Anders Holmstedt lever än

Ni vet säkert hur det är på högstadie/gymnasie-tiden.
Det finns alltid en eller möjligtvis flera killar som hos tjejerna har en glorifierad position som den absolut snyggaste och mest svåråtkomliga kille i hela samhället.
I Åkersberga där jag växte upp fanns det såklart också en sådan kille.
Han hette Anders Holmstedt och bodde i Österskär.

Igår väcktes hans namn till liv igen för säkert många åkersbergatjejer.
I direktsändning (Idol) berömmer Carina Berg (som är uppväxt i åkersberga) Marie Picassos skönsång och säger:

- Helt plötsligt var jag tillbaka i mitt flickrum med spretig lugg och var kär i Anders Holmstedt.

Jag träffade Anders för ca 1 år sedan på Rockbjörnen.
Just i det ögonblicket kunde jag för mitt liv inte förstå varför alla var så betuttade i honom.
Å andra sidan. Idag är jag 31. Då var jag 17.
Tiderna förändras.
Och tur är väl det tänkte jag igår och beundrade min stiliga Magnus jag hade vid min sida.
Undrar hur många tjejer där ute som tänker tillbaka på sin tid i flickrummet med spretig lugg och en skolkatalog där Magnus Larsson på en vältummad sida förärats med ett stort hjärta?
Säkert en hel del.

I övrigt är det en massa diskussioner kring det här med munkarna.
Ja, alltså inte dom man äter utan dom i Burma.
En kollega till mig funderade idag vad munkar egentligen heter på engelska.
För inte kan man väl säga:

- I want to show that I support the donuts i Burma?

Sen visade han sina röda kalsonger och då lade vi locket på.

Varning för Bara Bistro Bar

Igår var jag ute med Panelen för en trevlig afton på Bara Bistro Bar.
Det blev en annorlunda kväll.
Det började för ca 3 veckor sedan...

Jag är på väg hem från stallet, hoppar på tunnelbanan vid Danderyds sjukhus runt 19.30.

Redan på tåget sitter en tjej i 25-30 årsåldern och pratar högt i sin mobiltelefon.
Hennes röst kan liknas med ljudet som blir när man drar med långa naglar på en krittavla.
Eller möjligtvis det läte som en åsna åstadkommer.
Hon är upprörd på någon, gissningsvis hennes bror. Han får ta emot en kaskad av elaka och spydiga kommentarer. Till slut lägger personen i andra änden på men blir genast uppringd igen.
Efter att hon verkar vara färdig med utskällningen går hon istället över till att kritisera alla "idioter" som hon arbetar med.
Alla är dom inkompetenta och hon är den enda som förstår och kan.
Undrar just vad hon jobbar med?
Vi övriga medresenärer stirrar ner i golvet och låtsas att vi inte hör. Så pinsamt är det.
Vid T-centralen går hon äntligen av och det blir tyst.
Men hennes röst och ordval följer mig i flera dagar efteråt.


Igår träffades Panelen kl 18.30 på Bara Bistro Bar på Östgötagatan.
Förstå min förvåning och frustration när vi upptäcker att just hon från tunnelbanan är vår servitris för kvällen.
Och ni skall inte tro att hon på något sätt är trevlig mot sina betalande kunder!
Det som händer är:

1. Vi får påminnna om vår dricka två gånger
2. Vänta en hel evighet på ett extra vinglas
3. Vi får in bröd som smakar mögel. När vi klagar får vi en utskällning som heter duga och får veta att det är minsann vitlök i brödet och det levereras färskt varje det. Inte under några omständigheter kan det vara något fel på brödet. Det måste vara fel på oss. Okej...
4. Maten tar ca 1 timme. När vi ifrågasätter det kommer nästa spydiga harang om att kockarna i köket lagar faktiskt mat åt två olika krogar. Jaha? Och?
5. Mitt i allt ställer hon sig bland alla gäster och skäller ut en stackars tjej som jobbar sin första kväll på restaurangen. Om vi får gissa vill hon inte stanna kvar efter gårdagskvällen. Vi tycker oändligt synd om henne.

Det hela är mycket obehagligt men vi låter det inte störa vår trevlig kväll mer än nödvändigt.
Vi kontrar istället med:

1. Vara extra besvärliga och ifrågasätta det mesta kring den mat som till slut serveras.
2. Vi väljer naturligtvis att ta kaffe när hon till sist, inte av välvilja för jag tror inte det finns ett uns av gott i denna människa utan kanske av lite skam erbjuder oss gratis kaffe.
3. Vi betalar givetvis allihop med kort för att göra det hela krångligare, vi mjuknar dock lite och sammanställer en lista över alla kort och exakt hur mycket som skall dras från varje kort (vilket hon uppskattar och belönar med ett halvt leende)
4. Hon får exakt 0 kr i dricks

På vägen ut passar vi på att berömma den stackars nya tjejen att hon gjort ett mycket bra jobb och ger henne lite dricks direkt i handen. Vi tror hon behövde det.

Efter det strosar vi bort mot Medborgarplatsen och avrundar kvällen som trots allt var mycket trevlig. Som alltid med Panelen.

Så, en varning.
Går ni till Bara Bistro Bar på Östgötagatan. Förbered er på det värsta om ni råkar ut för den elaka servitrisen!

Fantastiska SAS?

Hemma igen.
Att träffa Hester och Ivar igen var förstås hur kul som helst.
Fullt schema.
I fredags hoppade vi in i bilen och begav oss mot Scheveningen.
När man försöker uttala det låter det ungefär som man försöker harkla ur sig en stor spottloska.
Där bodde vi iallafall på ett mysigt strandhotel.
Första anhalt blev Madurodam. På Madurodam kan du se hela Holland i miniatyr. Alla byggnader är en liten tvärhand höga och ack så söta. Allt så verklighetstroget.
http://www.madurodam.nl/
Efter det blev det strandpromenad, för er som varit i Atlantic City så vet ni hur en riktig strandpromenad ser ut. Så såg det ut i Scheveningen. Casinon och restauranger om vartannat.
Och förstås en stor boardwalk rätt ut i vattnet med ett casino längst ut.
Trots den något kyliga sensommarvinden var det härligt att gå längs stranden.
På kvällen blev det Casino Holland förstås.
Jag och Magnus vann 20 euro på en av slotmaskinerna och lyckades på ca 3 minuter spela bort det på amerikansk roulett.
Aldrig förr har jag sett så många 500-eurosedlar i rörelse.
På roulettbordet kunde marker till värde av 800 euro bara svischa förbi. Overkligt.
Vi gissade på pengatvätt?

Lördag - shopping i Hilversum.
Trots Magnus tandagnisslan kom jag därifrån med ett par svarta stövlar.
Och inte kan jag lämna tillbaka dem heller =)
Okej, okej, jag skall rensa ut ett eller två par ur garderoben!
På kvällen var det fest hos Hesters syster Jolijn och hennes sambo Hans. Födelsedagsfest kombinerat med inflyttningsfest.
Vi köpte Jolijn ett Bagladyhalsband och tillsammans fick de Lasse Åbergs designade vinglas.

Söndag - strosade i Amersfoort. Härligt väder och uteserveringarna var packade med folk.
Tråkigt var det att åka hem och lite nervösa var vi för försening. Vi flög ju med SAS.
När har SAS någonsin kommit iväg på tidtabell?
Men hör och häpna, på exakt tid lyfte planet från Schiphol.
Och det var inte slut där.
Väl på Arlanda märker vi att de lyckats ha sönder min väska. Hela handtaget var borta.
Vi muttrar över den sena timmen och att vi nu måste stanna på Arlanda ännu längre.
Traskar bort till SAS servicedesk och förbereder mig på det värsta.
Men.
Ingen kö, en mycket trevlig kvinna sitter bakom disken, hon kommer ut och tittar på väskan, ber om ursäkt och säger:
- Jag skall genast gå och se vad vi har för väska som kan ersätta din.
Öh, va?
Skulle jag inte fylla i typ 15 blanketter och sen få en värdecheck på 100 kr?
Nope.
Hon kommer efter en stund traskande med en ny väska. En väska som både är större och finare än den jag har.
Vi får packa om på plats och dom tar hand om den trasiga väskan.
Jisses. Det kallar jag faktiskt för service.

Taxikön är utan dess like lång så vi hoppar på en gaybus, åker till centralen och tar taxi därifrån.
Ramlar in vid 23.30 och somnar efter 5 minuter.
Det tar på krafterna att resa!

Undrens tid är inte förbi

Fick ett sms från min syster Lena idag att hon hade skaffat en hotmailadress.
Jag trodde jag skulle svimma.
För de flesta kan det ju tyckas litet men för oss är det STORT!
Lena har äntligen en mailadress!

Idag åker jag och Magnus till Ivar och Hester i Amsterdam.
Superskoj skall det bli.
Vi har bla hyrt ett stort hotellrum med egen veranda vid havet där vi också skall avnjuta en god middag och sen skall vi gå på casino.
Jag har bara varit utanför ett casino en gång i Atlantic City. Då var jag 15 år och fick inte komma in.
Det skall jag ta igen nu!

Vi skall flyga med SAS (i know, a bit scary) och som den hacker jag ser mig som ibland var jag ju tvungen att prova att checka in online på sas.se.
Hur smidigt som helst.
Välja vilka platser man vill sitta på, klicka ok och skriva ut sitt eget boardingkort.
Hoppas bara det fungerar när vi skall droppa bagaget!

Min syster skaffar mailadress, vi checkar in online.
Det rör på sig.

Vakna eller väckas?

Vad är det egentligen med väckarklockan?
Hur kan en så liten sak få en att vara så jäkla trött?
Imorse vaknade jag av någon okänd anledning runt 05.00 (jag vägrade titta på klockan, ville liksom inte veta)
Förmodligen för att jag var så täppt i näsan så andningen kändes som en flodhäst hade parkerat sig på mina lungor.
Upp - nässpray (okej, jag vet, det är för mesar, näsdroppar skall det vara..)
Somna om.
Icke.
Ögonlocken fladdrade och kroppen kunde inte komma till ro.
Jag vände och vred mig tills det var ca 10 min kvar tills klockan skulle ringa.
Då. Pang. Jag blir jättetrött och somnar till.
Pip pip pip.
Va? Det kan inte vara sant!? Skall jag gå upp nu när jag precis somnat?
Den magiska knappen heter Snooze och den fungerar inte alls. Jag blir bara tröttare så varför envisas jag?
Magnus tjatar alltid om att "man skall gå upp direkt".
Har aldrig sett honom göra det...

Inget smör hade vi imorse heller.
Hur kul är det att äta skogaholmslimpa utan smör med torr ost på..?

Shopping på en söndag

Vad gör man en söndag när man som gräsänka vaknar kl 07.00 inte kan somna om, tittat på 2 filmer och inte orkar städa?
Man åker in till stan för att shoppa.
Åtminstone var det vad jag hade i åtanke. Tills jag upptäckte att allt det jag inbillat mig att jag behövde inte fanns att uppbringa någonstans.
Skor. En kofta. En höstjacka.
Visst, stan är full av skoaffärer. Men inget kändes riktigt rätt eller var i den rätta prisklassen.
Lustigt nog ringer Magnus alltid så fort jag satt min fot i en av dessa skoaffärer och denna gång lyckades han pricka in samtalet just som min fot gled ner i ett par underbara skor från TIGER, 1299 kr.
Har han ett inbyggd alarm?
"PLING! Linda provar skor, dags att ringa för att säga att hon inte behöver dem.."?
Nåja, jag lämnade Scorett utan att köpa skorna. Jag har ju redan två par svarta skor hemma!

5 minuter senare befann jag mig i ingenmansland. På NK för att vara mer exakt.
På NK finns allt.
Allt man inte har råd med.
Jag älskar verkligen mina True Religionjeans men ett par nya kostar 3495 kr på NK.
Jag har under en mycket lång tid velat ha en Burberryscarf (varför exakt vet jag inte..?).
Det lilla tygstycket kostar 1025 kr.
En svart höstjacka går loss på 7600 kr. Ett ynka skärp i samma affär kostar 2600 kr.
Sakerna stirrade på mig som de hånade mig och jag tog genast till flykten.
På vägen ut hann jag se ett par Jimmy Choo stirra på mig från insidan av ett glasskåp, brydde mig inte om att titta på vad de kostade men kunde senare till min lättnad konstatera att spanjorerna gör minst lika bra skor till avservärt bättre priser.
Se bara på Bata och Pedro Gonzales.

Innan jag helt hann fly fältet hade jag på något sätt lyckats förirra mig in på Massimo Dutti. När jag kom ut hade jag med mig en underbar beige höstjacka.
1995 kr.
Fick springa till tunnelbanan innan jag var alldeles utom räddning.
För att dämpa min ångest och erkänna på studs skickar jag ett sms till Magnus:
- Har köpt en jacka för 2000 kr, nu åker jag hem.
Magnus svarar:
- Oj, hoppas den var snygg =) Vi ses snart!

Hm, nooo. Jag köpte en ful jacka för 2000 kr.
Han är ju för söt.
Om inte annat kan jag ju lämna tillbaka den nästa vecka.