Lång lunch men ingen bebis

Visst fick jag rosor igår.
Kommersiellt trams eller inte. Rosor är alltid roligt att få.

Och min man är ju så fiffig varje gång. Han ställer blommorna

utanför dörren, går in och låtsas som ingenting.

När jag formodligen visat upp en någon besviken min och går

in i köket går han ut igen och kommer in med blommorna.

Och lika glad blir jag varje gång.

Sen lagade han sin supergoda fläskfilé med den hemliga såsen.

Idag blev det långlunch med min numera mammalediga kollega Carina.

Hon gick på mammaledighet igår.

Förlossningen är schemalagd till nästa fredag 22 februari. Små, små tecken visar på att det nu kan vara på gång.

Jag var beredd.

Hade i huvudet målat upp hur vi skulle ta en taxi från Järntorget direkt till Danderyd eller SÖS, få tag på Carinas make och få ihop allt med packning och annat.

Allt var klart. Är man projektledare så är man.

Men det bidde inget. Carina satt där lugnt som en filbunke, åt sin grillade smörgås, kaffe och blåbärsmuffin. Sen tog hon bussen hem.
Inte lite utan att jag var besviken.

Inget går ju upp mot lite vardagsdramatik.

Sen bestämde jag mig för att gå hem från slussen.

Då började det snöa. Rejält.

Häromdagen var det vår och några små båtägare hade letat sig fram till årsta strand för att börja småfixa med båtarna.

Idag är det vinter och minusgrader.

Typiskt februari alltså.

Ikväll åker vi hem till Charlotta och hennes lägenhet på Övfre Östermalm. Hon lagar mat, jag tittar på och Magnus fixar hennes bredband.

Bäst man fixar till sig lite.

Svart polotröja till att börja med?