.
Nu blir det en sväng ner på negerstigen (lovar igen att jag återkommer om det)
Jag skall köpa den gröna kjolen! Jippi!!

Ha det bra!
Kram på er från Magnus och Linda.

Ps. Idag hade jag den blommiga bikinin från Lindex på stranden. Och jag var den enda! Ds.

Ingen vill sova som en prinskorv!

Veckans bästa: Att vara i Mil Palmeras!
Solskyddsfaktor: Magnus - 30 och Linda - 15.

(Klockan är 18.40 när jag börjar skriva detta, det är 33 grader, jag sitter i barköket och tar en gin&tonic medan Magnus gör köttfärssås och spagetti. Perfekt va?)

Allvarligt. Man kan inte sova om man ligger nästintill ihopvikt som en prinskorv i sängen.
Vi köpte huset i Spanien i början på 80-talet. Och tillika köpte vi merparten av våra möbler även då. Så, sängarna i sovrummen är alltså från början av 80-talet.
Vanliga stålsängar med fjäderbotten. Ovanpå detta en mjuk, fjädrande sängbotten. Blir alltså som typ en hängmatta när man lägger sig i den.
Vanligt mått på bredden, 90 cm men typ 190 cm lång vilket medför att om du är runt 160-170 cm får du räkna med att ligga med fötterna utanför. Beroende på hur långt ner du ligger från huvudändan alltså. Men vem vill ligga och skava hjässan mot den putsade betongväggen?
Förra årets lösning: Ta ner madrasserna från stålsängen och lägga dem på kakelgolvet.
Årets lösning: Åka till Alpuente med bilen och köpa tjocka plywoodskivor i måtten 90 x 110.
Alpuente är för er som inte vet ett varuhus för allt i hemmet, toasitsar, diskmaskiner, köksredskap, vattenslangar, ja, precis allt.
En mycket fiffig avdelning där du pekar på vilket sorts trä du vill ha och sedan måtten. Det tog 7 minuter så var det klart. Gick loss på 110 sek. Billigt för många nätters bra sömn!

Igår var vi på marknad. Vi kom hem med: 2 par solglasögon, en klocka till Magnus och en grillad kyckling. Sen var pengarna slut.
Jag får alltså vänta med den gröna kjolen till på fredag när det åter är marknad i grannbyn Horadada. Och nej, det har inget med den första delen av ordet att göra!
Efter kycklingmiddagen var vi supertrötta och det blev en tidig kväll.

Imorse vaknar jag av känslan att något är skumt. Magnus säng är tom. Jag hör honom inte. Jag kikar ut genom sovrumsdörren och där står han och kikar. Vad är på gång nu då tänker jag innan jag fattar. Han står där med videokameran i högsta hugg.
Hm. Okej.
Det är nämligen så att jag utan min vetskap ”viftar” med händerna i sömnen.
Om man frågar mig när jag sover varför jag gör det så kan jag svara allt från ”jag stickar” till ”jag målar”.
Imorse drömde jag att jag blivit biten av en giftorm i tummen så det är väl inte så konstigt att jag viftade med händerna? Och Magnus försökte filma. Jag har ännu inte sett om han fick med något viftande men jag hämnades sen genom att gå in med videokameran i badrummet när han satt på toa.
Nu vågar ingen av oss gå på toa och lämna dörren olåst.

Efter frukost cyklade vi ner till stranden. Det blåste rätt rejält så det blev parasollpinnen ner till Kina.
Ja, man måste ha parasoll med sig till stranden i det här landet. Det fungerar som flera saker:

1. Skugga för ev brända kroppdelar samt för kylväska
2. Platsutspridare för att slippa ev spanjorer för nära (vilket ändå inte fungerar)
3. … kunde inte komma på något mer… varför har vi parasoll med oss?

Jag måste dock tillägga att det inte var några kalla vindar som svepte över stranden. Nej, nej, varma sådana.Och mycket behagliga.
Vågarna var precis lagom och vattnet inbjudande turkost! Runt 29 grader.
Vi cyklade hem vid 13 för att äta lunch och efter befann vi oss återigen i varsin solstol på stranden för att sjunka ner i våra böcker ett par timmar.
Kl 16 gav vi upp för att åka hem.
Gjorde ett tappert försök att hitta till ”Embalse de la pedrera”.
Jag kan inte förklara ännu vad det är för vi hittade inte dit. Vi åkte istället hem och jag ringde min morbror Ulf för vidare vägbeskrivning.
Vi gör ett nytt försök igen imorgon.
Eller cyklar vi till La Manga-strippen? Där folk smörjer sig med lera som de tror skall hela och lindra smärta?
Vi får se.

Fick rapporter hemifrån idag att det regnar. Vi har sol. Och över 30 grader varje dag.

Jo, är det någon som lekt ”petleken” i vattnet? Det kallas säkert inte för petleken men vi gör det. Det fungerar precis som kull fast i vårt fall är vi bara två personer.
Det går ut på att jag först petar på Magnus, så skall han hinna ikapp mig och peta på mig. Sen måste jag peta på honom osv. Förstår ni?
Jag kan säga att med Medelhavet upp till midjan är det inte så lätt att varken jaga eller bli jagad. Otroligt energikrävande och vi skrattar så vi kiknar.
Dock råkar vi då och då ut för missöden.
Förra året var det en giftig fisk som stack mig i tån, jag vred till knät och Magnus svalde halva Medelhavet.
Igår var det dags igen.
Jag ”petade” Magnus och när det var hans tur kör han oturligtvis hela handen in i munnen på mig varav mina tänder (som för övrigt satt kvar) gör ett hål i hans långfinger.
Det blev ett jäkla surr om stelkrampssprutor och om jag hade borstat tänderna på morgonen.
Inget om min blivande fläskläpp? (det blev aldrig någon som tur var..)
”Vet du att människobett är de farligaste betten” säger Magnus när vi sköljer av det lilla såret med färskvatten.
Vad skulle han där med handen och göra då?

Ikväll blir det en sväng ner på negerstigen. Sen en öl på Vaiven. Ölen kostar 2 euro/st där. Rena rama fyndet!
Negerstigen? Ja, det är en lång historia. Får bli en annan gång!

Hasta la vista!

Kramar från Linda och Magnus.

Ps. Ännu har jag inte sett någon i min blommiga bikini från Lindex. Kanske vågar jag ha den på mig iallafall? Ds

Hyrbil är vuxenpoäng och klockan gick två timmar fel!

Veckans bästa: Att vara i Mil Palmeras!
Solskyddsfaktor: Magnus - 30 och Linda - 15.

Kära vänner! Här i Spanien är det underbart. Det är nu tisdag förmiddag. Visst är det tisdag? Man har ingen koll. Det är semester.
Klockan är strax efter elva och det är ute på balkongen i skuggan 32 grader. Luftfuktigheten ligger på en nivå av 88 så ni kan själva förstå att det blir lite ”klibbigt”.

En kort resumé av våra första dagar.

De två första dagarna gick vi upp 09.30. Magnus var mycket orolig. Varför kunde han inte sova längre än till 09.30. Vi har ju semester.
Till slut kom vi på det. Klockan var inte alls 09.30. Den var 11.30. Klockan i sovrummet gick två timmar fel!!

Hyrbil. Det ger enorma mängder vuxenpoäng har vi konstaterat. Och att dessutom ha hyrbil i 3 veckor! Vi kan lika gärna pensionera oss direkt.
Utanför grinden står vår svarta Polo och troget väntar på att få en tur till Carrefour, Torrevieja eller något annat ställe.
Ett tips till er som vill hyra bil direkt på flygplatsen för att köra hem till Mil Palmeras. Gör inte det!! Ta taxi! Det är omöjligt att hitta ut från flygplatsen!
Vi körde mot Cartagena som vi skulle men hamnade helt plötsligt inne i Alicante?? Hur gick det till?
Jag svor, Magnus försökte läsa på alla skyltar, mitt i rondellen fick jag göra tvärnit för att det var rött ljus? Magnus satt som ett frimärke i rutan. Jag sprätte grus i nästa korsning för att hinna ut på motorvägen igen för att tillslut hitta upp på N332 som går mot Cartagena. Strax innan Torrevieja gjorde jag misstaget (ok, jag tar på mig det) att köra upp på AP7:an (för er som inte vet är det en motorväg där man betalar tull lite då och då). Vi låg som en svart rem på vägen i 130 km i timmen och lyckades så påpassligt missa vår avfart och var halvvägs till Cartagena innan vi kom oss för att vända.
Herregud, snacka om hyrbilsnybörjare.
Hur skall det gå när vi skall hämta Lotta och Claes på flygplatsen på lördag? Varken jag eller Magnus vill köra!!!

I söndags fick vi för oss att cykla den berömda vägen längs kanalen. Det var lite mulet på förmiddagen så vi ringde mamma och frågade om vägbeskrivning och hittade även Uffes karta. Mycket vatten och solskyddskräm sa mamma.
Vi spände fast den nya mjuka kylväskan med vatten, frukt och godis i på damcykeln och så drog vi iväg. Igenom 3 rondeller och ut på en lååååång väg. Vi kom till paintbollen som mamma sagt och cyklade uppför backen.
Hm, höger eller vänster? Vi tog vänster. Vi skulle nog ha tagit höger.
Vi cyklar, cyklar och cyklar. I närmare två timmar. Det går jättebra. När vi återigen befinner oss halvvägs till Cartagena är benen möra och arslet (ursäkta) har domnat bort. Magnus muttrar att ”vi skulle ha svängt av vid Alpuente där jag sa till”.
Ok då, jag får väl ta på mig skulden igen då för att jag ville cykla vidare. Det gick ju med så bra fart!
När vi vänder för att cykla tillbaka förstår vi varför. Vi har hela tiden haft medvind. Nu blir det motvind.
Magnus fortsätter muttra och nu har han även ont i huvudet.
Vägen hem går via en öde stad där det känns som om vi är de enda levande personerna, ut på en landsväg och efter mycket om och men så hittar vi Alpuente och kan till slut efter ca 3 timmar parkera cyklarna på tomten och stappla upp för trapporna.
En rejäl motionsrunda.
Magnus tänker aldrig mer cykla i hela sitt liv.

Natten mellan söndag och måndag var det livat. Magnus hävdar att det är en kackerlacka som flyger in i hans öra och därmed är han klarvaken.
Han gör ett försök att ta sig från sovrummet in i badrummet. Det är bäcksvart och jag vaknar av att han tjongar huvvet rätt in i dörren.
Hans panna pryds numera av en bula och ett litet rött sår som ser ut som ett kastmärke.
Hela incidenten gör att han kan inte somna om förrän kl 05.30.

Igår tog vi en tur till Habaneras. Det nya stooooora köpcentrumet i Torrevieja. Vi sprang igenom Zara, H&M och lite andra butiker.
Jag köpte två t-shirtar, Magnus hittade en tröja på Zara och så köpte vi band till videokameran för Magnus hade ju satt i fel band när vi åkte.
Billiga band var det. Runt 30 kr per band.
Inne på Forum (en sportaffär) får jag även Magnus att köpa ett par nya tofflor med cp-rem.
Cp-rem på skorna för er som undrar är sådana där sandaler/badtofflor med en kardborrerem över foten och en rem som man spänner runt vristen. Hoppas ni förstår vad jag menar. Magnus är plattfot och kan t ex inte gå i ett par vanliga flipflops för då åker foten ur.
Vi äter middag på Donken.
Hem och tittar på video. Det är ohyggligt varmt så det blir fram med fläkten.

Snart iväg till stranden!
Mer från Spanien inom kort!

Ha det bra alla våra vänner! Vi ses snart!

Kram Linda och Magnus

En skrotad bikini och hur mycket är egentligen för mycket?

Dagens bästa: Bara några ynka timmar kvar tills planet lyfter mot Alicante.
Dagens tråkigaste: Vänta på att det skall bli imorgon.

Alltså, jag är en sån där person som lång tid i förväg skriver ner på en lista vad det är jag skall packa med mig när jag reser. Det har t o m hänt att jag tittat på kort från tidigare resor för att se vad det var jag egentligen hade på mig av allt det där jag tog med mig.
Nu är allt kaos.
Jag har:

1. Varken skrivit någon lista eller tittat på kort.
2. Jag har packat i omgångar och har nu inte någon som helst susning om vad som ligger i botten på väskan.
3. Med all största säkerhet har jag alldeles för mycket med mig. Som vanligt.

Och dessutom har jag en bikini som jag inte kommer att kunna använda på stranden. Den kommer från Lindex.
När man skall ner till Mil Palmeras kan man inte ha en bikini från Lindex! Det borde jag väl ha lärt mig efter alla år?
Hemma hos min syster i tisdags berättade Lena så glatt att minsann ALLA hade den där blommiga bikinin från Lindex som jag köpte till Mauritiusresan. Jättekul.
Bara att kasera alltså.
Jag kan ju inte springa omkring där med alla andra svenskor och norskor och ha exakt samma!
Nej, det får bli den svarta helt enkelt.
För säkerhetsskull köpte jag ett par billiga bikinitrosor på H&M igår som passar till de tre olika svarta överdelarna jag har.
Om ni undrar: Ja, jag brukar köpa överdelen på en affär och underdelen på en annan.
Den blommiga från Lindex var ett undantag och alltså ett STORT misstag.

Magnus resväska börjar nu se allt mer fullpackad ut.
Frågan är då:

1. Har han också packat med sig för mycket?
2. Kan det bero på att han har en mindre resväska än jag?
3. Vad hände med systemetpåsen?

Jag chansar på alt nummer 2. Det betyder att jag får i min väska packa ner:

1. Diskborstarna
2. Kaffet
3. DVD-filmerna
4. Solkrämerna
5. Den nya kylväskan
6. Den nya strandväskan

Och det som inte får plats får jag väl slänga ner i en systemetpåse?

Efter önskemål från Mats kommer här en bild på min tatuering. Jag lägger också in en bild på den numera skrotade bikinin:



Till vänster är min syster Lena som fyllde år och som så vänligt upplyste mig om att jag inte på några villkor kan ha Lindexbikinin.
Till höger min andra syster Maria som efter vårt prat i tisdags om lärt sig att man kan absolut inte köpa bikini på Lindex och man kan inte äta på någon av restaurangerna i Mil Palmeras.



Imorgon bär det alltså av.
Estimerad avgångstid från Högalidsgatan: 04.30
Bilen är bokad på Benstockens långtidsparkering till en kostnad av 800 kr.

Avslutningsvis ett tips till alla er som lider av soleksem: Det är solskyddsfaktor 60 som gäller. Inget annat.

Lotta och Claes - vi ses om 10 dagar på Alicante flygplats.
Till er andra: Om jag hittar fram till internetcafét lovar jag er rapporter om hur vi har det söderut.
Om jag inte hittar kanske jag med telefonlinjen åtminstone kan få in: Vi lever!

Ha det superbra! Var försiktiga med solandet!

Vi ses i augusti!
Hasta la vista!

Badrumsångest och den lilla tidningsläsande damen..


Veckans bästa: Jag har semester och på fredag åker vi till Spanien!
Dagens jobbigaste: Jag måste skura badrummet och tvätta.
Dagens mest orättvisa: Medan jag städar äter Magnus lyxlunch med en kund.
Roligast just nu: Att blogga! Hur skall jag klara mig i Spanien med en knagglig telefonlina?

Urk, skura badrum... finns det något värre? Ja, tänker ni, det finns mycket värre saker och så tänker alla på allt från världskrig till fila naglarna.
Vaddå fila naglarna tänker ni. Men jag lovar! Jag känner flera personer som hellre bosätter sig i en bajamaja än filar naglarna. "Det känns så obehagligt" säger dom. Va? Obehagligt att fila naglarna?
Nåja, som tur är så är badrummet inte så överdrivet stort och Magnus skurade ju faktiskt ur badkaret i lördags med enligt Magnus universalmedlet Citek.
Alltid när han tar fram den flaskan brukar jag fråga: "Skall du spränga bort skiten?"
Allvarligt, har ni sett en flaska Citek? Hur många varningsymboler som helst! Vad är det där i egentligen?
Nåja, badkaret blev rent och emaljen sitter kvar!
Till resten av badrummet använder jag dock vanlig Vim Oxy-gel och till sjottan (toaletten) tar jag wc duck och kalkosan.
Ni som är sambos, har ni någonsin diskuterat vems pink det är som alltid är på kanten? Det har vi. Många gånger.
Jag hävdar att det är Magnus som när han står upp liksom "skvätter omkring" överallt. Medan Magnus säger att det är jag när jag sitter och liksom tar i så mycket så det liksom studsar och skvätter uppåt? Hallå, vaddå? Då skulle jag ju få pink i rumpan och det har jag ju inte!! Någon som känner till någon undersökning kring detta fenomen? Isåfall vill jag gärna veta!
Tillsvidare får jag skura badrummet utan att veta vem som är skyldig.

Om 20 minuter är de första två maskinerna i tvättstugan klara. Då är det dax för nästa två. Till råga på allt tog tvättmedlet slut så jag fick gå ända bort till Coop vid Hornstull för att köpa mera. Tog med mig lite pantflaskor när jag ändå var på väg. Jag fick ihop till 4 kr och 50 öre. Det räckte inte till tvättmedel så jag fick skarva med typ 50 kr.
När jag har lagt i mer tvätt skall jag ta en filt och lägga mig på gården i solen en stund. En välförtjänt paus tycker jag.
Men när skall jag skura badrummet då?

Ute på vår lilla innergård här på Högalidsgatan har de senaste två veckorna varje dag suttit en liten tant i en liten stol med en JÄTTEHÖG med tidningar.
Jag undrar: Vart får hon alla tidningar ifrån? Har hon samlat sedan 1999? Läser hon alla tidningar om och om igen?
Jag har sett att hon redan klockan 10 imorse parkerat sig i skuggan med sin hög. När jag lägger mig i solen skall jag försöka kasta ett getöga på vad det står för årtal på hennes tidningar!

Dagens fråga: Kan man äta köttfärssås och spagetti till både lunch och middag?

Ikväll händer: Jag och Magnus åker till Åkersberga för att fika med min syster som idag fyller 39 år! Grattis Lena Sörås!

Imorgon: Till Charlotta och hennes mysiga hus i Norrtälje!

Förresten, apropå badrum. Min kära kollega Jeanette skall åka till Turkiet sista veckan på semestern. Jag hittade den här bilden på ett turkiskt badrum. Ser inte så kul ut faktiskt!!

...att älska dig, den du är...


Helgens bästa: Berits möhippa, hejdlöst roligt hade vi!
Helgens värsta: Ulrika stoppar fingrarna i halsen på Berit

Är alla möhippor lika roliga som Berits var i helgen?
Isåfall vill jag gå på möhippa varje helg!

För er som undrar hur det gick med min packning så fick jag plats med kläderna i den lilla Billabong-ryggsäcken men fick lov att lägga resten (skor, smink, och handväska) i den gröna ESPRIT-väskan.
Nåja, ingen är perfekt och ESPRIT-väskan är ju nästan lika grön som en systemetpåse.

Jag tog 4:an till Odenplan och traskade ner mot Sveavägen. Studion som var vår första anhalt låg på Sveavägen 112. En mycket anonym ingång till en musikstudio.
Jag traskar bort mot McDonalds och mina ögon fastnar på en person i svarta trikåer, lila glansig kjol, stort vitt resårskärp och en röd midjekort jacka med svarta fransar!!
Hallå, människa, hur klär du dig egentligen? I samma stund jag tänkte tanken tyckte jag att det var något bekant med personen och visst: Det är ju Berit!
Himla fiffigt var också att alla som deltog i möhippan hade fått order om svart top och jeanskjol. Ett ypperligt sätt att känna igen de personer som hörde till vår grupp.

När hela truppen var samlad bar det av till studion. Killen ledde oss ner i en källare där man absolut inte kunde ana att det var musikinspelning på gång.
Killen som hade haft äran att en stund delta på ett antal möhippor började med att fråga Berit om hon var allergisk mot oljor och om hon var nervös.
Uttrycket i Berits ansikte gick från förväntansfull till skräckslagen. Vad var detta för ställe egentligen? Och varför står vi i ett rum med en skabbig skinnsoffa och en dörr där det står ”Bastu” på.
Det var en lättad Berit som vid inträde till nästa rum förstod att det var något helt annat på gång. Det första hon säger: ”Men, ni säger ju alltid att jag har typ världens sämsta röst.”
Som gjort för en skivinspelning alltså.
Lite övning på texten och uppvärmning med kören (alla tjejerna alltså) och sen var det inspelning.
Riktigt bra blev det. Berit var lite nervös men vi hejade på.


Anhalt 2: Humlegården. Picnic och uppdrag.
Uppdragen: Att rita av folk och sedan sälja teckningen. 150 kr skulle hon dra in! Sen skulle det säljas Harlequinböcker, Starlet-tidningar och några väl gömda i botten på påsen, herrtidningar.
Straffet för teckningsuppdraget var att springa ett antal varv i Humlegården iförd bara underkläder (Berit trodde absolut att man kunde bli arresterad för det), det andra straffet var värre. Få en kontaktannons utlagd med en bild som var en st naken kropp och Berits huvud skickligt ditretuscherat.
Hon sprang som en skollad iller för att sälja tidningarna!
Dock skall sägas att hon hela dagen fick bra med hjälp av det trevliga killgänget som satt brevid oss på gräsmattan.
De ställde upp som modeller, köpte Berits teckningar och fick även 5 st tidningar av den förbjudna sorten på köpet.
Modellerna var: Thomas Sonander och Stefan Karlsson.
Vill någon kontakta dessa killar för ytterligare modelluppdrag är mailadresserna: thomas@sonander.se och stefan_magenta@hotmail.com.
Och ja, jag har fått tillåtelse från Thomas och Stefan att lägga ut adresserna.
Tack grabbar, ni var så schyssta mot Berit och jättetrevliga!


Efter picnicen var det dags att dra mot tvålkoppen. Berit skulle ju inte veta något men efter att ordet ”båt” högt trillat ur munnen på både Ulrika och Pernilla så var det inte så mycket att göra.
Hon fick i alla fall på sig en ögonbindel innan vi stoppade in henne i taxin.
Hon fick sen inte ta av den förrän vi var på väg ombord.
Upp på soldäck. Endast platser i skuggan var lediga tills vi kom på att båten vänder ju faktiskt när den skall ut och då får vi sol i alla fall!
In med drinkar!
Strax i höjd med Nacka började underhållningen. En hyfsat snygg konferencier tar microfonen och berättar om vad som händer ombord och presenterar personalen.
Efter det skall han tydligen sjunga.
Han tar ett jätteskutt upp på bänken där vi sitter, ställer sig på vårt bord och åmar sig ner mot Berit.
”Sommaren är kort” blev låten och jajemensan, Berit skulle upp på bordet och sjunga med. Tror inte att det var något som sedan missat att det var en möhippa ombord.

Ner till taxfreeshopen för inhandling av alkoholhaltiga drycker. Duschning, piffning och sedan fördrink i hytt nr 8213 (tur att Helen kom ihåg 13 och jag kom ihåg 82) annars vetekatten vilken förfest vi hade hamnat på.
Berit, nu iklädd en tajt kort leopardmönstrad kjol och matchande leopardmönstrad korsett blir sminkad av Ulrika med rosa ögonskugga och blått glitter.
Håret i en riktig 80-talskalufs och på toppen en rosa tiara med fluff. Perfekt.
Berits rejäla meloner (äkta vara!!) i den tajta korsetten lämnade inte mycket åt fantasin och skapade en klyfta som hette duga och jag tror att alla grabbar ombord snubblade på både det ena och det andra när hon struttade fram i korridorerna.

Middag. Buffé, hur mycket vin du vill.
Efter två stadiga fördrinkar blev det dock inte så mycket vin som man kunde tänkt sig.
Dessutom delade vi rum med ”jubilaren”! En kvinna som fyllde 60 år och hade sitt sällskap med sig.
Vi blev först hyssjade av servitören ”Jimmy” (vi fick inte var så högljudda) men efter ett kort samtal med ”jubilaren” blev det gemensamma sånger från båda borden.
Även Jimmy såg nöjd ut.
När man jubilerar ombord hör också till att kaptenen kommer ner för att gratulera. Vi passade på att ställa Berit brevid honom och fotografera.

Efter middagen var det dags för nästa uppdrag. Casinospel. 200 kr skulle bli 400 kr. Ulrika gjorde ett tappert försök att lära Berit men spriten hade kickat in rejält och det var inte så lätt.
På väg mot discot blev det en snabb sväng ut på däck för lite hängande över relingen (se helgens värsta).
Sen var Berit på topp igen och vi dansade så det rök om fötterna!

03.00 orkade varken vi eller fötterna. Jag och Helen grabbade en kanna vatten att ta med till hytten, resten av gänget gick för att ta en räkmacka.

Frågor och svar:
Hur många var uppe till frukostbuffén dagen efter? Svar: 2 st. Jag och Helen.
Hur många solstolar var bokade till oss på däck (pernilla)? Svar: Inga.
Hur många timmar blev det i solen på däck på söndagen? Svar: Många
Hur många av oss hade orkat åka en vända till? Svar: Ingen

Till gänget ombord: Berit, Ulrika, Pernilla, Kajsa, Helen, Helena och Lena.
Tusen tack för en helt otroligt rolig resa!
Det var så kul att träffa er alla och jag ser fram emot att se er igen den 10 september!!

Jag var tvungen att korta ner historien lite men vi har ju alla i minnet vad som hände denna roliga dag!
Kommentera gärna själva!!

Ulrika! Jag vet inte om du stavar Ulrika med k eller c så jag chansade på k. Om det är fel hojta till så editerar (ändrar på bloggspråk) jag!!

Kram på er!

En möhippa och en tvålkopp


Veckans bästa: Det underbara väder vi ha haft! Oj, vad vi är bruna!
Dagens stora händelse: Min första möhippa. Den blivande bruden är Magnus storasyster Berit.
Dagens fråga: Får jag plats med mina saker i den lilla ryggsäcken?
Status på mina sår: Hyfsade. Jag kommer att överleva.

Låt se nu, har jag fått med allting i packningen? Ski-pants á la Lena Philipsson, det breda resårskärpet, lång skjorta med enoma axelvaddar, tyg-gummisnoddarna, hårsprayen (superstrong) och de stora plastörhängena!
Jag skrev väl att det är tema 80-tal på möhippan?
Om jag skall ha på mig kläderna? Nej, vet ni vad.
Men Berit ska =)
Just i denna stund tror jag att hon är någonstans i Örsundsbro och fasar över vad denna dag skall sluta någonstans. Hon skall bara veta.
Hon har förstås ingen aning om att hon i eftermiddag skall kliva ombord på tvålkoppen Birka Paradise för en tripp till Åland.
Tvålkopp? Jo, jag och Lotta kallar alla båtar utan en Silja Line-logga på sidan för tvålkoppar.

Sist jag åkte på tvålkoppen Paradise var i början av året med supertjejerna Malin och Maria. Det var kallt som attan utanför fönstrena och inte hade man den minsta lust att utnyttja det enorma soldäcket på översta våningen preparerat med sollampor i brist på riktigt sol.
Men det fungerade bra att dansa på det tjocka plexiglas som de täcker poolen med på kvällen när discot dundrar igång.
Med tanke på att det idag är strålade sol och redan 23 grader kanske vi kan tänka om?
För dom kan väl öppna taket som det står om i reklamen? Jag menar, inte kan väl någon vid sina sinnens fulla bruk lägga sig under en sollampa när den största lampan av alla skiner från en klarblå himmel?
Fast man vet ju aldrig...

Magnus då? Nej, han får förstås inte följa med varken på möhippan eller på Paradise och jag tänker inte tala om vad han och hans kompis Claes kallar dessa båtar för... ni får fråga dem själva.
Han får istället åka hem till mor och far i Örsundsbro för att äta födelsedagsmiddag. Mamma Gerd fyllde år i tisdags.

Om cirka en timme bär det av, dax att börja stampa ner grejerna i den lilla väskan. Magnus kan inte förstå varför jag måste ha så mycket prylar med mig. När han reser får han minsann plats med sina saker i en systemetpåse.
Och ändå använder han 15 mer prylar i håret än vad jag gör och 10 gånger så mycket hårspray som jag gör.
Jag får inte ihop det?
Och inte kan man väl ha samma kläder på sig två dagar i rad? Eller?...

Kram på er!

Nybörjare med ett finger kort


Veckans tips: Cykla inte på en för stor cykel med flipflops.
Veckans ajaj: Två uppskrapade armbågar och ett rejält skärsår i fingret.
Veckans farligaste: Dricka för mycket vin i Norrtälje.

Är det något jag kan så är det plåster.
Och hur kommer det sig att jag alltid gör illa mig på fötter och händer när det är badsäsong?
En vecka har mina sår på sig att läka för sedan är det varma Medelhavet som hägrar.
Är väl iofs tur att jag inte skall till Florida där hajarna lurar i vattnet och skulle bli som totalt galna om jag kom med mina färska blodiga sår.
Skulle ju lika gärna kunna servera mig själv på ett silverfat direkt.

Jag valde dessutom så otroligt fiffigt att skära mig i höger långfinger. Ser ju inte klokt ut när jag går omkring och måste hålla fingret högt för att det inte skall göra ont.
Att jag inte åkt på en snyting är märkligt.

Magnus messar och frågar om jag har börjat blogga ännu. Ja, det har jag ju nu efter att vårt lilla supersöta geni Camilla Björkman har lärt mig hur jag skall göra!
Däremellan passar hon på att säga urk till Jeanette som liksom jag snyter sig som en hel karl. Camilla avskyr snor.
Vaddå, säger Jeanette, jag måste ju snyta mig!
Hur gör Camilla egentligen när hon är förkyld? Tror jag skall fråga henne på hennes blogg!

Nu gör det jätteont i mitt lilla finger.
Hur skall jag överleva möhippan i helgen? Birka Paradise. Berit i 80-talskläder. Det blir intressant!