Ingen vill sova som en prinskorv!

Veckans bästa: Att vara i Mil Palmeras!
Solskyddsfaktor: Magnus - 30 och Linda - 15.

(Klockan är 18.40 när jag börjar skriva detta, det är 33 grader, jag sitter i barköket och tar en gin&tonic medan Magnus gör köttfärssås och spagetti. Perfekt va?)

Allvarligt. Man kan inte sova om man ligger nästintill ihopvikt som en prinskorv i sängen.
Vi köpte huset i Spanien i början på 80-talet. Och tillika köpte vi merparten av våra möbler även då. Så, sängarna i sovrummen är alltså från början av 80-talet.
Vanliga stålsängar med fjäderbotten. Ovanpå detta en mjuk, fjädrande sängbotten. Blir alltså som typ en hängmatta när man lägger sig i den.
Vanligt mått på bredden, 90 cm men typ 190 cm lång vilket medför att om du är runt 160-170 cm får du räkna med att ligga med fötterna utanför. Beroende på hur långt ner du ligger från huvudändan alltså. Men vem vill ligga och skava hjässan mot den putsade betongväggen?
Förra årets lösning: Ta ner madrasserna från stålsängen och lägga dem på kakelgolvet.
Årets lösning: Åka till Alpuente med bilen och köpa tjocka plywoodskivor i måtten 90 x 110.
Alpuente är för er som inte vet ett varuhus för allt i hemmet, toasitsar, diskmaskiner, köksredskap, vattenslangar, ja, precis allt.
En mycket fiffig avdelning där du pekar på vilket sorts trä du vill ha och sedan måtten. Det tog 7 minuter så var det klart. Gick loss på 110 sek. Billigt för många nätters bra sömn!

Igår var vi på marknad. Vi kom hem med: 2 par solglasögon, en klocka till Magnus och en grillad kyckling. Sen var pengarna slut.
Jag får alltså vänta med den gröna kjolen till på fredag när det åter är marknad i grannbyn Horadada. Och nej, det har inget med den första delen av ordet att göra!
Efter kycklingmiddagen var vi supertrötta och det blev en tidig kväll.

Imorse vaknar jag av känslan att något är skumt. Magnus säng är tom. Jag hör honom inte. Jag kikar ut genom sovrumsdörren och där står han och kikar. Vad är på gång nu då tänker jag innan jag fattar. Han står där med videokameran i högsta hugg.
Hm. Okej.
Det är nämligen så att jag utan min vetskap ”viftar” med händerna i sömnen.
Om man frågar mig när jag sover varför jag gör det så kan jag svara allt från ”jag stickar” till ”jag målar”.
Imorse drömde jag att jag blivit biten av en giftorm i tummen så det är väl inte så konstigt att jag viftade med händerna? Och Magnus försökte filma. Jag har ännu inte sett om han fick med något viftande men jag hämnades sen genom att gå in med videokameran i badrummet när han satt på toa.
Nu vågar ingen av oss gå på toa och lämna dörren olåst.

Efter frukost cyklade vi ner till stranden. Det blåste rätt rejält så det blev parasollpinnen ner till Kina.
Ja, man måste ha parasoll med sig till stranden i det här landet. Det fungerar som flera saker:

1. Skugga för ev brända kroppdelar samt för kylväska
2. Platsutspridare för att slippa ev spanjorer för nära (vilket ändå inte fungerar)
3. … kunde inte komma på något mer… varför har vi parasoll med oss?

Jag måste dock tillägga att det inte var några kalla vindar som svepte över stranden. Nej, nej, varma sådana.Och mycket behagliga.
Vågarna var precis lagom och vattnet inbjudande turkost! Runt 29 grader.
Vi cyklade hem vid 13 för att äta lunch och efter befann vi oss återigen i varsin solstol på stranden för att sjunka ner i våra böcker ett par timmar.
Kl 16 gav vi upp för att åka hem.
Gjorde ett tappert försök att hitta till ”Embalse de la pedrera”.
Jag kan inte förklara ännu vad det är för vi hittade inte dit. Vi åkte istället hem och jag ringde min morbror Ulf för vidare vägbeskrivning.
Vi gör ett nytt försök igen imorgon.
Eller cyklar vi till La Manga-strippen? Där folk smörjer sig med lera som de tror skall hela och lindra smärta?
Vi får se.

Fick rapporter hemifrån idag att det regnar. Vi har sol. Och över 30 grader varje dag.

Jo, är det någon som lekt ”petleken” i vattnet? Det kallas säkert inte för petleken men vi gör det. Det fungerar precis som kull fast i vårt fall är vi bara två personer.
Det går ut på att jag först petar på Magnus, så skall han hinna ikapp mig och peta på mig. Sen måste jag peta på honom osv. Förstår ni?
Jag kan säga att med Medelhavet upp till midjan är det inte så lätt att varken jaga eller bli jagad. Otroligt energikrävande och vi skrattar så vi kiknar.
Dock råkar vi då och då ut för missöden.
Förra året var det en giftig fisk som stack mig i tån, jag vred till knät och Magnus svalde halva Medelhavet.
Igår var det dags igen.
Jag ”petade” Magnus och när det var hans tur kör han oturligtvis hela handen in i munnen på mig varav mina tänder (som för övrigt satt kvar) gör ett hål i hans långfinger.
Det blev ett jäkla surr om stelkrampssprutor och om jag hade borstat tänderna på morgonen.
Inget om min blivande fläskläpp? (det blev aldrig någon som tur var..)
”Vet du att människobett är de farligaste betten” säger Magnus när vi sköljer av det lilla såret med färskvatten.
Vad skulle han där med handen och göra då?

Ikväll blir det en sväng ner på negerstigen. Sen en öl på Vaiven. Ölen kostar 2 euro/st där. Rena rama fyndet!
Negerstigen? Ja, det är en lång historia. Får bli en annan gång!

Hasta la vista!

Kramar från Linda och Magnus.

Ps. Ännu har jag inte sett någon i min blommiga bikini från Lindex. Kanske vågar jag ha den på mig iallafall? Ds