När blir det egentligen för mycket folk?

I lördags hade jag lovat mamma att gå ut på stan för att leta kläder till bröllopet.
Är ju liksom lättare när man är två varav den andra inte skall prova kläder och kan springa och hämta olika storlekar och så.
Jag tyckte det var en superbra idé, jag hade inget planerat för lördagsförmiddagen och jag hade ett par ärenden.
När vi kom ner på stan insåg vi att det inte var någon bra idé.
Lönehelg.
Herregud, vad tänkte vi på? Trodde vi att vi skulle vara ensamma på stan?
Pust och stånk.

Runt kl 14.00 var vi helt färdiga och släpade oss mot tunnelbanan för att åka hem till mig och Magnus på en välförtjänt kopp kaffe och våffla med sylt.
Mamma bor i Åkersberga. Hon är van att ta röda linjen mot Mörby Centrum.
Vi bor på södermalm, då tar man röda linjen mot Norsborg och Fruängen.
Detta skapade stor förvirring.
Jag och mamma kommer ner i rulltrappan på Östermalms torgs t-banestation. Vi hör i trappan att tågen kommer in.
Skynda, skynda!
Jag springer till höger. Och mamma, ja hon springer till vänster.
Vilket jäkla tåg skall hon åka med?
Jag hojtar som en galning över hela perrongen och som tur är så har min mamma väldigt rappa fötter och superkondition så jag tror hon är på tåget mot Mörby men hinner kasta sig ut för att löpa amok rätt över perrongen och kasta sig in i vagnen där jag står och gapskrattar.
När vi äntligen får sittplats säger mamma:
- Nu har jag så ont i fötterna så första person som trampar på mig eller kommer i närheten av mina fötter nu får en rak höger. Nu orkar jag inte gå en meter till.
I samma sekund hon säger det sätter en unge igång och gapskrika i vagnen.
Mamma glömde genast sina onda fötter och vi flydde till nästa vagn.

På kvällen är det födelsedagsfest för Sanna som fyllt 26 år.
Middag och vin. Sen bär det iväg till Undici.
Ingen kö när vi kommer och hyfsat med folk.
Ca 1 timme senare står vi som packade sillar.
Det går inte att dansa. Det går inte att komma fram till baren. Det går inte att gå på toaletten.
Jag gör ett försök.
Jag tappar bort hela gänget. Försöker leta men kommer ju ingenvart. Folk överallt. Mina batterier på mobilen tar slut.
Jag ger upp och åker hem. Utanför är det typ världens längsta kö.
En ut och en in eller? Då fick dom nog stå där till söndag eftermiddag.

Hur mycket orkar man trängas med folk på en dag egentligen?