Två glas och en fot

Jag kan inte direkt säga om mig själv att jag är den där klantiga typen.
Igår vet jag dock inte vad som flugit i mig.
Det var väl helt enkelt inte min dag.

Kom hem vid 17.15 och satte igång att laga mat.
Vid 17.45 kommer Magnus hem. Han är häller upp ett glas rödvin åt den hårt arbetande kocken.
När maten är nästintill klar skall jag hälla i de hackade tomaterna i såsen, lyfter skärbrädan, sveper över bänken och PANG.
Där står ett till bredden fyllt rödvinsglas.
Glaset ramlar och splaff. Rödvinet sitter över hela kaklet och den röda goda drycken forsar ner bakom spisen.
Jahaja. Perfekt.
Ut med spisen och försöka torka rent.
Fy vad damm det är bakom spisen. Äh, skit i det, jag får dammsuga sen.
När jag reser mig slår jag huvvet i stekpannan och hela kycklinggrytan håller på att gå om intet.
Magnus beordrar mig att gå ut och sätta mig i vardagsrummet och sitta helt still.
Okej då.
Vi äter framför tv-n. Det är Big Brother.
Ja, jag vet! Men vi kan helt enkelt inte sluta titta.
I reklampausen rusar jag tillbaka till köket för att försöka återställa ordningen.
Halkar på en blöt fläck och drämmer foten rätt in i tröskeln. Aaaajjj!! J**la skit.
Tillbaka till soffan. Sitter helt still.
Och där sitter jag. Vågar inte röra en fena.
Vi börjar kolla på en film.
Kl 22.00 börjar Magnus tjata om att jag sover men jag sitter med öppna ögon. Jag lovar, jag sov inte!
Eftersom vi kör pensionärsstuket när det gäller sovtid bestämmer vi iallafall att det är dags att gå och lägga sig.
Jag puffar till de enda två kuddarna som nu finns att puffa vänder mig och och liksom sveper min stora kofta förbi bordet.
KRASCH!
Där går vinglas nummer 2. Rätt ner i golvet. Rena turen att glaset är tomt. Nära den vita soffan.. huvva... jag får rysningar bara jag tänker på det.
Magnus tittar uppgivet på mig, tar fram dammsugaren medan jag plockar ihop de största bitarna.
Nu får det vara nog.
Lyckas ta mig i säng utan vidare fadäser och ligger så stilla jag bara kan.
Annars hade jag väl ramlat ur.

Jäkla klantmaja.