Aldrig mer Täby C och frivillig stress

Nedräkningen har börjat.
På lördag är det julafton.
Än sen då? Vem bryr sig?
Jo, hör och häpna. Jag gör det nu helt plötsligt.
Jag tänkte såhär:

1. Jag går hemma och muttrar och i ren protest sätter fram en midsommarstång i vardagsrummet.

2. Jag accepterar att det är jul och gör lite sånt där man skall göra.

Nu har jag:

1. Handlat alla julklappar. Har t o m köpt julklappar till folk som uttryckligen sagt att jag inte skall köpa julklappar till dom. Ja, mina systrar alltså. Dom säger åt mig varje år och jag fortsätter köpa. Det är hysteriskt kul!

2. Jag har stekt köttbullar till ett helt kompani. Irk, ni skulle känt lukten i lägenheten igår.. jisses.. det stank som ett helt storkök. Men goda blev dom. Jag dök ner i badkaret och slet upp fönstrena för att vädra (ute var det 6 minusgrader.. brrr). Jag tycker fortfarande att jag luktar köttbulle..

3. Vi har tagit fram granen. Ja, vi bor i stan och kör med plastgran.

4. Det är porslinstomtar överallt. Jag tror nog bara Magnus mamma klår mig nu i antalet tomtar.

5. Julduk på både vardagsrumsbordet och matsalsbordet.

6. Apelsiner med kryddnejlikor i köket och på toan.

7. Julskinkan ligger och väntar på griljering i kylskåpet. Och jag har köpt en speciell julprästost.

Huvva, jag blir trött bara jag läser listan. Jag slutar där.

I helgen var Magnus på svensexa.
Dom skulle vara 20 tomtar och en kyckling.
Christer såg mer ut som en ananas. Vilket skapade lagom med förvirring.

Jag åkte till Åkersberga.
Tanken var att jag skulle möta mamma och Clara i Täby C för att handla de sista julklapparna.
Okej, jag vet att i Täby C kan det vara mycket folk och helt värdelöst att parkera.
Men jisses. Jag har väl aldrig varit med om maken!
Folk nästintill slogs på parkeringsplatsen. Dom backade, blinkade, körde framåt och tvärstannade.
Jag kunde inte snabbt nog komma därifrån. Risken var överhängande att vår kära SAAB blivit till ett dragspel.
Nä tack, den risken ville jag inte ta.
Jag åkte till lugna Åkersberga Centrum istället och hittade allt jag behövde på 10 minuter och fick stå nästintill ensam i parkeringshuset.

Hörrni. Kommer ni ihåg när man var liten och ville spela spel med mamma och man blev lika besviken varje gång mamma knorrade och sa: Måste jag spela..?
Nu förstår jag min mamma.
Clara ville att vi skulle spela kort i lördags kväll.
Hon höll fullkomligt på att ta livet av mig. Vi skulle spela "stress".
Ni vet det där spelet där man skall lägga upp kort på bordet samtidigt och när det blir lika i båda högarna skall man slå på korten och skrika stress.
Oh, hjälpe mig. Jag hann med att skrika stress ett par gånger men glömde ju helt bort att man skulle slå på högarna.
Jag förlorade hela tiden.
Sen skulle vi spela "citron", "svarte petter", "finns i sjön" och "poker".
Jag kunde ingenting men lyckades vinna någon enstaka gång.
Till slut gav jag upp. Mormor fick rycka in och jag fortsatte med min stickning.
Allt medan hjärtat försökte komma ner på normal rytm igen.
Jag är trots allt snart 30 år...

Julmys på er alla!