Vara vanlig

I torsdags kom den stora vändningen. Jag kände i hela kroppen att något var på gång.
Jag var helt slut och somnade i soffan kl 20.30, sov hela natten, vaknade upp och mådde bättre än jag gjort på flera veckor.
En fantastisk känsla.
Tog en efterlängtad promenad tillsammans med Malin och Isak i det fina höstvädret. De bjöd mig på lunch och fika i parken med hemmagjorda äppel/kanel-muffins.
Så öppnade sig iofs himlen när vi satt i parken och vi fick springa hem men det kändes som en bagatell.
På kvällen hade vi mysmiddag och Tuva var på sitt allra bästaste humör.
Bättre kunde det inte bli.

Igår var det premiär för mig och Magnus.
Gå på fest själva, lämna Tuva hemma med storasyster Maria. Det kändes vuxet.
Hem till Charlotta på Skeppargatan, mingel och vin.
Det blev inte lång stund men vad roligt det var att mingla utan att ha ett öra och öga riktat och annat håll.
En av mina kära kollegor Åsa var på festen. När vi av någon anledning (Magnus) kom in på ämnet teknik i hemmet trodde jag faktiskt att Magnus skulle svimma när Åsa med stolthet i rösten berättar att hon har minsann ingen uppkoppling hemma, tjock-tv, ingen digitalkamera och har relativt nyligen köpt DVD, och det enbart för att de minsann slutade hyra ut VHS-er i hennes butik.
Magnus blev askgrå i ansiktet.
Sen insåg han att här hade han ju faktiskt chansen att hjälpa någon i nöd (som han tyckte alltså)
Åsa, hon behöll dock sitt coollugn och tyckte inte alls att det var någon brådska med att köpa saker. Och det här med bidningstid på internet - nej, kändes inte bra.
Åsa är underbar!

Idag är det Mickelsmäss i Örsundsbro. Den stora händelsen på året.
Vi skall självklart dit. Fast när jag hör hur det blåser nordanvindar utanför fönstret inser jag att det blir nog inte någon lång vända på marknaden inte.
Kortisonet har tvingat upp mig, klockan är 07.30. Magnus och Tuva sover så gott.
Men snart får dom komma upp för det börjar bli tråkigt att sitta här själv.
Vänta.. hörde jag ett litet ljud från Tuva..?
När jag vill att hon skall sova vill hon då rakt inte. När jag vill att hon skall vakna sover hon som en stock.
Aldrig är man nöjd!