Borta eller hemma?

Man säger ju alltid "borta bra men hemma bäst".
Om vi ser vårt hus i Spanien även som ett hem, vad är då hemma och vad är då borta?
Hursomhelst. Nu är vi iallafall på svensk mark igen.
Och som vanligt ligger regnmolnen tunga och regnet plaskar mot rutan.
Kunde det bli sämre?
Ja, möjligtvis för stackars Tuva då.
Vi glömde nämnligen hennes väska på Benstocken igår. Alla hennes grejer och kläder.
Var bara att åka tillbaka idag och hämta upp den.
Som tur var hade vi lite extra kläder i lådan hemma så lilla Tuva slapp åka i bara blöjan.

På plussidan finns förstås våra familjer och alla våra vänner som det skall bli så kul att se igen.
Annars hade vi nog vänt tillbaka till värmen på ett kick.

Som vanligt säger jag som jag alltid gör när jag upplevt hemkomsten på Arlanda:
- Folk är fan inte kloka.
Finns det något värre än att stå på Arlanda och vänta på sitt bagage?
För det första tar det ohyggligt lång tid innan väskorna börjar komma. På Alicante har alltid väskorna börjat komma redan när vi kommer ner i bagagehallen.
Sen skall tamejfan alla stå helst på bandet.
Backa så att alla ser!! När väskan kommer, gå fram och ta den, backa. Hur enkelt som helst!
Igår fick jag plocka fram mina allra tuffaste trix för att först lyfta undan en gapig unge på 7 år som envisades med att stå precis framför samt knuffa mig förbi en kvinna i 150-kilosklassen som verkade ha gett sig fan på att förstöra sikten för alla.
Specialbagage kommer vanligtvis först och visst kom Tuvas bilbarnstol bland de första sakerna som kom ut på bandet. Sen kom våra tre väskor i tät följd.
Jag lovar. Jag var inte att leka med. Jag var trött, hungrig, törstig och ville bara hem.
Vik hädan!!!

Annars gick flygresan mycket bra. Tuva skulle då förstås stå nästan hela vägen och sov endast en liten kortis på 45 minuter.
Ett extra plus var att en vän från Åkersberga, Therese Allert arbetar som flygvärdinna på Sterling och vi lyckades pricka in hennes flygning hem och fick såklart den bästaste service!
Vi kom iväg 20 minuter försent från Alicante men med medvind i ryggen körde de in 25 min och vi landade enligt schemalagd tid. Finfint Sterling.

Imorgon är det mammagrupp igen.
Skall bli roligt att se hur stora alla barnen har blivit.
På måndag börjar allvaret.
Magnus skall tillbaka till jobbet. Jag och Tuva blir själva igen.
Känns ohyggligt tråkigt när vi har haft det så mysigt i 7 veckor. Tuva kommer nog att sakna sin pappa jättemycket.
Vem skall nu sjunga "Klappa händerna när du är riktigt glad" ca 20 gånger per dag?
Magnus har sin egen version på den och den är underbar!

Vår soffa är väldigt hård att sitta i.
Tillbaka till parkbänken.