Träningsvärk

Hela kroppen värker. Tänk hur mycket kraft vardagliga saker kan ta på kroppen egentligen. Tänker man ju aldrig på annars.
Igår var en riktigt bra dag. Kände mig pigg (okej, kortisonet luras) och kunde ju inte låta bli att göra åtminstone några småsaker.
Magnus sprang efter som en hök och tjatade om vila så till slut kom vi överens om att han skulle ta med sig Tuva en stund till jobbet och jag skulle vila.
Så fort de stängde dörren blev jag rastlös. Tog min nya bok och la mig i sängen. Efter 3 sidor upptäckte jag att jag inte förstod ett dugg av det jag hade läst. Hade istället funderat på vad som fanns i den där spännande påsen som stod på garderoben.
Klättrade upp för att plocka ner den och hittade lite roliga kläder jag glömt av att jag hade.
Gjorde nytt försöka att lägga mig i sängen för att titta på film på datorn.
Efter 10 minuter insåg jag att det inte skulle fungera. Filmen utspelade sig på Bahamas och det enda jag tänkte på var hur jag skulle organisera upp sommarkläderna som nu skall läggas undan.
Upp igen och började plocka. Letade fram grejer så jag kunde få ihop till en tvättmaskin. Skitigt eller inte men in i maskinen åkte det.
På väg ut i vardagsrummet snubblar jag över en liten dammtuss och ni kan ju själva räkna ut vad som hände.
Jag kikade ut genom vardagsrumsfönstret för att dubbelkolla så vår bil var borta, sen plockade jag fram dammsugaren.
Ni kan ju ana den harang jag hade fått höra om Magnus och Tuva hade kommit hem när jag stod med dammsugaren i högsta hugg...
När jag dammsugit klart gav jag mig fan på att jag skulle vila.
Och som på beställning ringer Magnus syster Berit. Vi långpratar och jag vilar samtidigt.
Sen ringde Carina och det blev en vilostund till med många skratt och uppdateringar.
Sen blev jag rastlös igen och ringde Magnus för att fråga om han inte skulle komma hem snart.
Först kl 20.00 lagom till Idol upptäckte jag hur ofantligt trött kroppen var.
Somnade kl 22.00 utan att fatta vad som hände.
Lyckades i min kortisondimma sova till 03.10. Fick smått panik när jag såg klockan och när jag skulle hiva mig ur sängen dundrade jag rätt ner i golvet. Sendraget i vänster ben hade eskalerat och jag orkade inte bära upp kroppen. Huvva..
Men sömnen hittade tillbaka. Sov till 05.10. Gav Tuva mat och somnade om till 07.30.
Idag har Magnus lovat att jag skall få göra två små ärenden men däremellan måste jag vila ordentligt.
Jag skall göra mitt bästaste!

1 kommentar:

Anonym sa...

Vad har jag sagt??????
Ska Du vara hemma så ska Du VILA!
Herregud, ska man behöva SKÄLLA på Dig nu oxå???
Ser fram emot att ses i morgon...

(Hi hi, det låter som att jag hotar)
Ta det lugnt nu!
Kram