Telefon?


Igår när jag kom fanns det ett skrivbord som var tomt så när som på en bukett tulpaner.
Jag gissade att det var mitt skrivbord.
Tack och lov så var det rätt. Något pinsamt om man snott åt sig någon annan blommor...
Min gissning grundade sig på att min superhärliga kollega Anna som sitter snett mittemot är fröken Fix, har koll på allt och ser till att alla trivs på Aftonbladet!
Så jag plockade upp min dator och slog igång maskineriet.
Ungefär där tog det stopp.
Jag hade ingen telefon, ingen anknytning, ingen penna och inget att skriva på.
Efter mycket om och men fick jag iallafall min telefon och mitt telefonnummer.
Och inte vilken telefon som helst. En iPhone. Jag fattade ingenting och det tog ca 4 timmar innan jag kom igång och överhuvudtaget kunde ringa.
Testperson blev förstås min käre make.
Jag provar att ringa med headset.
Jag hör Magnus ropa i andra änden:
-Hallå, hallå?! Linda, är det du? Har du fått en ny telefon?
Efter ytterligare ett försök med samma resultat slet jag ur mitt headset och då hörde han mig.
Sen skulle jag ge mig på ett försök att skicka sms. Har man inte världens smalaste fingrar är det omöjligt och det blir rena jibbriskan man skriver. Ett under om någon förstår...
Så, fiffig och fin teknik i all ära men jag höll på att slita mitt hår över denna lilla manick.
Dagen gick i rasande fart och jag somnade kl 20.30 i soffan av ren utmattning.
Man blir trött av att jobba.

2 kommentarer:

jossan sa...

Ha ha ha!
Nu ska jag börja skicka massa sms till Dig. Såna där jobbiga som kräver svar Du vet.
Förresten slår jag vad om att få människor kan vara så förvirrade och ändå hålla stilen, som jag är säker på att Du gjorde. Som alltid.
KRAM

Linda Clarenbring sa...

Du är ju för go. Härliga Jossan! Jag lovar att försöka fiffla ihop ett svar på ALLA dina sms! Sen om du förstår eller inte.. det vet man ju aldrig förstås..
Puss på dig! Ses snart!!!